Det var tidigt på morgonen. Solen hade precis gått upp, när jag hörde ett frasande ljud utanför ytterdörren. Jag vet inte vad det var. Jag trodde det kunde vara en duva som ramlade ner från taket. Eller kanske tidningsbudet som kom med tidningen. När jag öppnade dörren såg jag bara en mantel som försvann runt hörnet av huset, och nedanför den ensamma enen såg jag något som blänkte. Det var en liten skattkista, locket var öppet och juveler för tusentals kronor blänkte i morgonsolen.

Där fanns ringar av silver och armband av guld, halsband av finaste Jade, Elfenben och ännu mer guld och diamanter som gnistrade så jag blev bländad.
Vilken skatt! Hur hade den hamnat där, under den ensamma enen. Hur hade…
KAPTEN KROK!! Manteln som försvann runt hörnet, med ett frasande ljud.
Jag satte av som en raket för att se vart han tog vägen, men när jag kom runt hörnet såg jag ingenting. Kapten Krok var som uppslukad, kapten Krok var försvunnen.
Jag gick tillbaka till den ensamma enen för att rädda skatten och se om jag kunde finns några ledtrådar.
Men skatten var borta!

Jag såg bara några fotspår som pekade mot skogen, och ett ihåligt skratt hördes från skogsbrynet.
– Skatten är min, skrockade rösten.
Det måste vara Kapten Krok som låter så där, tänkte jag.
Återigen hördes Kroks röst från skogen, fast nu lite längre bort.
– Skatten är min, och den här gången ska jag gömma den så att Hannes aldrig, aldrig kommer att hitta den!
– Ho ho, ingen är smartare än Kapten Krok.
Och så började Krok sjunga på en av sina piratsånger:
“ Hej fisum parum, gangsters och pirater,
Hoj krokom och gorra, djupt i vulkanens krater,
Bovar och banditer, lyssna på kapten Krok,
farligare än hajen, klokare än en bok,
Om en månad skall jag tillbaka hinna
och föra skatten vidare till mitt skepp
ingen, ingen kommer den att finna
Inte ens Hannes, skattletaren.
Ho, ho och en flaska med rom.”

Och sen försvann han bort genom skogen, med sin papegoja på ena axeln och en spade på den andra.

Det här måste vi sätta stopp för, Hannes.
Nu ska vi lura Krok!