En instagramresa till loppis i Liljeholmen

| October 19, 2014

1 Resan till #Loppis #Liljeholmen

2 Mot #Loppis #Liljeholmen

3 mot #Loppis #Liljeholmen

4 mot #Loppis #Liljeholmen

5 mot #Loppis #Liljeholmen

6 mot #Loppis #Liljeholmen

7 mot #Loppis #Liljeholmen

8 mot #Loppis #Liljeholmen, dragspelare ombord.

9 mot #Loppis #Liljeholmen 10kr fattigare men rikare i hjärtat

10 håhåjaja… Mot #Loppis #Liljeholmen

11 mot #Loppis #Liljeholmen strax där

12 mot #Loppis #Liljeholmen framme!

Dela inlägget!
  • Twitter
  • Facebook

    Morfar vid stenen utanför Köla kyrka

    | October 19, 2014

    Morfar Karl Rencke var lärare i tyska och major under andra världskriget. Men han var också journalist, släktforskare och brandchef i Nynäshamn. Han skrev en bok om bohusfiske, och en rättskrivningslära för realskolan som nog alla elever känner igen. Men framförallt forskade och skrev han om Kölas historia, den bygd i Värmland där han föddes och kunde finna sina rötter många generationer bakåt. Numera heter det Eda kommun.
    Vid Köla kyrka, där min morfar är begravd bredvid mormor, står en sten som morfar var med att resa 1958 som minne över alla döda i Köla som inte fått en egen gravsten.
    ” Vi reste en sten över aska och stoft, över bortglömda människoöden. Men vi lyfte vår blick upp mot himmelens loft, upp mot rymderna ovanom döden.”
    Han var nog stolt över den stenen. Det är jag också.

    Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

    Dela inlägget!
    • Twitter
    • Facebook

      När man får ryska följare på twitter

      | October 18, 2014

      När man skriver ett inlägg på twitter att det är full fart mellan Runmarö och Möja, och taggar det med #undervattensverksamhet #incident. Då får man genast två ryska följare.
      Den ena heter Artem Krasnov, (@liasytera2093) och är en ung långhårig kepsprydd androgyn varelse som tagit sin bild i en fotostudio. Han har 1030 följare och en motorcykel modell äldre pryder hans bakgrundsbild på twittersidan. Trevligt tänker man.
      Den andra nya följaren är en kille vid namn Alexander Maximov, (@contrapa2250). Han är en ung korthårig flugprydd androgyn varelse utan skjorta som tagit sin bild i en fotostudio. Han har 1868 följare och en motorcykel modell äldre pryder hans bakgrundsbild på twittersidan.
      Man kan väl säga att det råder vissa likheter mellan mina två senaste följare. Dom kanske går på samma fritids?
      Hursomhelst, hoppas de finner sig till rätta i min twittervärld, trots att jag inte tänker följa dem tillbaka. Jag tänker idag lägga ut en bild på mina barnbarn, sen en på en katt som stryker runt porten härnere samt, lite senare, en bild på min fikastund, en latte med kanelbulle.


      Sasha Nikolaev


      Dela inlägget!
      • Twitter
      • Facebook

        Mamma går in i Växvik

        | October 17, 2014

        Vi har aldrig bott i Söstuga i Växvik. Vi har dock varit där ibland och hälsat på. Här är det min mamma som går in i det gamla huset vid sjön Ränken i Värmland där min morfar föddes.
        Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

        Dela inlägget!
        • Twitter
        • Facebook

          Mitt första och andra besök i Växvik

          | October 17, 2014

          Växvik ligger i Värmland, inte långt från Arvika, vid sjön Ränken. Jag har bara varit i Växvik två gånger i mitt liv. Det var i Växvik som min morfar föddes, bakom något av fönstren en trappa upp. Det var från sjön han och hans bröder tog namnet Rencke efter att ha hetat Jansson tidigare.
          Första gången jag var i Växvik sitter jag i min moster Ann-Maris knä där till vänster, och bakom bordet står och trängs lite morbröder, kusiner och äldre generationer. Ingen dricker kaffe. Nästan alla tittar på fotografen.
          Andra gången i Växvik är det sextio år senare 2014 och jag sitter på samma plats som då. Vi är inte så många runt bordet. Men vi dricker kaffe och alla tittar på fotografen.

          Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

          Dela inlägget!
          • Twitter
          • Facebook

            Morfar fyller 70 i Växvik

            | October 16, 2014

            På mitt vänstra ringfinger har jag en guldring. Yvonne står det ingraverat på insidan. Yvonne 1989.
            Men ringen är äldre än så, den satt en gång på min morfars ringfinger och då stod det Judith i ringen och ett annat årtal.
            Min morfar föddes i Växvik i Värmland, i ett hus som hans farfar byggde. Så på något sätt tyckte han väl det var naturligt att fira sin 70-årsdag där, även om han då sen länge flyttat till Malmö och huset ärvts av kommande generationer.
            Så där står han framför det gamla huset som kallas för Söstugan, utan mormor som dog för länge sedan, men fortfarande med sin guldring på vänstra handen. Han ser ståtlig ut, kanske lite eftertänksam, där han står och studerar blomsteruppsättningen. Det är 1962 och jag är elva år och bor på en annan kontinent så jag kunde inte vara med. Exakt ett år senare dör min morfar, på sin 71-årsdag.
            Undrar om morfar Kalle ens kunde drömma om att 52 år senare skulle jag stå på nästan samma plats, med hans ring på mitt finger och passa in morfar i min verklighet.
            Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

            Dela inlägget!
            • Twitter
            • Facebook

              Yvonne på Trocadero

              | October 7, 2014

              Trocadero. Det var inte bara en läskedryck, det var inte bara en sketch med Hasse Alfredsson, det var och är en plats i Paris. Står man precis där bilden är tagen, lite vid sidan om utanför Marinmuseet, så är det lätt att känna sig vilsen. Eiffeltornet syns ju oftast var man än befinner sig i Paris, men inte just här eftersom det står precis runt hörnet. Så då åker kartan fram, i början på sextiotalet likväl som nu, 2014. Under den kvart jag stod på platsen där Yvonne och hennes mamma kollade kartan förr, ser jag minst 5 par som gör samma sak idag. Upp med kartan, se sig om och sedan pekande röra sig bort mot det man tror är Trocadero, men egentligen heter Esplanade de Trocadero. Men vem bryr sig?

              Dela inlägget!
              • Twitter
              • Facebook

                En servicedag hos Upplands Motor

                | October 7, 2014

                Det är dags att serva bilen, en Renault Megane. Den har gått 6 000 mil, så en liten lampa på instrumentbrädan talade om att nu var det dags. Och det var ju fiffigt, även om den höll på att skrämma slag på föraren vid tillfället, som efter lite bläddrande i instruktionsboken kom fram till att verkstaden måste kontaktas snarast, om inte genast.
                Nu gick lampan att nollställa rätt lätt, men service måste det bli ändå. Med en Renault kan man i Solnatrakten välja mellan Bilia och Upplands motor, och en snabb jämförelse i broschyrer och besök, visade att Upplands motor var ca 1000-lappen billigare. Deras hemsidor talar inte gärna om vad det kostar, kanske för att man inte ska kunna jämföra.
                Men på hemsidan går det att boka service, och inom en vecka fick jag tid. Jag skulle dyka upp på verkstaden 15 minuter innan 11.03, vilket kändes välplanerat och effektivt.
                Samtidigt lovade hemsidan gratis lunch om jag väntade.

                “Stanna kvar hos oss när vi servar din bil och gör något trevligt! Frukost, lunch, gym eller internetcafé?”
                “Vi tror på riktigt bra service.”
                “Det ska vara enkelt att serva bilen och det ska gå snabbt. En normal 3000- milaservice tar mellan 1–2 timmar, precis lagom för att njuta av god frukost eller lunch i någon av våra restauranger. Vi bjuder.”

                Toppen, helt enkelt.

                Fast lite smolk blev det, när jag checkade in i receptionen. Tiden 11.03 fanns bara på mitt bekräftelsemail, i datan stod det 07.00. Killen som skulle fixa bilen gick dessutom på lunch till 12.
                Och lunchen drog tydligen ut på tiden, för tio i ett hade bilen ännu inte hämtats på parkeringen, så när den egentligen skulle vara klar var den inte ens påbörjad.

                Nåväl, kaffe och kakan till var god och den fria lunchen hade en air av gourmet över sig.

                Sammantaget blir det väl godkänt, tack vare trevlig personal, servicetekniker som hörde av sig om tändstift och omtanke på plats.
                Och det där med Internet, det är kanske lite för tekniskt avancerat för en bilverkstad?

                Dela inlägget!
                • Twitter
                • Facebook
                  Get Adobe Flash player