Author Archives: Jessica

Bland konspirationsteorier och fynd

Den härliga doften av ribbstolar och en bra affär.

Den ondskefulla klädindustrin vill få oss att köpa lågpriskläder som slits snabbt och måste ersättas med nya…och nya…och nya. De ser till att förebygga att vi ärver kläder mellan syskon genom att sätta den där extra, onödiga tjej- eller killknorren på plagget. And don’t even get me started on att tjejkläderna är mindre och tajtare än killkläderna, trots att barnen är lika stora i den åldern. Grr i kvadrat. Hur som helst.

Det är skönt att vi föräldrar håller ihop mot de kommersiella krafterna och byter, köper och ärver sinsemellan…åtminstone solidariserar vi till en viss gräns. När det är klädbyte slutar alla lagar att gälla – här gäller var man för sig själv. (Eller kvinna menar jag, de män som jag stötte på under senaste klädbytet kunde räknas på ena handens fingrar.)

Tio minuter före öppning av den lilla, lilla skola där den här omåttligt populära tillställning hålls varje säsong, ringde min utsände pappa och meddelade med lätt panik i rösten att runt sextio personer redan stod i kön. Vinterstövlar, regnkläder och vinterjackor brukar gå först, därför var det dessa som jag fokuserat från E4:an uppmanade morfar att lägga beslag på. När jag kom dit en kvart senare, stod han lite rufsig, men med ett stort leende och höll upp vinterjacka, täckbyxor och gummistövlar. Check, check, check. “Gå till morfar”, sa jag snabbt till barnen, och styrde stegen mot vinterskorna.

En timme senare stod jag i den tjugo minuter långa kön för att betala. För 350 kronor fick jag en dunjacka, två par täckbyxor, tre par vinterskor, gummistövlar, tre tröjor, serietidningar och en stor dinosaurie med fjärrkontroll. Med undantag för dinosaurien och tidningarna, som var belöningar till uthålliga barn, så var allt sådant som vi skulle behövt köpa från affären i alla fall, vilket betyder att vi sparade flera tusen kronor på en timme. I like!

Mina bästa klädbytestips (komplettera gärna listan):

  • Titta igenom vinterklädeslådorna i god tid före klädbytet.
  • Lista vad du behöver och håll dig till listan.
  • Prioritera vad du ska leta efter först, t.ex. efter hur dyrt det är att köpa i affären eller hur efterfrågat det är på klädbytet.
  • Ta med en sula från varje barns sko att jämföra med.
  • Är du osäker, ta plagget/skon och gå vidare. Det går alltid att ställa tillbaka när du gått ett varv.
  • Gå med jämna mellanrum tillbaka till ett ställe där du redan varit, på grund av att andra också kanske praktiserar förra punkten.
  • Frestas inte för mycket av de billiga priserna. Bara för att en tröja kostar 20 kronor, så behöver man inte köpa den.
  • Sprid ordet om klädbyten, men nämn inga specifika adresser. Ett bra klädbyte är som ett hemligt svampställe.

Trumslagare på besök

Kan du räcka mig tandkrämen?

Det roligaste på Musikmuseet i dag var enligt tvååringen att sjunga Pippi Långstrump i mikrofonen, och enligt femåringen att spela trummor (han skulle förstås också prompt dela med sig av detta i synpunkter-lådan innan vi gick). Enligt mig var den här filmen roligast. Sex trummisar, en lägenhet. Bara att se sex personer i ett badrum är komiskt i sig. Se hela filmen här.

Äppelpallning i Mälarhöjden

Folkvett: ställer man fram en godisskål, så bjuder man.

I dag tittade vi på ett hus som verkade bra. Huset var uppenbarligen uppgraderat av något hemstyling-företag, att döma av de tomma skåpen kombinerat med smakfull inredning och mattor med köpvecken kvar. I köket låg en stor skål smakfullt arrangerad med äpplen, som sig bör. Faktiskt så smakfullt att Hilda blev sugen, och tog upp ett av dem. Det är väl ok, tänkte vi, och sa att hon fick behålla det.

När vi skulle skriva upp oss på intresselistan, råkade Hilda tappa sitt äpple, och mäklaren vände sig med en kobraliknande rörelse och väste blixtsnabbt “var kom det där ifrån?”. “Det var från skålen där”, sa jag med ett litet överseende leende. “De var ju tänkta som prydnad!”, spottade hon. “Ja, nu har ju hon redan tagit en tugga, så vi kan inte gärna lägga tillbaka det”, sa jag och la ner intresselappen igen. Varför kan man inte bara säga “ojdå, var du hungrig?”, och skratta lite? Blä för opersonlig styling och blä för snåla mäklarsnobbar som tror att värdet på de själva stiger med värdet på huset de visar. Usch.

Jag sprang ifatt min lilla äppeltuggande sötnos och fick hålla händerna hårt i fickorna för att inte triumferande visa upp kolapapperen från min räd på övervåningen.