Konstapel Hannes, till er tjänst.Äntligen hamnade vi på Polismuseet, som Hannes har pratat om så länge. Det är inte alltid det man tror ska intressera som faktiskt gör det, det tänker jag ofta på när jag tar barnen någonstans. I dag var det inte lika oväntat, det var förstås mest spännande med polisbilen. Och att klä sig som en polis (även om de två uniformer i barnstorlek som fanns monopoliserades av samma två pojkar under hela tiden vi var där…vid såna tillfällen undrar jag verkligen hur deras föräldrar tänker). Själv provade jag uniformen i ungefär en halv minut, men det räckte nog för att ingjuta lite pondus och självsäkerhet, vilket skulle visa sig i tunnelbanan några timmar senare.
Ni vet när man råkar på en idiot som säger något och fem minuter senare kommer man på att “det skulle jag ha sagt!”, men då är det försent? Check this out:
När vi skulle ner i rulltrappan till tåget, sprang Hannes på sitt femåriga sätt några steg före, och råkade komma på samtidigt som en man i rock (låt oss kalla honom Herr Pajas). Jag kom på rulltrappan ett par steg efter och pajasen vände sig om till mig, pekade med hela busskortet och fräste: “håll reda på ungen, annars kan nån ta dig för vårdslöst förfarande!” I normala fall skulle jag bara ha skrattat honom rakt i ansiktet eller kanske ignorerat idioten fullständigt, men nu blev min lilla guldklimp till son (som alltid är så duktig och håller till höger i rulltrappan och sen väntar längst ner) inblandad. Därför replikerade jag i stället: “håll reda på när din mun är öppen, annars kan nån ta dig för det dumhuvud du är!”. Bam-bada-bing, fan vad bra! Det var nästan så att jag sträckte två knutna nävar upp i luften i en segergest (men då hade jag ju tappat vagnen med min andra björnunge nerför rulltrappan, och det hade förtagit mitt fyndiga försvarstal något).
“Håll reda på när din mun är öppen”…fan vad bra. 😉
