När tomten spelar på pendeln

Det var när vi gick på pendeltåget i Solna, i den bakre vagnen, som tomtegänget kom på. En tomte med halvfull pappersmugg som inte innehöll kaffe utan ditlagda kronor som skramlade. En dragspelare som hoppade över de svåra tonerna. En gitarrist som kunde två ackord och spelade dem när han tyckte de passade in. Samt en man som då och då inflikade ett “hey”.
En samfälld suck gick genom vagnen: “Neeeej”. Man försjönk i Metro, i sin mobil, i någon bok eller bara tittade ut genom fönstret. Tåget börjar röra sig, musiken drar igång och tomten skramlar med sin pengakopp, rad för rad, väldigt nära ansiktena och väldigt länge. I övrigt är vagnen tyst men ett unisont tyst “neeeeej” överöstar nästan dragspelet.
En del går av i Karlberg för att slippa ännu en vers på sträckan in till Stockholms central.