by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
I förrgår, på tisdag således, kommo mamma, Rut och Lillan. Jag fick fara på kvällen och möta dem, och hade med mig en bukett härliga vita och lilafärgade syrener. Det var förfärligt roligt att se dem. Rut har ju växt kolossalt, och Lillan är lika söt som någonsin. De bo på Hotell Auditorium i ett mycket trevligt rum.
På onsdag förmiddag var jag med dem på Nordiska Kompaniet, och sen var vi och såg vaktparaden. Det var mycket varmt, så vi gick in i Blanches servering för att få litet förfriskningar. Där spelade Amerikanska negerkapellet, och den, som slår på trumma, lever som en tokig precis.
Lillan var förstås överförtjust över hans krumelurer, så idag, då mamma frågade henne, var de skulle göra av henne, då mamma går på ett möte och Rut på teatern imorgon kväll, svarade hon helt nonchalant. Jag går väl till Blanchs!” De’ ä’ anlag!
Idag har jag också varit inne, och då ha vi skalat omkring överallt på Skansen. Lillan placerade vi i en av de stora gungorna, medan vi andra gingo och tittade på alla stugorna och djuren. Jag blev förresten fasligt matt efter allt springet i värmen, så jag har känt mig rysligt “bakom” i eftermiddag, haft ont i huvudet otäckt.
Trots detta har jag först knogat med försäkringarna, som då inte var så många, och sen suttit och sytt på mina eleganta byxor.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Idag har jag badat sjöbad för första gången i år. Badsumpen är inte nedhissad än, utan jag klädde av mig på mitt rum och gick med morgonrocken över baddräkten och klev i ner vid kajen. Det var skönt, fast vattnet här onekligen är något helt annat, än de härliga, klara, salta böljorna vid västkusten.
Idag ha vi också ätit på verandan för första gången. Det är verkligen förtjusande att sitta där ute, kringvärvd av ljuvliga blomsterdofter. Solen lyser på gräsmattorna och spelar in genom trädens lövverk. Och genom “gluggen” mellan träden ser man någon segelbåt med vackra, vita segel, då och då glida förbi.
Usch, idag var det 344 försäkringar, så jag har haft ett fasligt jobb här på eftermiddagen. Nyss kom en häradshövding V. Menzer för att hälsa på doktorn, så jag smet in till mig. Nu har jag så härliga blommor härinne, doftande kaprifolier, primulor av den sprödaste skära färg i en kristallurna och en stor vit syrenklase bredvid en av den mörka, trolska syrenen “Carmen”.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Nu sitter jag Klockan 10 på förmiddagen nere vid sjön och skriver och solen gassar så ljuvligt, böljorna skvalpa och det doftar av tusende härliga dofter. Oh, vad det är roligt att leva, när det är så här härligt väder. Idag skall jag kanske träffa Anna-Lisa, om jag ej får tag i henne, får väl Rakel och jag hitta på något livat. Vi ä’ så pigga bägge två, så det är inte nån konst. Vi dra oss inte för att gå på Strands, Operaterassen, Blanches eller Gröna lunds Tivoli ensamma. Näädå.
Jag fick inte tag i Anna Lisa, utan ringde till Rakel och for sen in till stan. Vi tänkte att vi skulle ge oss iväg till Ulriksdal så vi tog spårvagn ut till Stallmästargården. På bryggan var hemskt mycket folk, och när båten äntligen kom, fick vi ingen plats. Då blev vi arga, och gav katten i Ulriksdal och promenerade utåt Haga i stället. Det var ju ett alldeles ljuvligt väder, och därute på Haga var det “fullt hus”.
I varenda buske hade en mer eller mindre talrik familj slagit sig ner med matsäckskorgar, hängmattor o.d., och där låg den äkta familjefadern i skjortärmarna och strumplästen makligt utsträckt omsprungen av en talrik barnskara.
På ett ställe vilade en ung flicka i gröngräset med kjolarna uppflugna över knäna. Men, som jag sade till Rakel, det gör inget “ty hon har onekligen stiliga ben, det kan inte hjälpas”. Varpå jag rodnande vände mig bort, ty alldeles bredvid låg en familjefader, som vi ej lagt märke till, och som naturligtvis hört, vad jag sade och skrattade mig mitt i ansiktet.
Här och var lockade ett karamell eller glasstånd, och luften genljöd av skrällande positivlåt, fiolmusik och sång från dels Frälsningsarmén, dels Svenska Fr. som hade friluftsmöten. När vi strövat omkring en stund, knogade vi iväg upp till “Mor på höjden” varest vi inmundigade kaffe och sockerdricka. Kaffet serverades ur små, förtjusande söta kopparkittlar. Och Rakel satt och skrattade åt mig för att jag ondgjorde mig över, att jag inte fick saffransbröd, som jag såg serverades vid de andra borden. Det är förresten riktigt hemtrevligt hos “Mor på höjden”.
När vi återkommit till staden, vilade vi oss en stund uppe hos Rakel och sen följde hon mig till Strandvägen, varifrån jag tog båt hem. Rätt som jag satt här på kvällen och masserade konjak och ricinolja i huvet, kom Elise upp med ett fat ljuvlig glass med maränger. Det var av efterrätten till middagen. Väldigt hyggligt.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Klockan 9 reste Naemi till Ljusterön, till Petterssons. Jag låg och läste en fånig 25-öresbok en stund, gick sen upp och gav mig i väg ut på jakt efter ett lämpligt kafé att inta mitt morgonkaffe. Feith’s -stängt. Likaså alla konditorier. Jag var hungrig som det värsta, och slank till slut in på ett tredje klassens kafé, ”Kronan”, på gamla Gamla Kungsholmsbrogatan.
I sällskap med diverse ölpimplande, mer eller mindre “tjalliga” manliga individer, njöt jag där av smörgås och kaffe. Sen gick jag och hämtade Rakel, och så tog vi spårvagn ut till Skärsätra. Först tittade vi på trädgården. Sen promenerade vi skogsvägen till Brevik, och det var mycket skönt, fast ganska varmt och förbankat mycket mygg.
Hem från Brevik tog vi spårvagn, och satt där hela tiden och talade engelska, så folk titta’ värre. Anlända till Skärsätra slank vi in på “Godthem” och satte i oss åtskilligt med kaffe, wienerbröd, gotter och bakelser. Sen var vi väldigt slöa och gick hem och låg, Rakel på soffan och jag i sängen och mojade oss ljuvligt dästa i tre timmars tid. Då gick vi upp, ordnade våra derangerade toiletter lite, och begav oss ut till dansbanan.
Men där var en sådan hiskelig “blandning”, så vi gick inte in, utan stod bara och hörde på musiken en stund. Därefter gav vi oss ut på spaning efter ett café, där man kunde få smörgåsar, och fann ett sådant strax bortom Centralvägen. Oh, vad det smakade gott med té och smörgåsar! Och sen spatserade vi till Gas accumulator, varest Rakel tog spårvagn till stan och jag promenerade hem efter att ha tillbragt en särdeles angenäm dag i varandras sällskap.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Midsommarafton. Oh, ett sådant förtjusande väder det har varit idag på förmiddagen. Jag steg upp redan klockan 8, och så fort jag ätit tvättade jag håret, det måste jag göra nu en gång i veckan, ty jag håller ju på att behandla det med konjak och ricinolja.
Sen gick jag med dinglande hårtestar och krattade hela trädgården. Och solen sken och strålade och fåglarna jublade, i högan sky, och det var en ljuvelig vällukt från alla dejeliga blommor och blader. Men ack, för en stund sen drogo mörka moln upp i öster, åskan började mullra, och nu regnar det. Men jag tror och hoppas alldeles säkert, att det bara är en hastigt övergående åskby.
Tänk, mamma, Rut och Lillan, som skulle komma till Stockholm ikväll, och nu komma de ej förrän efter midsommar! Och jag, som fått lov härför ikväll och båda midsommardagarna. Och Naemi skall resa till Ljusterö och Anna-Lisa, som också kommit till stan, skall även resa bort. Så nu står mitt hopp till Rakel. Annars vet jag sannerligen inte, vad jag skall ta mig till.
Jungfrurna ha fått lov imorgon, så doktorn skall äta i stan, och på söndag skall han ha ut någon gammal dam. Jo, det här artar sig bra för en trevlig midsommar. På eftermiddagen reste jag in till stan, för att med tillhjälp av Naemi sy en vit jacka. Så det blev väl vår midsommaraftonsfröjd, att knoga med den. Ack så skönt, regnet har redan upphört, fåglarna börjar leva värre igen, och solen tittar fram.
Dom “förbankade” försäkringarna drog ut på tiden, så jag kom inte in till stan förrän klockan 4.
Hos Naemi satt Rakel och skulle låtsas öva sig i stenografi. Naemi och jag tog genast itu med jackan, och som Naemi är mycket händig och praktisk, blev den riktigt bra. Med blårandigt siden till krage och uppslag. Vi hade inte slutat förrän klockan 12. Då hade Rakel gått, och vi satt och “la stjärnor” en stund och sen stannade jag kvar hos Naemi över natten.
