Eftersom H2 har tagit för vana att bada varje kväll, och vi dessutom tvättade kläder i går, hade vi blöt packning i morse. Då kan det se ut så här när man går ur bilen och passar på att förena nytta med nöje:
Det torkar ganska snabbt i 37 grader. Gäller bara att komma ihåg att ta in igen, så man inte släpper underkläder efter sig hela I-40.
Precis utanför Amarillo finns ett konstverk som kallas Cadillac Ranch. Expediten i skoaffären på Oklahoma Citys outlet tipsade om det när Risto köpte flip-flops, hon kom från Amarillo. Man vet aldrig var man ska få bra tips.
Tio Cadillacs vid sidan av Interstate 40.
Den som vill får spreja vad som helst på bilarna. Hannes och Hilda sprejade sina namn, Risto nr 17 och jag ett hjärta.
Hela vägen genom Texas kryllar det av vindkraftverk, jag har aldrig sett så många tidigare. Vart man än tittar, det är som när man börjar titta ordentligt på stjärnhimlen på en mörk plats och bara ser fler och fler stjärnor. Det känns bra, att det blir mer och mer el med mindre miljöpåverkan.
Vi fick dock en skräckfilmskänsla när vi åkte igenom ett område med hundratals vindkraftverk, och alla stod stilla. Jag tror att det har att göra med hur mycket generatorerna tål. Men det var en spooky känsla.
Det kommer att krävas ganska mycket el när bilarna går från bensin.
Vi har en bra takt på resandet nu, ser till att stanna på roliga små ställen och försöker att äta på annat än snabbmatsställen vid exits. Annars är ju motorvägssystemet här perfekt för att bara köra och köra, det står så fint utmärkt före varje exit vad det finns för olika “gas, food och lodging”, det är bara att välja det man är sugen på. Så åker man av, kommer till det stället på typ 20 sekunder, och kan sen bara fortsätta åka när man är klar.
En bra grej som vi kom ihåg från förra resan, är att stanna vid infocenters när man kör in i en ny stat. Där har de alla broschyrer och kuponger man kan behöva för närmaste resrutten. Ofta hittar vi något som vi inte hade vetat om där.
Som när vi körde in i New Mexico i förmiddags, och hittade en massa bra broschyrer om Albuquerque, där vi nu har landat över natten. Cool stad! I Albuquerque (särskilt i Old Town) kan man glömma att man är i USA, det känns som Mexiko! Bostadshusen har “ler-looken”, och det står på spanska på många ställen.
I ett bostadsområde.
Vi lunchade på Del’s restaurant i Tucumcari, och fick prova Sopaipilla, en typisk New Mexico-dessert som smakade som doughnut-deg, fast man hade honung på.
I Old Town, Albuquerque.
Det var 39 grader när vi letade ställe att äta, så alla var ganska glada när det kom en riktig New Mexico-skur. Tio minuter, sen var det över, men det blev mycket svalare i luften. De senaste dagarna har varit så varma att när vi gick hem på kvällen kändes det jätteskönt och svalt fastän det var typ 30 grader. Och jag som INTE gillar värme har ändå vant mig rätt bra.
