Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom både Facebook och instagram tar sin plats. Så här följer…
Mina senaste Instagram
Nej. På årets första cykeltur kunde jag konstatera att det inte bjuds på någon stor körsbärsblomning ännu i Kungsträdgården, men något enstaka rosa skott är i alla fall på väg.
Det är först när solen kommer fram, som man ser de hemliga hundskuggorna!
Så blev julklappen Afternoon tea på hotel Diplomat äntligen av!
1960-talet var den stora avkoloniseringsperioden i Afrika. Bara 1960 blev 17 länder fria. Eftersom jag då bodde i Etiopien och gick i en fransk skola, fick vi lära oss mycket om dessa länders historia och geografi och jag var helt uppslukad av allt som hände. Det var därför helt logiskt att jag som 10-åring grundade mitt eget land, Arisna, den 3 mars 1962.
Varje år sedan dess har jag firat den dagen med att äta en bakelse, det är sånt vi medborgare gör på vår nationaldag. I början var det egenkomponerade bakelser, men när jag blev tillräckligt vuxen, med egen plånbok, var det blåbärsbakelse på något konditori som gällde.
På 1980-talet växte blåbärsbakelsen och blev ibland till en liten blåbärstårta, när jag hamnade i en miljö med hugade medfrossare, alltid den 3 mars, men utan att ange varför tårtan dög upp just den dagen egentligen. Nationaldagen var ju min egen grej. Ända fram till den dag då Sven Z blev min nära kollega. Han var den första som frågade varför en blåbärstårta dök upp bara denna dag, varje år, och när jag berättade om Arisnas nationaldag hängde han på, och följande år var det han som köpte en blåbärstårta. ”Det här är ju en viktig dag för oss medborgare” konstaterade han och därefter turades vi om att köpa en blåbärstårta, ibland för att dela med andra, ibland bara för att delas mellan oss två. Den måste nämligen ätas upp denna viktiga dag.
Så gick ett 20-tal år i tårtans tecken, för att följas av nya tider där våra gemensamma tårtdagar blev minnen. Jag åt återigen mina blåbärsbakelser på olika konditorier, kom ihåg Sven och hoppades att han fick en han med, på sitt håll.
Så kom den 3 mars 2026, och jag gjorde mig redo för att leta upp årets bakelse. Mitt närmaste konditori hade stängt ner sin verksamhet, och i nästa konditori var utbudet riktigt påvert, med bara en semla bakom disken.
Jag funderade om det ändå inte kunde räcke med en semla denna gång, då mobilen ringde, och rösten i luren berättade att Sven precis hade gått bort.
På vår blåbärsdag.
Självklart blev det ingen semla.
Det blev istället två blåbärsbakelser dagen efter, och jag fick äta båda. De måste nämligen ätas upp denna viktiga dag, eller hur Svenne?
En skata på vår gata bygger bo må du tro. Ska bli intressant att följa. #skatbo
@fotografiska.stockholm bjuder på tredimensionell utställning ”Le Sale ka Kgotso”. En helt ny, scenografisk installation unikt skapad för Fotografiska Stockholm av den sydafrikanska konstnären Lebohang Kganye, som är en av de mest uppmärksammade konstnärerna just nu. Här möts fotografi, skulptur och arkitektur i stora, rumsliga verk som undersöker hemmet som en trygg men också laddad plats.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp.
Brevet som brann
I Borås den 10 december 1919 skrev Kalle till sin fästmö Judit: “Undrar just om inte ett brev till dig brann upp i Valla härom natten, när postkupén tog eld!Köss maj, så lampan dööör!!!” På vilket Judit i Stockholm svarade den 11 dec 1919: “Jodå, ett av dina brev hade…
Vad som inte blev men blev ändå
Det började hemma i pojkrummet, på en rätt så trasig gitarr med bara fyra strängar. Eller kanske tidigare ändå, på det gamla svarta pianot i Övik. Eller förresten, det var nog på farmors tramporgel med en massa spakar som det stod f-l-u-t-e på och där jag fick stå och…
Gaveln på farmor Mariannes bokhylla
Utsidan av en gavel på bokhyllan är egentligen rätt onyttig, om man jämför med vad som finns mellan gavlarna. Men farmor Mariannes gavelsida fick eget liv under 41 år. Det var det man gjorde först hemma hos Marianne, man tog en bok, la den på huvudet och Marianne drog…
Jakten på huset i Lerum
Efter järnvägens tillkomst på 1850-talet började allt fler göteborgare söka sig till Lerum. En av dem var grosshandlare August Fröding som lät bygga gården Åtorp. August Fröding byggde en villa och en liten bondgård och byggnader nere vid Säveån. Villan och…
Återigen – den magiska 10-öringen
Den magiska tioöringen är tillbaka! 2010 var jag på tippen med en gammal soffa. Vi hade lagt ut den på blocket för 50 spänn om någon ville hämta den, men ingen ringde. Dvs ingen ringde förrän den låg underst i tippenlasset, och för 50 spänn lastar jag inte om ett…
Skräddarfamiljen i Rothem
Jenny föddes en mycket kall vinter den 12 februari 1871. I den lilla stugan Rothem i Mjölby var hon den femte i raden av sex flickor. Det var ett idogt och arbetsamt hem Jenny växte upp i. Hennes mamma var mycket gudfruktig, och uppfostrade sina barn i en anda av…
I väntan på covidsprutan
Jag sitter och väntar på att få ta en covidspruta. Jag har nummer 62. Nummer 7 gick just in. Förhoppningsvis betyder det att jag får min spruta idag. Jag läser senaste Stridsropet, tjuvlyssnar på ett mobilsamtal om hemorrojder och bläddrar i en kvarglömd Metro där jag…
Brev från Irma januari 1919.
Käraste Judittan, Roligt att höra från dig. Gör om det, och jag skall svara dig med glädje. Sitter här på min makes contoir och under det det jag väntar på honom, passar jag på tillfället att språka med dig en liten stund, på samma gång som jag upplivar gamla…
Janne och Gustav dansar på Stadshotellet i Karlstad.
När mormor Judit 1919 första gången åkte med sin Kalle för att hälsa på i Kalles barndomshem, tog de en automobil i Arvika och lät sig köras mot Växvik. Ju närmare de kom Växvik, ju vackrare blev naturen. Judit skriver att sjön Ränken låg så lugn och klar i…
De små korvarna
1918 var inte det bästa året, verkligen inte. Visserligen tog första världskriget äntligen slut. Så ute i Europa kände sig många lättade. Men i Stockholm, i Nuckebo, som min mormor Judit och hennes syster kallade sin lilla delade enrummare på Inedalsgatan 15, kändes…
Björklunda, Boudins skjutsstation i Sulvik
Det är sent 1800-tal i Sulvik, utanför bostaden/skjutsstationen som kallas för Björklunda. Johan Albert Boudin heter mannen som bestämmer i huset, eller förresten, det är nog hans fru Maria som bestämmer. Sönerna Janne i trillan, Julius och Axel vid hästen har samlats…
Sagan om ringen
I arkaden bredvid kristallaffären som idag ligger på Drottninggatan 10, stod kvällen den 7 januari 1965 tre skumma män, som observerades av två 20-åriga sjukvårdsbiträden som gick förbi. Då, 1965, låg den legendariska hovjuveleraren Dufvas guldsmedsbutik där, och när…