Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer…
Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer några du kan se på mobilen. Du kan se fler på en dator.
Mina senaste Instagram
Så passerar vi ännu en ettadag. Den är inte alls på topp, som den år 2011 var. Den hade nästan maximalt med ettor, bara år 1111 hade fler. Men vårt 2026:te år kan få vara med, för i motsats till år 1111 kan vi idag mäta massa sekunddelar. De fanns förvisso också år 1111, men det var ingen som brydde sig då. Och varför ska man bry sig egentligen, det är ju som våra åldrar, bara siffror.
Årets kakfrossa, den 21 i ordningen, bytte i år upp sig till ”Princess” i Sundbyberg, vilket visade sig vara ett lyckat val. Mycket att välja mellan, vare sig man var yngst,som Jack, eller äldst, som jag. Tack alla som kom!
Känslan strax innan man får influensavaccinet strax efter man fått Covidvaccinet. Men innan pneumokockvaccinet. Förr fick man bokmärken efteråt. Nu får man bara ett plåster… #vaccinated
Två skickliga illustratörer signerade sina märken på postmuseum i Stockholm idag. Marta Leonhardt ligger bakom ”Vinterlek”, ett häfte med 10 olika motiv. Ska vi gissa att en del av de lekande barnen på hennes frimärken är inspirerade av hennes egna barn? Det är andra gången som Marta formgivit märken inför vintern. Förra gången var 2024 års julfrimärken.
Årets julfrimärken är skapade av Amanda Jonsson Lundgren som även har designat och illustrerat Postnords vackra julkort i år. @postmuseum @amandajonsson_art @postnord
Josefines träd i minneslunden på Sollentuna har med åren vuxit sig mäkta stort från den lilla ekplanta den var 1988 när Josefines aska grävdes ner vid dess rot. Det trädet mäter min tid i livet. Jag ser hur jag åldrats, vilket kan vara nyttigt, när min hjärna fortfarande tror att jag är i en helt annan kalender.
Promenaden fram till minnesträdet är också en påminnelse om livets förgänglighet, när jag läser namnen på gravstenarna i skenet av alla fladdrande helgonsljus. Där är han som hämtade in vagnarna från parkeringen på Obs. Där är hon som stod i kassan i badhuset, där är vår före detta granne och hans fru, och deras granne och hon på dagis och han med lastbilen.
Jag tar en kopp kaffe, kaka och chokladbit som bjuds ut i det vita tältet vid min brors och mors grav och sätter en liten planta ljung i minneslunden, fast man inte får det egentligen.
Men den är vacker, gör sig bra bland allt granris och flämtande ljus, och den står sig fint mot Josefines gulnande, mäktiga träd där i bakgrunden.
Vad vet du egentligen om vad andra vet? Den 29 oktober möttes Steven Pinker, Åsa Wikforss och Anders Hansen på Scala för en kväll om gemensam kunskap – det som uppstår när alla vet något, och vet att alla andra vet det.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp
Och nu presenterar vi Skogsnatt!
Boken är grön, lite sliten i kanterna men fortfarande elegant med sina hårda strukturerade pärmar. Den inköptes för över 100 år sedan på W.Hartelius pappershandel i Göteborg för 5 kronor och 95 öre, en ansenlig summa på den tiden. De lätt gulnade sidorna i min morfars…
En bänk, en tand och en dödskalle
När man når en viss ålder, typ min, så dyker det allt oftare upp minnen när man passerar vissa platser. Och med typ min vissa ålder, så finns numera riktigt många platser där jag någon gång passerat, och där något hänt. Ta till exempel denna bänk. Den hittar vi i…
Kejsarens silverbägare och en bok
Ibland dyker det upp en bok, en film, en doft eller ett musikstycke som visar sig inte bara bjuda på sitt innehåll, utan också triggar igång något mer. Det kan vara minnen och känslor som glömts bort, bilder som återskapas och insikter som man med ålderns rätt, och…
Hur jag blev av med min gamla tvättmaskin
Det finns en app som heter Tiptapp. Den vill jag verkligen tipsa om! Så här beskriver de sig själva “Du vill ha saker körda någonstans – någon annan har bil, tid över och kan hjälpa till. Voila! Med Tiptapp får ni kontakt på några få sekunder. Du bestämmer själv vad…
Brevet som brann
I Borås den 10 december 1919 skrev Kalle till sin fästmö Judit: “Undrar just om inte ett brev till dig brann upp i Valla härom natten, när postkupén tog eld!Köss maj, så lampan dööör!!!” På vilket Judit i Stockholm svarade den 11 dec 1919: “Jodå, ett av dina brev hade…
Vad som inte blev men blev ändå
Det började hemma i pojkrummet, på en rätt så trasig gitarr med bara fyra strängar. Eller kanske tidigare ändå, på det gamla svarta pianot i Övik. Eller förresten, det var nog på farmors tramporgel med en massa spakar som det stod f-l-u-t-e på och där jag fick stå och…
Gaveln på farmor Mariannes bokhylla
Utsidan av en gavel på bokhyllan är egentligen rätt onyttig, om man jämför med vad som finns mellan gavlarna. Men farmor Mariannes gavelsida fick eget liv under 41 år. Det var det man gjorde först hemma hos Marianne, man tog en bok, la den på huvudet och Marianne drog…
Jakten på huset i Lerum
Efter järnvägens tillkomst på 1850-talet började allt fler göteborgare söka sig till Lerum. En av dem var grosshandlare August Fröding som lät bygga gården Åtorp. August Fröding byggde en villa och en liten bondgård och byggnader nere vid Säveån. Villan och…
Återigen – den magiska 10-öringen
Den magiska tioöringen är tillbaka! 2010 var jag på tippen med en gammal soffa. Vi hade lagt ut den på blocket för 50 spänn om någon ville hämta den, men ingen ringde. Dvs ingen ringde förrän den låg underst i tippenlasset, och för 50 spänn lastar jag inte om ett…
Skräddarfamiljen i Rothem
Jenny föddes en mycket kall vinter den 12 februari 1871. I den lilla stugan Rothem i Mjölby var hon den femte i raden av sex flickor. Det var ett idogt och arbetsamt hem Jenny växte upp i. Hennes mamma var mycket gudfruktig, och uppfostrade sina barn i en anda av…
I väntan på covidsprutan
Jag sitter och väntar på att få ta en covidspruta. Jag har nummer 62. Nummer 7 gick just in. Förhoppningsvis betyder det att jag får min spruta idag. Jag läser senaste Stridsropet, tjuvlyssnar på ett mobilsamtal om hemorrojder och bläddrar i en kvarglömd Metro där jag…
Brev från Irma januari 1919.
Käraste Judittan, Roligt att höra från dig. Gör om det, och jag skall svara dig med glädje. Sitter här på min makes contoir och under det det jag väntar på honom, passar jag på tillfället att språka med dig en liten stund, på samma gång som jag upplivar gamla…