Styrsö den 23/8 1918

Käraste Judith därframme vid fönstret och Ni allesammans till Eleonore borta vid dörr’n + alla ni som slutade i 7:de! Jag får väl göra som alla de andra. Tacka Karin och Judith för deras goda idé. Charmant alldeles. – Tack skall ni ha!

Ja, här har ni nu mig. Jag är visst kommen så långt, så jag är klassens mamma. Vad tänker ni andra egentligen på? Ni skola väl inte bli gamla nuckor, ni ha ju snart varit giftsvuxna i 10 år? Du, Judith, ändrar dig nog! Men det är nog roligt att vara fri också, för all del, i synnerhet när du tänker dig utsliten och hålögd och behöva sitta uppe om nätterna etc. i ditt blivande äktenskap. Glöm då inte mitt för länge sedan givna råd: “sätt honom i tvärdrag”!

Men nu till mina levnadsöden. Att skryta med, tror jag, var jag den i klassen, som först var självförsörjande kvinna. (40 kronor i månaden, som regelbundet voro slut omkring den 3:dje). På sommaren efter jag slutat 8:de, tog jag mig en liten tripp till Hamburg. Hemkommen därifrån hamnade jag på Filip Holmquists handelsinstitut (“sådan var min stil” etc.) Akta er för den inrättningen, flickor. Härliga kamrater, den ena värre än den andra. Från landet, mer eller mindre välluktande. Det “dubbla italienska”, (Vet du vad det är, Karin Berg? Jag undrar inte på att du fått vitt hår, så mycket fornisländska, som du läser. Möter du mig någon gång mer i livet, så för all del prata inte annat än “götebosska” till mig, jag förstår det allra bäst), och allt det andra man fick lära sig, blev jag godkänd i. Jag fick inte så värst med överbetyg, och så var det att se sig om efter en plats. Av en händelse fick jag reda på en ledig sådan, och tog mod till mig och sökte den. Jag hade snyggat till mig rätt så bra, lånat mammas skunkboa, så jag “gJorde mig” må ni tro och stod en eftemiddag framför chefen för “Förenade elektriska A.B”.

Denne, som varit på en bättre middag, var i en mycket god sinnesstämning, Jag fick platsen, utan att han knappt sett på mina betyg, (han var väl rädd att se dubbelt), vilket jag var mycket glad åt. Mitt A i “huslig ekonomi” är egentligen det enda att skryta med. Ja, ni, som äro kontorister, veta själva hur första tiden på ett kontor är. Inte rolig precis, men hur det är, så ordnar det sig så småningom. Jag blev anställd på Kassakontoret och fick min plats intill kassören (min man) som jag till en början fann odräglig, men i alla fall den bäste av alla de manliga individerna.

Han hade rätt så mycket att säga, och jag var hiskeligt rädd, när han slängde till mig sina oläsliga koncept. Men se, det ändrade sig med tiden. Efter ett år ungefär, så var det jag, som på hans “Fröken Fröckberg, var god skriv genast detta brevet”, svarade: “Det kan ni göra själv”. Det var ju precis inte lämpligt, men — . Ja, jag gjorde ungefär som jag ville, och narrade de andra flickorna till både det ena och andra, så följden blev, att jag insåg att det var nog bäst att draga åstad, innan jag blev uppsagd. (fy, en så´n mening). – Jag fick ett finfint betyg emellertid. Som kunnig i tysk och engelsk korrespondens och en hel massa annat, rekommenderade de mig till det bästa. (Jag tänker ibland på de där engelska och tyska breven. Palm och Holmertz hade väl fått stelkramp, om de läst dem).

Jag hade sedan plats på ett annat “elektr.kontor”. Där var jag i 14 dagar. Fy katten! Jag “insjuknade” hastigt, hämtade inte ens min avlöning (nu 60 kronor i månaden) och gick så hemma och slog dank en tid. Plats n:r 3 var på “Göteborgssystemet”. Där var livat, må ni tro. Ett 50-tal glada, galna flickor. Det var just då, när alla motböcker skulle delas ut. Och tror ni mig, när jag säger, att jag stått innanför disken på “buskrogen” på 1:sta Långgatan, ni vet, och delat ut motböcker till mer eller mindre brännvinsälskande busar.

(Undrar, om ni hälsat på mig, om ni händelsevis gått förbi). Tycker ni inte, att jag haft det omväxlande? Ja, så trolovade jag mig, ooh den 15 november förra året stod Irma Matilda Fröckberg brud å Pallace Hotell. (enkel familjefest + Eleonore). Brudparet glömde under vigselakten att falla på knä, men det gick bra ändå. (Fröken Åkerberg hade kanske rätt, när hon sade: “Allt vad Irma gör, gör hon galet”).

Så är jag nu vorden Fru Stenberg och är mycket lycklig som sådan. Min man är förtjusande, (fråga Eleonore), mitt hem så trevligt och rart, och hoppas jag, att jag aldrig skall ångra mitt val. I vintras kom det ut ett rykte, att vi skulle skiljas. Stackars människor!! De unnade oss inte ens vara gifta i 2 månader, innan de sågo mig “förgråten” på gatorna ooh hade hört från “absolut tillförlitligt håll” hur jag fick sitta ensam hemma om kvällarna, och hur olycklig jag var. Jag tog det “helt och hållet från den humoristiska sidan”, som Adda brukar säga, när mamma grälar på henne, och jag låter de skvallersjuka käringarna prata på. Måtte de tappa andan!

Så kommer jag till den största händelsen i mitt liv, Kära ni, vet ni av, att jag sedan 14 dagar tillbaka är mamma till världens skönaste baby?

En liten söt tjockis med stora, blå ögon och gropar i kinderna. Jag kan inte tala om, hur glad jag är, Ni kan kanske inte förstå det. Men det är underbart. Kära Lilly, du kommer väl antagligen snart efter. Har du hittat någon vikarie än?

Det var naturligtvis meningen, att jag skulle in till Göteborg, för den stora händelsens skull, men jag hann aldrig in. Och bra gick det ändå, som väl var. Det var hemskt, men efteråt tänker man ej på de fasansfulla kvalen. Då är livet bara skönt och man gråter av glädje och tacksamhet.

Nu är ni väl uttröttade av min långa epistel. Usch, vad det stormar. Jag tänker på Karin LJ., som far omkring på sin cykel. Tag det lugnt, du. Hur mår du, Tora? älskar du god mat lika förbaskat? (pardon, ingen av er är väl vidare religiös?) och Anna Larsson, var finns du? Skulle önska Jag finge höra dig läsa “En liten låt om vår’n”. Det gjorde du bra.

Och så undrar jag, vem Elsa C. är kär i just nu; “Du har väl glömt bokhandelsbiträdet i Majorna nu? Kommer du ihåg, Ruth P., när du skulle tala fint och skrev i din uppsats att “chalmeristen satt och åt på en bulla?”
Ja, kära flickor, jag hälsar er innerligt, och är ni i staden, så är ni innerligt välkomna. Jag bor Vadmansgatan 4, 1 våning t.v. – nu börjar min dotter (så viktigt va` ) att gallskrika. Ja, det gjorde ni också, när ni voro små, i synnerhet du, Laban, tror jag.
Er tillgivna Irma.
—————–
Antackningar på Irmas klassbrev:

Laban var ett mycket snällt barn, när Laban var liten. Vilken misstanke.
Vänta du Irma, nar jag träffar dej o de´ inte finns någon i närheten!
L a b a n
——————-

Hjärtligt tack. Kommer säkert ooh tittar på det rara barnet. Inte på dej alls. HJ. hälsningar.
S i g n hi l d.

——————-