Det är aldrig för sent — så vi kan vänta ett tag till. Men nu har de här spånplattorna gjort sitt, inpackade för sista resan. Jag tror de började som en säng från Panduro 1971, och har sedan varit bokhylla, ännu en säng men den gången klädd med självhäftande furulook, och bokhylla igen. Sen var de lekbräda ett tag, tills de blev tackräckeshylla i garaget. Förra årets brandinspektion klassade dem som brandfarliga, varpå de hamnade under bilen som oljeskydd mot golvet.
Nu är de ingenting mer än delar av sin egen kista. Tack bräder, ni har varit en god investering och en trevlig bekantskap. Må lycka och välgång följa er på de sista milen.