Close your eyes. Open your ears. There´s a world of sounds out there.
Listen to the beat of Stockholm city.
Då och då fladdrar inspirationens fjäril förbi. Ibland fångar jag in den, försiktigt i min handflata, bara så länge att jag hör den viska. Fjärilar viskar ytterst tyst, ska du veta. Men det jag hör, hamnar till exempel här.
Klockan klämtar i Silverdal
Idag klämtade klockan i Silverdal igen. Klangen tystade tillfälligt årets första fågelsång. En gång klämtade Silverdals klocka för min mamma, en annan gång för Anna-Lisa, en tredje gång för någon som blev befordrad till evigheten som det heter ibland, i griftetalen om man är frälsningssoldat. Det var folktomt runtomkring, så det var nog inte många som hörde klangen, ännu färre som förstod varför, men de som satte igång klockan kunde höra den tona ut så sakteliga. Hoppas den var till tröst. Och så satte årets första fågelsång igång igen.
En lasagne i Hökarängen
Gågatan genom Hökarängens centrum kantas av butiker, som alla har en 50-tals neonskylt över ingången. I vardera änden av gågatan finns en pizzeria. Den ena pizzerian, den som ligger vid torget, är tom. på den andras uteservering glittrar ölglasen i vårsolen. Alla uteborden är upptagna, men inomhus finns det plats att slå sig ner. I högtalarna spelas gamla slagdängor från gångna melodifestivaler. Lena PH dansar, mycket lämpligt, i Neon när jag drar ut min stol och slår mig ner.
Vid bordet intill mitt sitter en man och två kvinnor och äter pizza. Mannen har precis varit på sin fars begravning som trots allt blev en ljus tillställning, och den ena kvinnan berättar om vårens resa från Kirkenäs ner mot Tromsö. Hon är visserligen relativt nöjd med sceneriet, men inte speciellt imponerad av aktiviteterna ombord. Hennes väninna påpekar att Hurtigrutten inte är en festfärja, utan just en naturupplevelse.
Vid ännu ett bord, åt andra hållet, sitter en ensam äldre kvinna och skär försiktigt i sin lövbiff med tillhörande glas rödvin. Hon tittar hela tiden ner på sin tallrik och skär upp maten i jämna bitar.
Jag äter köttfärslasagne.
En kväll på Nobelmuseet
På Kulturnatten i Stockholm kan du varje år, under en kväll fram till tolv, ta dig runt och uppleva små bitar av vad staden har att bjuda på. Varför inte lite mingel på Nobelmuseet med lugn jazz i bakgrunden och ett glas vin i handen? Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
Bach i tyska kyrkan på kulturnatta
På Kulturnatten i Stockholm kan du varje år, under en kväll fram till tolv, ta dig runt och uppleva små bitar av vad staden har att bjuda på. I tyska kyrkan spelades Bach hela kvällen, till exempel av St Gertruds stråkkvartett. Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
Fåglarna runt Råstasjön i Solna
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi. Så här kan det låta när kvällen sänker sig över fågellivet runt Råstasjön i Solna.
En stund i pianobaren på Marina Tower i Stockholm
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi. Hon vid pianot blandar och ger.
En stund på Sturebadet Elite Marina Tower i Stockholm
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi. Ett riktigt tjatter avlöste spalugnet för en stund.
Ett besök i Hedvig Eleonora
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi. Men här, idag, fanns en vardag för alla sinnen, i minnesboken där man tänder ljus och vid piano/orgeln där Ulf Norberg och Mats Widlund repeterade Brahms för morgondagens konsert.
Ankomsthallen på Arlanda
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi. Det här sorlet har väl alla hört.
Novemberspel i Solna
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi. I den grå tristessen sitter hon vid tunnelbanan och tar toner på sin accordeon. Bara lagom många så att det räcker en stressad person i taget mellan tunnelbaneingången och centrum. Kommer det en rullator är det samma toner, men mer utdragna. De enstaka kronorna i plastmuggen framför henne fylls inte på annat än av en vän som går förbi med jämna mellanrum och agerar gott exempel. Efter någon timma tar han och tömmer muggen och köper sig en kaffe till den gamla kvinnans entoniga accordeon. Och allt börjar om.
En färd i rulltrappan
Du står där helt tyst i rulltrappan. Men den tystnad du hör är bara ett ständigt brus du vant dig vid. En vardaglig monotoni.
Den tysta spårvagnen på Hamngatan
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
I väntan vid rödljuset
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.Det här knattret har väl alla hört.
Innan ridån går upp
Det är en förväntansfull tystnad, lite prassel, någon harkling. Sorlet från foajén har lagt sig, man har hittat sin plats och de flesta tittar framåt, mot scenen där man vet att det hela kommer att utspela sig. Det är Strindberg, det är dödsdansen och nu, nu ….
Hötorget efter stängningsdags
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
I foajén på Stadsteatern
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
E4 vid Frösunda
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
Södra station biljetthallen
Södra station i Stockholm. Folk jäktar förbi åt det ena eller andra hållet. Men det finns också ett litet gäng som inte hastar alls, de drar liksom bara runt och dyker upp med korta intervaller, hejar på varann och fortsätter. Genom hallen, ut genom en sidodörr, runt kvarteret och in genom stora ingången igen. Då och då kan de ses över en öl eller en kopp kaffe inne i hallen.
Men de flesta bara fläktar förbi.
När tomten spelar på pendeln
Det var när vi gick på pendeltåget i Solna, i den bakre vagnen, som tomtegänget kom på. En tomte med halvfull pappersmugg som inte innehöll kaffe utan ditlagda kronor som skramlade. En dragspelare som hoppade över de svåra tonerna. En gitarrist som kunde två ackord och spelade dem när han tyckte de passade in. Samt en man som då och då inflikade ett “hey”.
En samfälld suck gick genom vagnen: “Neeeej”. Man försjönk i Metro, i sin mobil, i någon bok eller bara tittade ut genom fönstret. Tåget börjar röra sig, musiken drar igång och tomten skramlar med sin pengakopp, rad för rad, väldigt nära ansiktena och väldigt länge. I övrigt är vagnen tyst men ett unisont tyst “neeeeej” överöstar nästan dragspelet.
En del går av i Karlberg för att slippa ännu en vers på sträckan in till Stockholms central.
Trafiken tätnar på Stureplan
Trafiken på Stureplan kan ibland vara rätt ljudlig.
Buss 70 mot Torsplan
Här är det plats att bli nostalgisk, när buss 70 tuffar på mot Torsplan. Numera heter dn buss 67, och snart heter den väl något annat, och angör andra hållplatser.
T banan mellan Hötorget och Rådmansgatan
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
Buss 607 från Frösunda mot Sollentuna
Visst är det väl så, för många i storstaden, att bussen är det ställe där man tar igen sig lite. Efter att ha sprungit mot tidtabellen, halkat över gator som snabbt visar rött, nästan fastnat i t-banans dörrar, irriterat sig på de som står blockerande till vänster i rulltrappan, stått bakom någon som inte kan sin kod på kortet eller drar kortet istället för att sätta i chippet, efter allt det så är det skönt att sjunka ner och bara titta långt ut genom fönstret på absolut ingenting. Som flickan där, i mitten.
Tåg från Solna mot Karlberg
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
Manskör i Riddarholmskyrkan 6 november
Jag ville ta en bild inne i Riddarholmskyrkan, men den är stängd under vinterhalvåret. Utom en dag, den 6 november. Det är nämligen Gustav den andre Adolfs dödsdag, och då fylls kyrkan med en manskör samt uppklädda fanbärare som paraderar fram till kungens grav.
Så därför tillbringar jag min födelsedag 2009 i en kall kyrka, lyssnandes på fraset av fanor och den ekande sången, innan jag smyger fram och tar min bild. Det händer mycket i Stockholm som man inte har en aning om.