Fredag den 13 april 1917.

Fredag den 13 april 1917.

Rut kom emellertid på fredag kväll. Naemi, Elsa och jag voro förstås nere och mötte, och det blev ett synnerligen hjärtligt mottagande. Vi gingo hem till Naemi där Rut skall bo. Där plockades nu upp massor av matvaror, som den omtänksamma lilla morsan skickat med och vi åto värre. Naemi och jag skulle förstås “broderligt” dela all födan, vilket skedde under åtskilligt bråk och oväsen.

Det här var samma dag som Lenin kom till Stockholm över dagen, för att sedan fortsätta med tåg till Haparanda och vidare till St Petersburg för att starta den ryska revolutionen. Hade Judit tittat ner på gatan från Naemis hyresrum på Drottninggatan, där Rut skulle bo, hade hon kunnat se Lenin med följe gå från hotell Regina till varuhuset Pub för att köpa kläder. Det blev ett par lågskor och en kostym.

Och hade hon varit lite mer uppmärksam på kvällen, hade hon sett hur ett hundratal sympatisörer med röda fanor samlades på Stockholms centralstation för att vinka av dagens ryska besök, och medan Lenin ledsagades till sin sovvagn spelades Internationalen. Någon gav honom till och med en blombukett.

Men Judit var, om man ska tolka hennes dagbok från den här dagen, helt inriktad på den mat som resenärerna hade med sig från Göteborg.

Judits mamma Jenny berättade att åren 1917-18 var matfrågan svår. Det var heller inte så välordnat med ransoneringen.
– Jag kommer ihåg, hur Nejmi och Judit sände hem sina vetemjölsransoner, som jag bakade, varpå brödet gick tillbaka till Stockholm, berättade Jenny.

I Göteborg förekom det ofta oroligheter. Livsmedelsaffärerna blev stormade av hungriga människor.

– Jag kommer särskilt ihåg, när mjölkaffären på Olivedalsgatan 4 blev plundrad på bröd m.m. Biträdet kunde ju inget motstånd göra. Brödlimporna langades ut, och för övrigt allt ätbart.

– Vi fick just en säck potatis från Sulvik, som de kom med från järnvägen, och karlarna hade varit riktigt rädda, när de utanför Asklunds bageri kört förbi folkhopen. Pappa hade rest till Sulvik då, men jag, Rut, Harry och Lillan stod på balkongen och beskådade eländet.

– Det var en källare, vari gulaschvaror fanns. Den blev stormad, och säckar med olika innehåll, såsom kryddor, risgryn m.m., släpades över gatan in på vår gård, där var och en tog, vad han kom åt.

– När skolan slutat, reste även jag och de hemmavarande barnen till Sulvik, och jag kommer ihåg, hur hjärtans glada vi var, när vi kom dit och kunde få fläsk, smör, mjölk m.m. utan kort. Det blev minsann kalas. Även Nejmi och Judit var där under sin semester, skrev Jenny till en vän.

Under de här åren var det en lyx att ha kontakter med någon på landsbygden, i Judits fall var det hennes farfars bröder i Sulvik utanför Arvika, i Värmland.

Det här är en kompletterande text till “Mormor, livet och kärleken”.