Mina projekt

Ett sätt att utveckla mina projekt

Av Anders Arhammar

Mormor och kärleken

Dokumentär

Från det att min mormor var 16 år (1912) och fram till strax före sin död 1949, skrev hon med blyerts i sina dagböcker. Under två år 1977-1978 skrev min mor av dagböckerna på en reseskrivmaskin. Nu är det en digital tidsålder, och jag tar över stafettpinnen för att slutföra historien.

Av Anders Arhammar

Teaterstaden

En historia från logen inför, under och efter föreställningen.

Av Anders Arhammar

Sounds of Stockholm

Close your eyes. Open your ears. There´s a world of sounds out there.
Listen to the beat of Stockholm city.

Då och då fladdrar inspirationens fjäril förbi. Ibland fångar jag in den, försiktigt i min handflata, bara så länge att jag hör den viska. Fjärilar viskar ytterst tyst, ska du veta. Men det jag hör, hamnar till exempel här.

Av Anders Arhammar

Vägen till pappas grav

Pappa hade kremerats och skulle ha gravsatts på söder intill Katarina kyrka, men jag visste varken när, exakt var, eller hur.
Så jag ringde dit.
– Jag söker min pappa, sa jag, och den vänlige kanslichefen tog genast tag i frågan. Han berättade att man nu lagt ut alla i minneslunden, den sista så sent som i morse. Men han bad att få återkomma, och efter lunch ringde en kvinna upp och sade att någon Gunnar hade man ännu inte begravt.
Min pappa var inte bara borta, han var försvunnen.

Av Anders Arhammar

Konstprojektet – The big crash

Ett bombastiskt slut på den fulla lådan. Det står “Shoes – and other stories” på lådan, men; No shoes – only other stories.

Här kan man verkligen snacka om ett projekt i sin linda. Prioritet fem ligger nära till hands.

Publicerade böcker

Bästsäljare

Nöjda bokköpare

Tidigare projekt

Silverskrinet

Vad finns det för hemligheter i silverskrinet?

Från längst ner i flyttlådan som stått längst in i förrådet lyfter jag ett skrin av silver. På locket står det Oskar vilket tyder på att det en gång tillhört mannen som inte var min farfar men som gifte sig med min farmor den 17 augusti 1935.
Så står det på det vigselbevis jag finner längst ner i skrinet, ihopvikt i fyra delar och ordentligt undertecknat med sigill, stämplar, namnteckningar och lösenmärken.
I skrinet av oäkta silver finns döden och sorgen. Men här finns också triumfen, lyckan, plikten och de små bitarna som var värda att sparas, fragment av ett liv, allt tillrättalagt i ett skrin av silver.
Nu finns hela historien om silverskrinet att ladda ner som en pdf-fil. Finns även som som en serie blogginlägg för den som tycker det är mer spännande.



Farmors nedvikta

Ett diktprogram från vildanden

Vem berättar om de som inte orkade, de sköra som utnyttjades, bröts och bara nätt och jämt överlevde? Här är en liten del av min farmors historia, kryddad med breven från Bertil och de dikter där farmor Judit vikt ner hörnen, för att markera att hon funnit en dikt som är värd att återvända till.
Här finns hela historien farmors nedvikta dikter som PDF men vill du läsa det som blogginlägg så finns det här, uppdelat på 32 avsnitt.

Vykorten

Här är de som kom fram

Visst var det något speciellt när man förr tittade i brevlådan, och det låg ett vykort där? Någon hade varit långt borta och i avsaknad av sociala medier tog man sig ändå tid att meddela dem därhemma vad man sysslade med.
Oftast sista dagen på en semester, och ofta i stressat sökande efter frimärke, vykort och postlåda.

Nu får de komma fram ur den glömda lådan, längst in i garderoben.



Mina senaste anteckningar

Följ med

Fredag den 16 februari 1917. Oh, vad tjänar allting till?

Fredag den 16 februari 1917. Oh, vad tjänar allting till?

Det knallar och går. Jag knogar i ”Skandia” med hjälp av herr Jansson på inspektörernas kontokuranter. Det är så jobbigt, innan man satt sig in i förhållandena riktigt, men nu har begreppen betydligt klarnat, så nu börjar det arta sig. Det är så mycket att göra nu om...

Tisdag den 15 februari 1916. Förlorade min kära guldring.

Tisdag den 15 februari 1916. Förlorade min kära guldring.

Tråkigt väder. Blåsruskigt och snöblaskigt. Narigt. Usch! I söndags var Naemi och jag på Frälsningsarmén. Där var en gammal gumma i lokalen, som vittnade om hur hon "i morres va nere och köpte mjölk å då sa dom, att de gudfruktie ä bara elaka, men då sa ja att vi får...

Onsdag den 14 februari 1912. Jag åkte ensam med pojkarna.

Onsdag den 14 februari 1912. Jag åkte ensam med pojkarna.

Idag har jag varit i Slottsskogen och åkt kälke. Jag skulle dit och se på bara, men så kom Rut P., Elsa C. och Anna L ikapp mig och frågade om jag ville åka med, för de hade köpt biljett. Det gjorde jag förstås, åkte med Rut P. och 2 pojkar. Men vi välte så att Rut...