En mamma i Paris 1952

| October 1, 2014

Det var nog en lycklig tid, början på 1950-talet. Inte långt efter andra världskriget, en älskad man vid sin sida, en liten plutt väl omhändertagen därhemma. Och hela Paris för sina fötter, drabbat men oförstört av nazisternas härjningar, mycket tack vare en svensk diplomat.
Tuilerierna är sig lika, kanske lite mer guld på statyerna idag 2014 än då.
Går man vidare upp lite till höger istället för att lämna Tuilerierna, finns det en balustrad med utsikt över Place de la Concorde, och faktiskt, delar av Paris. Man ser Eiffeltornet, Triumfbågen, Louvren, tinnar, torn och Champs Elysées. Väldigt mycket Paris trots den låga höjden. 1952 eller 2014 gör ingen större skillnad, allt ligger där det alltid legat.
Bilderna skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

Dela inlägget!
  • Twitter
  • Facebook

    Besöken i Konga

    | September 29, 2014

    Konga heter en liten by i Skåne. Är jag bara i närheten så brukar jag svänga in där, till kyrkan, titta lite på den gamla byskolan och gå fram till kyrkporten. Är den öppen går jag in. Här var min farmor småskollärarinnan på 1930-talet. Prästen i Konga kyrka på den tiden, Gustaf Fredlund, ansåg att min farmor vara skamlig, eftersom hon var ogift men hade en liten son. Historien förtäljer till och med att han körde henne på porten till slut, trots att hon var väldigt omtyckt av sina elever. Sonen Gunnar, min far, var inte alls välkommen här utan fick bo i fosterhem medan farmor tjänade sina pengar.
    Kanske var det därför som även han gärna åkte förbi här och fotograferade sig utanför Konga byskola, som på bilden här, nån gång på 1970-talet. Min son har också varit här, liksom min äldste sonson. En bit familjehistoria i hittills fem generationer.

    Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

    Dela inlägget!
    • Twitter
    • Facebook

      Vykortet som var två gånger i Paris

      | September 28, 2014

      Det var en gång, för länge sedan, ett vykort på Eiffeltornet som köptes av en man som tänkte posta det till sin son. Han satte till och med på ett frimärke. Men på något sätt blev kortet aldrig skrivet i Paris, utan följde med mannen hem och hamnade i en skolåda bland andra vykort. Och där låg det, bortglömt och oskickat i många år, tills sonen en dag fann det och tänkte att det var ju synd att ett så fint kort aldrig blev skrivet och skickat. Så sonen tog med sig kortet till Paris, för att äntligen se till att vykortet fick göra det som det var menat för, resa till Sverige på det riktiga sättet.
      Men nu var det en annan son som skulle få kortet, och eftersom det fanns en sonson också, så skickades kortet till dem båda. Så på det sättet får Loa snart ett vykort som köpts och frankerats av hans farfarsfar, åter frankerats av hans farfar och förhoppningsvis dyker upp i hans fars brevlåda på måndag, där han kan hämta det och sätta upp på väggen.

      Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

      Dela inlägget!
      • Twitter
      • Facebook

        Framför Eiffeltornet 1964 och 1967

        | September 27, 2014

        Varje Parisresa kräver en ny bild på Eiffeltornet, gärna med sig själv i förgrunden. Den här är tagen av en gatufotograf 1964, jag var 12 år och bodde hos en granne till en flygvärdinna som hade fått i uppgift att ta hand om mig. På bild nummer två står jag mellan grannen och flygvärdinnans syster. Ja, jag vet, det är komplicerat.
        På skolresa tre år senare var vi åter på samma plats, denna gång fick det bli mina klasskamrater som ställde upp sig framför kameran. Det är de tre tjejerna framför tornets vänstra ben.

        Bilderna skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

        Dela inlägget!
        • Twitter
        • Facebook

          Det lönar sig att klaga

          | September 26, 2014

          För ett tag sedan skrev jag på min blogg att Banknorwegians mastercard inte går att använda om man ska tanka fullt i Sverige. Och jag skrev att det irriterat mig rätt mycket och framförallt länge. Det visade sig dessutom att flera irriterat sig på samma sak. Men nu kan jag meddela att dagens tankning gick helt utan problem, full tank på första försöket.
          Det lönar sig att klaga, och tack du smarte som lyckades fixa till det hela.

          Dela inlägget!
          • Twitter
          • Facebook

            Söndag är fortfarande en röd dag

            | September 26, 2014

            Dagarna inför valet frågade ett av mina barnbarn varför inte söndagar ska vara röda dagar längre. Jag förklarade att det var en slogan, och vad jag trodde att man menade. Så kom valdagen, och sen kom veckan efter då alla valaffischer skulle ner och sen kom idag då vi åter går förbi. Kvar hänger skylten, kvar hänger påståendet att söndag är ingen röd dag. Och nu blir mitt barnbarn riktigt oroligt.
            ” Är det säkert att söndag kommer att vara en röd dag”, frågade hen oroligt. “Jag vill ju vara ledig någon gång”.
            Vi kommer överens om att den som skulle plocka ner skylten nog har avgått efter valet. Och nästa gång vi går förbi ska jag ta med en tång och knipsa ner skylten, om nu ingen annan känner sig manad.

            Dela inlägget!
            • Twitter
            • Facebook

              Med klassen till Place de Tertre

              | September 25, 2014

              Första gången jag var på Place de Tertre var 1964, som tolvåring. Jag flög hem från pappa i Etiopien till Sverige, med ett stopp i Paris där jag hade bokat ett hotell i några dagar. Pappa tyckte det var ok, jag hade ju gått i fransk skola och skulle bo på hotel Stockholm. Kändes tryggt. Mamma tyckte inte det var en bra idé, minst sagt. Så när jag landade i Paris stod där en flygvärdinna och väntade på mig, en bekant till pappa, som han fått tag på i sista minuten. Det blev ingen hotellvistelse för mig, jag fick bo hos henne några dagar, sedan hos hennes syster och de sista två nätterna hos en granne till dem.
              Som 15-åring åkte jag till Paris igen, denna gång med gänget som läst franska i nian. Det var då jag ställde mig på Place de Tertre i mina färggranna byxor och försökte se så nonchalant och världsvan ut som jag kunde. Året var 1967 och 2014 fanns samma hus kvar i bakgrunden.

              Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

              Dela inlägget!
              • Twitter
              • Facebook

                En korv på Skansen förr och nu

                | September 24, 2014

                En korv på Skansen är evig. Den här korven såg sin sista dag en kall vinterdag 1950, nersköljd med en varm glögg. På den tiden kunde man hålla i maten med bägge händerna. Då fanns inte korvmåsarna som gör att man idag bara kan hålla maten med ena handen, den andra måste man ha fri för att kunna försvara sig och sin korv.

                Dela inlägget!
                • Twitter
                • Facebook
                  Get Adobe Flash player