Den magiska tioöringen är tillbaka!

2010 var jag på tippen med en gammal soffa. Vi hade lagt ut den på blocket för 50 spänn om någon ville hämta den, men ingen ringde. Dvs ingen ringde förrän den låg underst i tippenlasset, och för 50 spänn lastar jag inte om ett tippenlass. Den hade dessutom tidigare legat upp och ner utanför grannens välansade rabatt, och när jag drog den vidare mot släpkärran, rullade en tiokrona fram, och en tioöring. Tiokronan fattar jag, men var tioöringen kom ifrån fattar jag inte.
Dagen efter var det dags för ett nytt tippenlass, den här gången med en torktumlare och 25 års varianter av slalom, tur och telemarksskidor för precis alla åldrar. Och skostorlekar. Med tillhörande skor. I fyra upplagor.

Torktumlaren tumlade också runt innan den kom upp på flaket, och ur rullade åter en tiokrona och en tioöring. Det ser ut som en pappa med barn. Så på två dagar hade jag fått en hel liten pengafamilj. Hur skulle man nu tolka det där?
Var det ett tecken, ett tiotecken? Från vem? Varför?

Tioöringarna hade nämligen dykt upp tidigare i mitt liv. På 60-talet hade vi ett uppsatsämne i svenska, “för sent”. Då skrev jag, i diktform, om en tioöring som jag tappat från taket av vårt hus och att jag rusade ner för att hämta upp den. Dikten slutade ” … Men jag kom för sent, gatukontoret hade redan sopat rent”. Jag fick en etta på den uppsatsen, Vilket var jättedåligt förr, av en inte så kreativ svensklärare. Trots det använde jag faktiskt samma dikt igen något år senare, och då fick jag en femma av en annan mycket mer kreativ svensklärare, vilket var jättebra på den tiden.

Då och då har tioöringarna dykt upp, till exempel runt millenieskiftet då jag fann en tioöring från 1989 på golvet i riksdagen, i rummet där några riksdagsmän höll en hearing för inbjudna gäster. Den skrev jag också om och undringen den gången var om de aldrig städade i riksdagshuset. Hade de inte varit i det rummet de senaste 10 åren? Var det någon som nyligen öppnat sin plånbok och rensat ut en ogiltig peng?

Och nu är det 2021 och ännu en tioöring har dykt upp, denna gång från 1981, rullat mig förbi, som vattnet under min livsbro. Den låg på golvet längst in i ett vindsförråd, täckt med åratals damm men ändå så pass skinande att jag såg den och kunde lägga ner den i fickan för att senare ikväll förpassa den till alla övriga funna tioöringar, i min lilla tioöringsask.

Jo, jag sparar dem alla, självklart. Med varje tioöring följer ju en skärva av mitt livs historia, och det skulle aldrig falla mig in att nonchalera någon av dem, när de nu gör sig besväret att dyka upp fast de inte längre har någon annan uppgift i vårt monetära system.

En del har ju en turkrona, till exempel Joakim von Anka. Kronan är mycket betydelsefull för honom och han skulle aldrig någonsin kunna tänka sig att släppa kronan till någon.

På engelska heter turkronan “Lucky Dime”, och det är ett 10-cents mynt från 1875 som han fick när han putsade skorna åt dikesgrävaren Bert McModd, som hade väldigt smutsiga skor. Det var den första slanten Joakim von Anka någonsin tjänade.

Jag har alltså en hel hög mycket betydelsefulla tioöringar i en ask, och jag tror bestämt att en av dem dessutom är min “Lucky Dime”, så för säkerhets skull får de hålla varandra sällskap, och då och då stifta bekantskap med ännu en nyfunnen vän.