Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer…
Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer några du kan se på mobilen. Du kan se fler på en dator.
Mina senaste Instagram
Så passerar vi ännu en ettadag. Den är inte alls på topp, som den år 2011 var. Den hade nästan maximalt med ettor, bara år 1111 hade fler. Men vårt 2026:te år kan få vara med, för i motsats till år 1111 kan vi idag mäta massa sekunddelar. De fanns förvisso också år 1111, men det var ingen som brydde sig då. Och varför ska man bry sig egentligen, det är ju som våra åldrar, bara siffror.
Årets kakfrossa, den 21 i ordningen, bytte i år upp sig till ”Princess” i Sundbyberg, vilket visade sig vara ett lyckat val. Mycket att välja mellan, vare sig man var yngst,som Jack, eller äldst, som jag. Tack alla som kom!
Känslan strax innan man får influensavaccinet strax efter man fått Covidvaccinet. Men innan pneumokockvaccinet. Förr fick man bokmärken efteråt. Nu får man bara ett plåster… #vaccinated
Två skickliga illustratörer signerade sina märken på postmuseum i Stockholm idag. Marta Leonhardt ligger bakom ”Vinterlek”, ett häfte med 10 olika motiv. Ska vi gissa att en del av de lekande barnen på hennes frimärken är inspirerade av hennes egna barn? Det är andra gången som Marta formgivit märken inför vintern. Förra gången var 2024 års julfrimärken.
Årets julfrimärken är skapade av Amanda Jonsson Lundgren som även har designat och illustrerat Postnords vackra julkort i år. @postmuseum @amandajonsson_art @postnord
Josefines träd i minneslunden på Sollentuna har med åren vuxit sig mäkta stort från den lilla ekplanta den var 1988 när Josefines aska grävdes ner vid dess rot. Det trädet mäter min tid i livet. Jag ser hur jag åldrats, vilket kan vara nyttigt, när min hjärna fortfarande tror att jag är i en helt annan kalender.
Promenaden fram till minnesträdet är också en påminnelse om livets förgänglighet, när jag läser namnen på gravstenarna i skenet av alla fladdrande helgonsljus. Där är han som hämtade in vagnarna från parkeringen på Obs. Där är hon som stod i kassan i badhuset, där är vår före detta granne och hans fru, och deras granne och hon på dagis och han med lastbilen.
Jag tar en kopp kaffe, kaka och chokladbit som bjuds ut i det vita tältet vid min brors och mors grav och sätter en liten planta ljung i minneslunden, fast man inte får det egentligen.
Men den är vacker, gör sig bra bland allt granris och flämtande ljus, och den står sig fint mot Josefines gulnande, mäktiga träd där i bakgrunden.
Vad vet du egentligen om vad andra vet? Den 29 oktober möttes Steven Pinker, Åsa Wikforss och Anders Hansen på Scala för en kväll om gemensam kunskap – det som uppstår när alla vet något, och vet att alla andra vet det.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp
Janne och Gustav dansar på Stadshotellet i Karlstad.
När mormor Judit 1919 första gången åkte med sin Kalle för att hälsa på i Kalles barndomshem, tog de en automobil i Arvika och lät sig köras mot Växvik. Ju närmare de kom Växvik, ju vackrare blev naturen. Judit skriver att sjön Ränken låg så lugn och klar i…
De små korvarna
1918 var inte det bästa året, verkligen inte. Visserligen tog första världskriget äntligen slut. Så ute i Europa kände sig många lättade. Men i Stockholm, i Nuckebo, som min mormor Judit och hennes syster kallade sin lilla delade enrummare på Inedalsgatan 15, kändes…
Björklunda, Boudins skjutsstation i Sulvik
Det är sent 1800-tal i Sulvik, utanför bostaden/skjutsstationen som kallas för Björklunda. Johan Albert Boudin heter mannen som bestämmer i huset, eller förresten, det är nog hans fru Maria som bestämmer. Sönerna Janne i trillan, Julius och Axel vid hästen har samlats…
Sagan om ringen
I arkaden bredvid kristallaffären som idag ligger på Drottninggatan 10, stod kvällen den 7 januari 1965 tre skumma män, som observerades av två 20-åriga sjukvårdsbiträden som gick förbi. Då, 1965, låg den legendariska hovjuveleraren Dufvas guldsmedsbutik där, och när…
Den som läser denna bok utan tillåtelse är en feg usling!
Jag tror jag vet vad min mormor Judit fick i julklapp 1911. Minst tre små läderinbundna, svarta anteckningsböcker med linjerat papper och en liten hållare för en penna i kanten. I den första står hennes namn på omslagets insida, och på nästa sida har hon lämnat ett…
Klassbrevet från Ebba augusti 1918.
Alingsås den 13 augusti 1918. Kära kamrater Ja, jag får verkligen instämma med föregående talare att det var verkligen en utmärkt idé detta att skicka klassbrev. Det ska bli gräsligt roligt att komma i närmare kontakt med de gamla kamraterna. Som ni väl redan vet är…
Klassbrevet från Irma augusti 1918.
Styrsö den 23/8 1918 Käraste Judith därframme vid fönstret och Ni allesammans till Eleonore borta vid dörr’n + alla ni som slutade i 7:de! Jag får väl göra som alla de andra. Tacka Karin och Judith för deras goda idé. Charmant alldeles. – Tack skall ni ha! Ja, här har…
Kära gamla flickor! Judits klassbrev juli 1918.
Stockholm i slutet av juli 1918 Kära gamla flickor! Om jag hade er här i min ungkarlshåla allesamman ändå. Vad det skulle vara förfärligt roligt! Det säger jag då att vore jag rik så skulle jag minsann bjuda er allesamman! Oh, oh, vad vi skulle prata. Då skulle ni i…
Karl Rencke berättar hur han mötte Judit Boudin.
I maj 1919 hade fil.mag Karl Rencke avbrutit sitt provår för att ta anställning vid “Jubileumsutställningen i Göteborg 1923”. Om detta skall jag skriva i ett annat sammanhang. Här måste emellertid sägas, att min tjänstgöring började med ett par veckors tjänstgöring…
Skolresan till Dalarna sommaren 1912.
Det var ett uppehåll i Judits dagböcker 1912. En vecka var helt enkelt försvunnen, en på många sätt betydelsefull vecka, för Judit återkommer ofta till den juniveckan senare i sina dagböcker. Men redan den 20 juni 1912 gav hon en ledtråd: ” Sen jag nu sist skrev i…
Typografernas stora Stadionfest
Så här stod det i Svenska Dagbladet om Judit och hennes kamraters gymnastikuppvisning på Stadion, 22 juli 1917. Söndagens stora typograffest i Stadion gynnades icke precis af något önskeväder. Temperaturen var ganska låg, och då och då lät jungfru Magdalena sina tårar…
Fredag den 13 april 1917.
Fredag den 13 april 1917. Rut kom emellertid på fredag kväll. Naemi, Elsa och jag voro förstås nere och mötte, och det blev ett synnerligen hjärtligt mottagande. Vi gingo hem till Naemi där Rut skall bo. Där plockades nu upp massor av matvaror, som den omtänksamma…