Onsdag den 12 juli 1916. Svenskarnas finaste man är nog Zander.

I måndags på förmiddagen kom mamma och Lillan från Grillby klockan 1. De hade förstås blivit halvt dödade av all mat. Redan klockan 12 reste de vidare till Norrköping, och jag följde dem till tåget. Och så reste jag ut till Nysätra igen, och ämnar nu inte fara in till stan på länge, då jag varit inne så mycket under den sista veckan.

Oh, vad tiden går fort! Fastän det egentligen är så långsamt härute. Idag är det så ljuvligt väder. Härligt solsken. Ja, i staden och vid Saltsjöbaden pågå “Svenska Spelens” tävlingar. Och jag sitter härute på Nysätra, och kan inte följa dem på annat sätt än genom att noga studera deras beskrivningar i tidningarna.

I Stockholms Dagblad står det mest och så är där så trevliga teckningar av Gunnar Widholm. Hittills ha svenskarna klarat sig bra, fastän norrmannen Stryken vann “Mälaren runt”, och dansken Dam 10 000-metersloppet.

Svenskarnas finaste man är nog Zander. Tänk, i förra veckan satte jag in 50 kronor på banken. Sthlms Handelsbank, motbok 62569. Det var dels 25 kronor som jag fick av den lille käre “pappis” till midsommar, dels 15 kronor som jag då även fick av doktorn och så 10 kronor av junilönen. Hoppas jag kan spara ihop riktigt mycket i sommar och i höst. Och nu har jag mina eleganta broderade byxor färdiga och har tagit itu med ett linne. Mycket sött mönster ur “Weldows”.

Söndagen den 9 juli 1916. Anna-Lisa hade kamera med sig.

Idag är det också strålande ljuvligt väder. Anna-Lisa kom hitut vid halv 10-tiden. Vi satt ute i trädgården och pratade och njöt av det härliga vädret. Så åt vi frukost och promenerade ett tag utåt Brevik, där vi vandrade på en skogsstig, högljutt sjungande om “den blomsterprydda gondolen, som med en blomsterkransad mö belyst av stjärnornas milda glans, gled fram under ett gallerfönster i Älvsborgs fästning: “Du haver mördat ett barn för mig, men ja har ändå förlåtit dig”. ”Hurra han ropar min sångarvän, nu känner jag din röst igen” , m.fl. uppbyggliga och sorgliga sånger.

När vi kom hem, var doktorn hemkommen, så jag gick igenom de från gårdagen överblivna försäkringarna med honom. Det tog inte lång tid, och sen tog Anna-Lisa och jag oss ett härligt bad. Anna-Lisa hade kamera med sig, så vi tog ett par plåtar. Till middag igår voro trädgårdsdirektörerna Pihl och Bovin. Efterrätten var härlig.

Lördag den 8 juli 1916. De flesta av hopparna har mycket vackra ben.

Ja, på torsdag illregnade det förstås hela dagen, så det var alldeles ogörligt att gå på någon dans. Mamma och Lillan reste på eftermiddagen till Grillby, och den stackars Rut, som stannade över torsdag bara för dansens skull, fick sitta hos Naemi och titta hela kvällen.

Doktorn reste till stan på eftermiddagen, så jag var alldeles ensam härute. Lade mig tidigt, men kunde inte somna, utan tog mig till slut en cigarett. Och sen somnade jag. På fredag förmiddag reste Rut, och jag var in till stan och följde henne. Innan hon for, tog jag med henne ut till Kungsholmen och presenterade henne för Heddy och doktorn. Båda tyckte, att vi voro mycket lika.

När hon rest, var jag med Anna-Lisa hos Feiths på Strandvägen. Och sen voro vi och skaffade biljetter till svenska Spelens öppnande på lördag. Titt och tätt kom det en regnskur, och vi gick förstås och bönföll vädrets makter att få vackert väder till morgondagen. Jag hade fått lov hela lördag, för att fara in och se på spelen.

Idag lördag blev det verkligen vackert väder. härligt, strålande. Solen lyste över stadion med all dess flaggor och fullsatta bänkar. Det hela var mycket högtidligt. Defileringen av gymnaster, idrottsmän och skeppsgossar, med musik i täten. Sen talade general Balck framför kungliga logen, där konungen, kronprinsen, prins Eugen och prins Wilhelm infunnit sig. Och så var det sång. “Hör oss, Svea”. Härligt.

Efter det defileringen var över, blev det gymnastikuppvisning av omkring 250 gymnaster ledda av kapten Winroth. De fristående rörelserna och marscherna voro alldeles utmärkt fina och jämna. bland gymnasterna kände jag igen Arvid Ahnfelt och Algot Hulthén. När gymnasterna tågat ut, blev det idrottsövningar av alla slag. Först 1500, vilken vanns av Zander, stockholmare, som sprang mycket fint. Så var det längdhopp vari också svenskarna utmärkte sig med första man, Åberg från Norrköping, som hoppade 6 meter och 93 centimeter i ett skutt. Det är ju alldeles onaturligt.

För övrigt hade de flesta av hopparna mycket vackra ben. Särskilt O. Rustad, Norge, hade så stiliga, så Anna-Lisa och jag satt och kikade på dem allt som oftast. så var det spjutkastning, 100 – och 200 meters löpningar m.m.

I spjutkastning satte en ung student från Uppsala, Y. Häckner nytt svenskt rekord, kastade 106, 61, eller vad det var. Så nu är den stilige Eric Lemming, brädad. Han var förresten med och bar fanan framför de svenska idrottsmännen i defileringen och är verkligen mycket ståtlig.

Efter allt idrottande bjöd fru Carlsson, som Anna-Lisa bor hos, och som var med, på kaffe därhemma och Fritte, Eric, Anna-Lisa och jag levde och skojade värre. Senare infann sig också farbror B., och han och Anna-Lisa följde mig till spårvagnen.

En så vacker afton det är. ljumt i luften, lugnt och stilla. Den lille koltrasten, som brukar sitta i en talltopp utanför mitt fönster och prata om kvällarna, sitter där även nu och mediterar med sina klara toner. De laxfärgade kastanjeblommorna hålla på att slå ut. Och doften från jasminer känns ljuvligt tung och sövande.

Doktorn har gått ner i trädgården som vanligt. Vi ha just nyss slutat försäkringarna. Det skulle vara alldeles lugnt och tyst, om inte “Johansson med näsan” (finnig, stor, blåröd) jämte en medhjälpare förde ett så fasligt liv med vedsågning nere vid vedbon. Den överröstar totalt min lilla vän koltrasten emellanåt.

Onsdag den 5 juli 1916. Vi ska gå på Skärsätra dansbana.

Igår förmiddag reste jag in till stan som vanligt och så voro vi på Feiths på Hornsgatan och drack kaffe. Där är nästan trevligare än på de andra Feiths. Sen åkte vi i Katarinahissen och såg på utsikten, och därefter måste jag ge mig iväg ut.

Idag på förmiddagen ha vi varit och badat på Gåshaga strandbad, och det ginge väl an, om inte vattnet vore så illa smörjigt. Efter badet drucko vi kaffe vid serveringen därute, och det smakade skönt. När jag kom hem, började jag på med att klippa syrenerna och knogade i mitt anletes svett en timmas tid. Resten får jag väl göra sen.

Imorgon eftermiddag reser mamma och Lillan till Grillby. När de sedan reser hit igen för att fortsätta till Norrköping, skall jag fara in och ta ordentligt adjö av dem. Rut reser till Göteborg på fredag förmiddag. Och på torsdag kväll skall vi försöka få ihop ett kotteri och gå på Skärsätra dansbana. Hoppas det lyckas och att vädret blir nådigt.

Måndag den 3 juli 1916. Här väntade mig ett brev från Niels.

De’ slänger i väg. På lördag förmiddag voro “dom” härute och tyckte förstås, att det var härligt. Vi åto frukost och sutto sen hela tiden på verandan och pratade, för det regnade så obehagligt. De reste vid 4-tiden på spårvagn in till stan, och jag återvände till försäkringarna.

På söndag hade vi tänkt att fara till Gripsholm, men så störtregnade det på morgonen, så vi totalt miste lusten. Mamma och jag voro i Engelbrektskyrkan på förmiddagen och sen va’ vi på Nordiska museet. Därifrån knogade vi iväg till Feiths och drack kaffe, och på kvällen var vi på Djurgårdsteatern och såg ”Frökens man”, som var riktigt skojig. Dom spelade verkligen mycket bra. När vi gick därifrån, störtade regnet ned, så vi var våta, som tuppar, då vi kom till hotellet.

Det slutade så sent, så jag hann inte med sista vagnen ut, utan jag fick ligga bredvid Rut. Sov hemskt illa förstås. Idag ha vi varit hos Anna och Stina. De andra skulle stanna kvar till middag. Jag kom alldeles nyss hem därifrån. Här väntade mig ett brev från Niels, vari han säger, att han funderar på att komma upp till Stockholm under Svenska spelen. Det skulle verkligen vara ganska intressant.