Från längst ner i flyttlådan som stått längst in i förrådet lyfter jag ett skrin av silver. På locket står det Oskar vilket tyder på att det en gång tillhört mannen som inte var min farfar men som gifte sig med min farmor den 17 augusti 1935. Så står det på det vigselbevis jag finner längst ner i skrinet, ihopvikt i fyra delar och ordentligt undertecknat med sigill, stämplar, namnteckningar och lösenmärken.
I skrinet av oäkta silver finns döden och sorgen. Men här finns också triumfen, lyckan, plikten och de små bitarna som var värda att sparas, fragment av ett liv, allt tillrättalagt i ett skrin av silver.
När jag öppnar det patinerade locket öppnar jag ett fönster ut mot mörkret, ut mot det okända. Jag bjuds in till en värld jag inte känner, jag ser ett liv jag inte deltog i och möter sanningar menade för någon annan.
Högst upp ligger ett brev ”Till Åke och Judit att öppnas och verkställas några dagar efter min jordfästning”. Det är dolt under några handskrivna lappar där jag urskiljer något om en konstig nyckel som ligger i en brun portmonnä som ligger i den vänstra skrivbordslådan som går till träkofferten på vinden….
