I dag var det lite uppdelat. Eftersom Hannes skulle få gå på showen Potted Potter på kvällen, så fick Hilda välja något som bara hon skulle få göra. Hon ville gärna ro i Central Park, så hon och Risto gick till Boat House, medan Hannes och jag tog en promenad i parken.
Vid bron satt en man och spelade Beatles In my life på akustisk gitarr, det var alldeles magiskt i lugnet och grönskan.
Plötsligt såg vi andra halvan av familjen nere under bron, så vi följde dem från stranden ett tag.
Hilda vid årorna.
Det var lite skönt att bara vara två, det tyckte vi nog alla fyra. Roligt att ha saker att berätta för varandra också.
Vi gick tillsammans för att äta lunch, och bestämde oss för att testa Ellen’s Stardust Diner, som Bryant sa att McBride-barnen bara älskar (han virvlade in här i onsdags kväll och åkte på morgonen, men hann säga det i alla fall). Kontrasten var ganska stor från det här…
…till det här:
Ellen’s Stardust Diner har serveringspersonal som alla drömmer om Broadway, och de turades om att sjunga hela tiden. Vår servitris tog upp Hildas glassbeställning under en kort paus i sången, innan hon brast ut i sång igen. Det ser väldigt roligt och charmigt ut när någon med fantastisk röst sjunger, samtidigt som han tar ett glas till disken.
Så här såg barnen ut hela tiden 🙂
Sedan delade vi på oss igen, och R och Hilda gick för att träffa en kompis medan Hannes och jag gick på efterlängtade Potted Potter – all seven books in seventy minutes.
Väldigt väldigt nöjd kille.
I morgon ska vi upp tidigt, vi tar bil till Washington och stannar över natten. Det blir en turbovisit, men vi koncentrerar oss på det viktigaste när vi nu ändå är här. Förra gången vi var där så var det bara R och jag, och jag minns inte att vi stannade så länge då heller. Men jag kommer ihåg att Capitoleum var imponerande, och att parkeringshuset var så trångt att man blev ombedd att tuta i varje kurva. Få se vad som gör mest intryck den här gången! 🙂
