VM i fotboll 1958

| March 24, 2015

11055954_645569885548666_1701966409_n

Här stod jag med min pappa 1958 och såg hur de spelade VM i fotboll på Råsunda.
När de nu har rivit södra läktaren, ja hela stadion, så kan man få en känsla hur det var. Vi hade transistorapparater och såg åtminstone halva plan. Idag befolkas parken, eller kullen snarare, av A-laget som sitter utspridda lite överallt på det som förr vare första parkett, och dessutom vår kälkbacke. Ingen tittar längre bort mot Råsundastadion, och de som halkar nerför sluttningen mot busstorget har varken kälke under rumpan eller skidor på fötterna.

Dela inlägget!
  • Twitter
  • Facebook

    Solförmörkelsen 2015

    | March 20, 2015

    Solförmörkelse

    Min selfie av solförmörkelsen idag. Totalt tog det ungefär två timmar för månen att passera solen, från höger till vänster.
    Solförmörkelsen kulminerade vid elvatiden här i Frösunda.
    Det här var den mest omfattande solförmörkelsen i Sverige under överskådlig tid. Det dröjer till 2039 innan jag får chansen att se något likande igen. Då ska jag ställa mig på samma plats och ta en selfie, eller vad det kan heta i framtiden.

    Solförmörkelse

    Dela inlägget!
    • Twitter
    • Facebook

      Min blogg fyller också 9 år med 2708 inlägg och 3611 bilder

      | March 14, 2015

      IMG_3312
      Hilda fyller 9.

      Det första inlägget här på min blogg handlade om att det var det första inlägget på min blogg. Det var den 10 mars 2006.
      Mitt andra inlägg kom nästa dag och var en dikt om vänner som tagit slut.

      Jag har skaffat nya vänner, för de gamla har tatt slut
      det finns inga som jag känner, som jag har känt förut
      De nya verkar coolare, fräschare på nåt sätt
      med såna justa polare, blir livet riktigt lätt
      och om sen någon spolar´e, så gör på samma sätt

      Mitt tredje inlägg kom den 12 mars och där hade jag fått blodad tand, med en sammanfattning om allt som skulle komma under de närmaste åren. Så här i backspegeln kan jag konstatera att planeringen höll rätt bra, förutom att jag kanske inte haft ett inlägg varje dag, om man undantar de fyra #blogg100 perioderna. Men 2708 inlägg har det i alla fall blivit under min bloggs nio år, illustrerat med 3611 bilder.

      Och sen kom fjärde bloggdagen då lilla Hilda föddes, och igår fyller Hilda 9 år samtidigt som hon skrinnade in på isen med AIKs damer i bandyfinalen. Tiden går fort.
      Grattis Hilda!
      IMG_3306

      Hilda är hon med svarta hjälmen.

      Dela inlägget!
      • Twitter
      • Facebook

        På premiär med Dyke Hard

        | March 6, 2015

        Dyke hard

        Den svenska filmen Dyke Hard hade premiär och av en oviss anledning var jag på plats med Vip biljett och allt. Resultatet av en frågetävling som jag vunnit och en slogan jag skrivit gjorde att jag kunde dricka en skvätt vitt vin, ta lite chips, twistchoklad och titta på filmen.
        Jag skulle väl placera filmen i samma kategori som Calle P med Carl Gustaf Lindstedt från 1965. Den hamnar liksom utanför betygssystemet, och mäts med en annan skala, nedanför 1 stjärna, 1 soffa, 1 raket eller vad man nu mäter med. Det är en film för de initierade, en Antingen/Eller film, ungefär som när man ser förskolebarnen spela teater i gympasalen. Är de ens egna så tjuter man och stampar takten, är det några andra bläddrar man förstrött på mobilen. Antingen/Eller. Och jag satt på plats 42 och vann en Dyke Hard tröja. Jo jo.

        Dyke hard

        Dela inlägget!
        • Twitter
        • Facebook

          Rulltrappan står stilla och jag med den

          | March 6, 2015

          snograv

          Jag gick uppför Östermalms rulltrappor idag. Lite klämkäckt rätt snabbt, fast den var lång.
          Men det var som mördarbacken i Falun, skuttar man bara på i slutet så är det ju klart sen. Men…
          Då var det bara en platå, och sen en lika lång trappa till?!! Ingen återvändo. När den var avverkad så var jag det med. Mörka tankar intog mig. Inte ens tiggarens “hej hej” vid t-banans utgång fick något svar den här gången.
          Ska det va så #@#&/ svårt att rulla igång en trappa?! Tips: Sätt 100 pers och svetsa, banka, sy och muttra ihop trapph-tet. Dygnet runt. Hela tiden.

          Dela inlägget!
          • Twitter
          • Facebook

            Den lilla dolda gravstenen

            | February 28, 2015

            snograv

            Det finns en grav på Norra begravningsplatsen som kämpar mot naturen. Ja det kanske finns flera, men den här har liksom förlorat redan innan matchen börjar.
            När den är gömd i snö känns det omöjligt att den ska komma upp i tö. När tallarna runt om fäller sina kottar, räcker det med två eller tre för att den ska döljas och när vårgräset tar fart och böjs i en stilla vind, täcks den platta stenen åter lätt över. Den gröna lappen på gravnumret garanterar dock att någon kommer att klippa gräset vid behov, så då och då får stenen se solen.

            Första gången jag såg graven var när jag helt oförhappandes råkade trampa på den, på väg mot en ståtligare grav en bit bort som jag skulle fotografera. Greta Rydberg stod det på stenen. Hon levde mellan 1897 och 1993. Under den platta stenen ligger många människor begravda, Och när Greta hamnade där var det första gången på 70 år som någon lades ner i den. Greta var översättare och skrev några böcker själv. Hon var dessutom min fars gudmor, vilket på ett ödesmättat sätt stod klart för mig när jag senare kontrollerade om det verkligen var den Greta som jag faktiskt träffat.

            Att det var just den graven jag snubblat över kanske bidrog till att jag nu, vid ett senare snögloppigt tillfälle, plötsligt hörde en strof i mitt huvud. ett budskap som klart och tydligt gick igenom kottar, gammalt gräs och töande snö.

            Du trampar på min grav, ädle herre,
            jag kan ju gå itu dessvärre.
            Placera din fot på annat sätt,
            Visa omtanke, visa vett.

            Dela inlägget!
            • Twitter
            • Facebook

              En vild fikastund i Solna centrum

              | February 21, 2015

              solnacmetro1

              Det verkar ha gått vilt till på busstorget i Solna centrum under dagen. Vildare än vanligt. För där på bänken låg en mastodontsemla på ett tidningsuppslag, väldigt halväten. En bit bort låg dagens upplaga av Metro utspridd över torget. Kan det vara så att någon semleätare plötsligt fick syn på en artikel i tidningen som hen inte gillade, och därför lämnade godsaken åt sitt öde och rusade bort till tidningsstället för att ta kål på resten av upplagan?

              solnacmetro2

              Dela inlägget!
              • Twitter
              • Facebook

                Min presentation på vernissagen i Solna av Hejigen

                | February 12, 2015

                välkommen
                Många kom på vernissagen idag.

                Välkomna att ta del av mitt hobbyprojekt som jag kallar för Hejigen.
                Jag föddes 1951 och bodde mina första 6 månader på Aspvägen i Hagalund, innan vi flyttade till de nybyggda lägenheterna på Skytteholmsvägen 24.
                Redan det var en tidsresa, från den sunkigaste oglamorösa delen av Hagalund till lyxen i en ny lägenhet, utan pappväggar. Det kanske har bidragit till att jag har så lyckliga minnen från mina första sex barnaår.
                Sedan har jag bott lite överallt fram till för 5 år sedan, då jag kom tillbaka till Solna, Frösunda denna gång. Fräscht och nytt det med.
                I samband med ett bokprojekt för snart 10 år sedan, där jag skrev dagbok i 44 dagar som 14 åring och sedan återigen 40 år senare, samma dagar, tog jag en ny version av mitt konfirmationskort, på samma plats, i samma pose men 40 år senare.
                Det blev som ett möte med mig själv, över tid och rum, och när jag senare flyttade till Solna kändes det spännande att utveckla idén med de fotografier jag hade av mig som liten i Solna.
                Att hitta den exakta platsen för var en bild är tagen är ibland lätt, ibland svårt. Man får leta efter sprickor i stenmurar eller stenhällar med en viss form, när inte hus och vägar räcker.
                På det sättet har jag gått runt här i Solna, och på andra ställen också, och sammanfogat det gamla med det nya.
                Med hejigenbilderna skapas ett återseende, och jag känner det som att de nya bilderna skapat en viss kontinuitet i livet.
                Jag hoppas att utställningen inspirerar er att ta era egna hejigen bilder, och vill ni ha mer inspiration så finns det många fler bilder på min hemsida, hejigen.se. Där kan ni också lägga upp era egna bidrag om andan faller på.
                Välkomna att gå runt.

                Dela inlägget!
                • Twitter
                • Facebook
                  Get Adobe Flash player