De små korvarna

1918 var inte det bästa året, verkligen inte. Visserligen tog första världskriget äntligen slut. Så ute i Europa kände sig många lättade. Men i Stockholm, i Nuckebo, som min mormor Judit och hennes syster kallade sin lilla delade enrummare på Inedalsgatan 15, kändes livet lite tungt. En okänd dödlig sjukdom, från Spanien, härjade bland befolkningen och drabbade till och med Kung Gustaf V:s yngste son, prins Erik, hertig av Västmanland, som dog i spanska sjukan i sin våning på Drottningholms slott, bara 29 år gammal.

Om till och med en av rikets allra högst uppsatta kunde dö, med tillgång till all möjlig medicinsk omvårdnad, då kunde förstås vem som helst drabbas.

Och så var det inte alltid lätt att få något att äta. Men flickorna Boudins vetemjölsransoner gick till Göteborg och mammas goda bröd kom tillbaka, och källaren fylldes med potatis från farfars Värmlandsbröder i Sulvik. Så bröd och potatis i alla de former blev räddningen för ”Les petites Boudins”, de små Boudinflickorna i Nuckebo.

Flickorna Boudin flyttade sedermera vidare i livet, till Göteborg, Nynäshamn, Malmö och Norr mälarstrand, bildade familjer och fick namn som Rencke, Ahnfeldt, Enander och Linné. Men idag, drygt 100 år senare, lever minnet av flickorna kvar i området.

En bit från Nuckebo, (Det var ett hus, uppfört att endast uthyras åt självförsörjande damer), på andra sidan St Eriksbron, i hörnet av Alströmergatan 10 och Fridhemsgatan 60, blinkar en ljusblå neonskylt. ”Les petits Boudins”, står det på skylten.

Månntro de serverar olika varianter av bröd och potatis där idag? Jag tänkte gå in och fråga, men vår tids spanska sjuka, covid-19, hade bildat en gles Coronakö utanför, regnet började småstrila och decembermörkret föll, så besöket skjuts upp någon dag eller två.

Och, ska sanningen fram, jag vill leva ännu några dagar i tron att flickorna Boudins rykte finns bevarat så här 100 år senare, och inte behöva ta ställning till att “Les petits Boudins” även kan översättas till ”De små korvarna”.

Fast det hade nog mormor och hennes systrar tyckt varit riktigt roligt.

Det här är en kompletterande text till “Mormor, livet och kärleken”.