Klockan 8.30 förmiddagen. Som sagt voro herrar Jansson och Andreasson här igår, och vi hade det verkligen riktigt trevligt. Naemi var också bjuden, och hon tyckte säkert, att de båda “skandisterna” voro trevliga.

Då de vid halv 7-tiden uppenbarade sig, blev jag något förvånad över att finna herr Jansson knogande på en stor konfektpåse och herr Andreasson på en bakelselåda. Det blev fest, skall jag säga. Jag kokte riktigt gott, starkt kaffe, och som jag själv hade slagit på stort med mycket bröd var det schantilt värre. Och efter kaffet fick herrarna tillåtelse att röka hur mycket de behagade, vilken tillåtelse de njutbart värderade och ännu idag “luktbart” begagnade sig av. Så pratade vi hit och dit, och så sjöng jag en del livligt senterade bitar till lutan.

“Va ska vi me Rolf, när vi ha fröken Boudin?” tyckte herr Jansson Och sen kommo mattorna av ett tag och herr Andreasson fick svänga sig i dansens virvlar ömsom med mig eller Naemi, under det vi turvis spelade luta och sjöng dansmusik, med herr J. som “orkesterförstärkning”. Naemi tyckte dock att “förstärkningen” var skäligen klen ibland.

Ja, det hela var “möcket löckat”, så lyckat t.o.m. att jag alldeles glömde bort att komma stickande med de obligatoriska fotografialbumen. Då kan man förstå! Och vid 10-tiden avtroppade gästerna, nöjda och belåtna, och jag följde dem till Kungsgatan.

Och nu har jag på morgonen “mojat” mig med kaffe och “rester” men mycket mera “rester” har jag kvar, så jag får försöka att bjuda hem någon i eftermiddag och på så sätt begagna mig av de ovanliga omständigheterna.