Roligt att höra från dig. Gör om det, och jag skall svara dig med glädje. Sitter här på min makes contoir och under det det jag väntar på honom, passar jag på tillfället att språka med dig en liten stund, på samma gång som jag upplivar gamla maskinskrivningsövningar. Det går riktigt bra förresten.

Du är förbaskad på vädret. Ja jag undrar minsann inte på det. Jag börjar också bli smått ilsk, man tappar alldeles “sugen” och blir på dåligt humör.

Nu har du väl kommit in i din vanliga trall på kontoret och julen är väl för dig som den inte funnits. Annars mår du väl bra, sjunger & spelar fortepiano och lagar mat & stoppar strumpor & lagar rumpor etc. etc. Jag riktigt vet hur du har. Men på det hela taget tror jag du trivs ut­märkt med det, eller hur? Rakel är ju däruppe nu, hörde jag, hon får väl upp då & då och kika på sin fästman, så hon inte glömmer av hur han ser ut.

Jag har det skönt. Om du visste vad mitt pyebarn gör mig sällskap. Nu skrattar hon och jollrar värre. Det är en humoristisk unge, må du tro. Och gud /skall visst skrivas med stor bokstav, ursäkta/ ske lov för det, för det är bra trist med människor som inte har en gnista av denna gåva, och inte förstår att upp­skatta liten skämt.

Vet du, att ibland kan jag börja skratta högt ensam, när jag tänker på, när Siward kom in i klassen, och du frågade “var det något”. Du darrade allt i knävecken, när han satte sina brillor på dig och tog dig i upptuktelse. Ja, det var allt många roliga stunder vi hade. Synd endast att vi inte kunna komma tillsammans lite oftare och uppliva dem. Eleonore och jag skrattar ibland så vi gråta vid tanken på allt roligt. – Nej, nu är Eric visst klar. Detta i all hast, så det är nog åtskilliga anmärkningar att göra på min epistel. Skriv till mig är du snäll och hälsa alla bekantingar från mig.

Din tillgivna Irma