Midsommarafton. Oh, ett sådant förtjusande väder det har varit idag på förmiddagen. Jag steg upp redan klockan 8, och så fort jag ätit tvättade jag håret, det måste jag göra nu en gång i veckan, ty jag håller ju på att behandla det med konjak och ricinolja.

Sen gick jag med dinglande hårtestar och krattade hela trädgården. Och solen sken och strålade och fåglarna jublade, i högan sky, och det var en ljuvelig vällukt från alla dejeliga blommor och blader. Men ack, för en stund sen drogo mörka moln upp i öster, åskan började mullra, och nu regnar det. Men jag tror och hoppas alldeles säkert, att det bara är en hastigt övergående åskby.

Tänk, mamma, Rut och Lillan, som skulle komma till Stockholm ikväll, och nu komma de ej förrän efter midsommar! Och jag, som fått lov härför ikväll och båda midsommardagarna. Och Naemi skall resa till Ljusterö och Anna-Lisa, som också kommit till stan, skall även resa bort. Så nu står mitt hopp till Rakel. Annars vet jag sannerligen inte, vad jag skall ta mig till.

Jungfrurna ha fått lov imorgon, så doktorn skall äta i stan, och på söndag skall han ha ut någon gammal dam. Jo, det här artar sig bra för en trevlig midsommar. På eftermiddagen reste jag in till stan, för att med tillhjälp av Naemi sy en vit jacka. Så det blev väl vår midsommaraftonsfröjd, att knoga med den. Ack så skönt, regnet har redan upphört, fåglarna börjar leva värre igen, och solen tittar fram.

Dom “förbankade” försäkringarna drog ut på tiden, så jag kom inte in till stan förrän klockan 4.

Hos Naemi satt Rakel och skulle låtsas öva sig i stenografi. Naemi och jag tog genast itu med jackan, och som Naemi är mycket händig och praktisk, blev den riktigt bra. Med blårandigt siden till krage och uppslag. Vi hade inte slutat förrän klockan 12. Då hade Rakel gått, och vi satt och “la stjärnor” en stund och sen stannade jag kvar hos Naemi över natten.