Igår var det Naemis födelsedag och jag uppvaktade henne på morgonen med kaffe och kakor samt presenter, som kommit hemifrån på lördag. Så hade jag präntat ett vackert kort med "De hjärtligaste gratulationer på födelsedagen" omgivet av blommor och blader. Hon blev...

Veckorna flyga iväg med blixtens hastighet. Dagarna gå med omväxlande regn och solsken, förande med sig sommarens sista efterdyningar. Men ännu är det ovanligt grönt i parker och planteringar, tack vare det ihärdiga regnandet på eftersommaren. Och i rabatterna blomma...

Ack, kära nån, så länge jag nu har låtit boken ligga! Och jag, som har så mycket att tala om! Jo, se, det är nu som så, att den 10 september 1892 länkade lilla mamma och pappa sina öden samman, och nu skall det firas silverbröllop den 10 september 1917. De hade länge...

Nu har det gått en hel vecka igen, sedan jag öppnade min dagbok. Och under den veckan har jag gnott värre. Har nämligen flyttat allt mitt pick och pack från Engelbrektsgatan till Naemi. Så nu är jag ordentligt installerad här. Och jag trivs så bra härnere, och tror...

Måndag kväll klockan halv 11. Nu har jag visst inte beskrivit mina levnadsöden på en hel vecka. Och eftersom jag nu förgäves söker draga mig till minnes den gångna veckans händelser, måtte de inte ha varit något världsomskakande. Två kvällar var jag uppe på Skansen,...

På lördag bjöd jag hem Karin Berg. Hon var sig lik, alltid lika angenäm och behaglig. Bara det att hon, trots att hon väl knappast sett en luta förr, visade sig synnerligen intresserad av instrumentet, noga undersökte och lyssnade på det, är ju ett bevis på, hur...

Klockan 8.30 förmiddagen. Som sagt voro herrar Jansson och Andreasson här igår, och vi hade det verkligen riktigt trevligt. Naemi var också bjuden, och hon tyckte säkert, att de båda "skandisterna" voro trevliga. Då de vid halv 7-tiden uppenbarade sig, blev jag något...

Ack, ett sådant festande det har varit den sista veckan. Jag har haft så mycket roligt, att jag knappt hunnit längta tillbaka till Värmland, och innerligt väl är ju det. På måndag tänkte jag förstås att gå och lägga mig riktigt tidigt, men så kom Naemi och Eric upp,...

Jag kan inte fatta det. Att jag nu är här igen. Att jag har lämnat det ljuvliga Värmland för att återvända - ja vem vet, när?! Oh, när jag nu tänker på baden vid Mörtesten, på solglittret över vågorna och de grönskande stränderna, på månstrimman, som blänkte lång och...

Nu sitter jag i "Verners hage" och skriver. Det är en sådan härlig solskensdag. Så lugnt och stilla. Det brusar endast sakta i de vitstammiga björkarnas kronor. Solstrålarna dallra över marken, och himlen lyser så intensivt blå mellan lövverket. Det är precis som det...

Det är förskräckligt vad tiden går fort. Nu har jag bara tre dagar kvar att vara här!! Vad skall man göra, för att kunna hejda tiden? På måndag var det härligt, strålande väder och jag njöt i fulla drag. Vi voro och badade förstås och plockade bär o.s.v. Förresten är...

Verkligen! Ja, verkligen har jag nått mina längtansfulla drömmars mål och sitter nu i den gamla kära "kammaren" i Sulvik och skriver. Bredvid bordet sitter mamma och småpratar (det känns så lugnt och tryggt). Från kammaren därnere hörs Axel knäppa på fiolen och vid...