Nu sitter jag Klockan 10 på förmiddagen nere vid sjön och skriver och solen gassar så ljuvligt, böljorna skvalpa och det doftar av tusende härliga dofter. Oh, vad det är roligt att leva, när det är så här härligt väder. Idag skall jag kanske träffa Anna-Lisa, om jag ej får tag i henne, får väl Rakel och jag hitta på något livat. Vi ä’ så pigga bägge två, så det är inte nån konst. Vi dra oss inte för att gå på Strands, Operaterassen, Blanches eller Gröna lunds Tivoli ensamma. Näädå.

Jag fick inte tag i Anna Lisa, utan ringde till Rakel och for sen in till stan. Vi tänkte att vi skulle ge oss iväg till Ulriksdal så vi tog spårvagn ut till Stallmästargården. På bryggan var hemskt mycket folk, och när båten äntligen kom, fick vi ingen plats. Då blev vi arga, och gav katten i Ulriksdal och promenerade utåt Haga i stället. Det var ju ett alldeles ljuvligt väder, och därute på Haga var det “fullt hus”.

I varenda buske hade en mer eller mindre talrik familj slagit sig ner med matsäckskorgar, hängmattor o.d., och där låg den äkta familjefadern i skjortärmarna och strumplästen makligt utsträckt omsprungen av en talrik barnskara.

På ett ställe vilade en ung flicka i gröngräset med kjolarna uppflugna över knäna. Men, som jag sade till Rakel, det gör inget “ty hon har onekligen stiliga ben, det kan inte hjälpas”. Varpå jag rodnande vände mig bort, ty alldeles bredvid låg en familjefader, som vi ej lagt märke till, och som naturligtvis hört, vad jag sade och skrattade mig mitt i ansiktet.

Här och var lockade ett karamell eller glasstånd, och luften genljöd av skrällande positivlåt, fiolmusik och sång från dels Frälsningsarmén, dels Svenska Fr. som hade friluftsmöten. När vi strövat omkring en stund, knogade vi iväg upp till “Mor på höjden” varest vi inmundigade kaffe och sockerdricka. Kaffet serverades ur små, förtjusande söta kopparkittlar. Och Rakel satt och skrattade åt mig för att jag ondgjorde mig över, att jag inte fick saffransbröd, som jag såg serverades vid de andra borden. Det är förresten riktigt hemtrevligt hos “Mor på höjden”.

När vi återkommit till staden, vilade vi oss en stund uppe hos Rakel och sen följde hon mig till Strandvägen, varifrån jag tog båt hem. Rätt som jag satt här på kvällen och masserade konjak och ricinolja i huvet, kom Elise upp med ett fat ljuvlig glass med maränger. Det var av efterrätten till middagen. Väldigt hyggligt.