Nu har det gått en hel vecka igen, sedan jag öppnade min dagbok. Och under den veckan har jag gnott värre. Har nämligen flyttat allt mitt pick och pack från Engelbrektsgatan till Naemi. Så nu är jag ordentligt installerad här. Och jag trivs så bra härnere, och tror säkert, att Naemi och jag kommer att få det “kulimang” tillsamman.

På fredag eftermiddagen kom Rakel upp hit igen. Hon och hennes Petrus ha ju uppskjutit giftermålet på obestämd tid, och nu vill hon skaffa sig plats igen. Hon är sig så lik, gamla “Raquelle”, galen och “vitsig” som vanligt. Jag har ju nu lagt beslag på hennes gamla bostad, så nu skall hon bo hos tant. Att hon bara vill!

Och Elsa har, som väl är, fått tag i ett rum, mitt emot där vi bodde förut på Engelbrektsgatan, så hon fick inte långt att flytta. Både hon och jag flyttade det mesta av våra saker igår, hon sina möbler och jag min koffert och min säng. På kvällen hade vi sedan tänkt att “fira avskedet” nånstans.

Men hur det var drog flyttningen så långt ut på tiden för Elsa, att hon tyckte det blev för sent och så blev det Rakel, Naemi och jag, som avfirade Elsas och mitt avsked på Feiths på Drottninggatan. Här fick vi ett mystiskt kaffe, ganska goda bakelser och utmärkt trevlig musik. Men denna slutade redan klockan 9, så begåvo vi oss därifrån och tog en promenad neråt Karl XII:s torg och längs Blasieholmskajen.

Det var alldeles bedårande månskensväder, och ljusen runt stränderna speglade sig i långa dallrande strimmor i vattnet. Från Operakällaren lyste det så vackert och magiskt gult och i Strömparterren brunno klart två stora lyktor. Slottet låg majestätiskt och mörkt och bort åt Söder svepte sig en grå dimslöja över silhuetterna. Det hela var alldeles ljuvligt.

Rakel har legat hos oss i natt också, och det har varit åtskilligt skoj och leverne igår kväll och på morgonen här förstås. Och nu är Rakel i kyrkan och Naemi hos fotografen och nyss kom Elsa hit upp. Hon förefaller vara särdeles belåten med sitt nya rum och sitt nya värdfolk.