Det är förskräckligt vad tiden går fort. Nu har jag bara tre dagar kvar att vara här!! Vad skall man göra, för att kunna hejda tiden?

På måndag var det härligt, strålande väder och jag njöt i fulla drag. Vi voro och badade förstås och plockade bär o.s.v. Förresten är det ju ytterst lugnt, stilla och händelselöst häruppe. Och gudomligt vackert.

Jag har strövat omkring på skanserna i “parken” och trädgårn och alla andra gamla bekanta ställen. Ack, hur lik sig allting är! Kanske “Skansen” är en smula mer förfallen, men häckarna neromkring huset äro däremot mycket välklippta. Och i bersån, där gungan står, har det kommit en ny liten bänk.

På måndag förmiddag voro Lillan och jag uppe på Nordtomta och skulle göra oss till och hjälpa till med rågen. Gick en stund och drog “nekar” och ordnade dem i långa rader, där hässjorna skulle stå.

Tisdag ingick med silande regn. Mamma och jag hade kommit överens med Janne, att han skulle skjutsa oss till Arvika, och vi gåvo oss, väl påpälsade, iväg vid 10-tiden, trots regnet. Det blaskade emellertid på allt värre, så vi voro tämligen lurviga, då vi kommo fram. Vi uträttade några ärenden och gick sen upp till Hedenskog, som förevisade sin museumliknande bostad för oss. Bevare mig väl för att bo bland dessa, om än âldrig så dyrbara, gamla kistor, kyrkstolar, altarbord etc. Hu då!

Från Hedenskog, som ser ut som ett riktigt original, gingo vi till ett kondis, där vi för sannerligen billigt pris fingo gott kaffe och goda bakelser. Och sen for vi hem i stupregnet.

Vid “Jössförsboa” steg jag av och klev in för att köpa flugfångare och hälsa på Kalle. Han är lika skön, som fordom, blott ännu större och kraftigare. Ack, så stilig.

På eftermiddagen voro Lillan och jag bortåt “Grinna” och plockade 1 och halv liter bär. Hela tiden regnade det, så vi voro fullkomligt genomblöta, vid hemkomsten.

På onsdag var det strålande väder igen. Och vi voro utomhus mest hela dagen. Satt i bersån och läste och sydde, var och badade o.s.v. Rut och jag bestego även den gamla granen i parken, där vi, då vi voro mindre, hade våra “Vrantar”, d.v.s. hade spikat upp bräder högt uppe bland grenarna och gjort oss bekväma sittplatser. Av dessa finns nu intet spår.
Nu är klockan halv 11 på torsdag förmiddag och nu skall vi företaga en bestigning av Marfjället.