I Borås den 10 december 1919 skrev Kalle till sin fästmö Judit:
“Undrar just om inte ett brev till dig brann upp i Valla härom natten, när postkupén tog eld!
Köss maj, så lampan dööör!!!”
På vilket Judit i Stockholm svarade den 11 dec 1919:
“Jodå, ett av dina brev hade säkert varit med om postbranden, det var alldeles bränt i nedre kanten och kom en dag försent. Kuvertet kastade jag som vanligt först i papperskorgen, men sen var jag ute och läste tidningen och fick där erfara om branden, förstod att ditt brev varit med vid detta historiska tillfälle, skyndade in och fiskade upp kuvertet som nu förvaras som kuriosa.”
Det var nedanstående text i Dagens Nyheter den 9 december som Judit läste ute på stan.
“En postkupébrand, som i nästan alla detaljer erinrar om den för någon tid sedan på norra stambanan inträffade, hemsökte på måndagsmorgonen uppgående Göteborgståget strax innan detta anlände till Valla station.
En av de på tåget tjänstgörande postiljonerna uppehöll sig inne i postvagnen, och en stund efter det tåget lämnat Katrineholm upptäckte han att rök slog ut från paketposten, som fanns i vagnen.
Ögonblicket därefter slog och lågorna upp från postppackarna, och elden fick omedelbart en våldsam spridning.
Så fort elden upptäckts drogs nödbromsen till, och tåget stannade omedelbart. På några få ögonblick var emellertid postkupén fylld av en intensiv och kvävande rök och branden fick allt större omfattning.
För postpersonalen var inte ett annat att göra än att hals över huvud lämna vagnen. Man lyckades emellertid ta med sig det mesta av den värdepost som medföljde tåget. När tåget stannat frånkopplades den brinnande postvagnen och fördes ett stycke från de övriga övriga vagnarna.
Från Valla station sändes, så fort elden upptäckts, stationens brandspruta och efter en stund anlände även släckningsattiralj från Valla stationssamhälle. Vattenbristen var emellertid ytterst kännbar, och det enda vatten man hade att tillgå var det man erhöll från lokens tender samt från ett hjälptåg, vilket utsändes från Katrineholm.
Detta medförde även manskap. Efter icke fullt en timmes arbete var elden släckt.
Den härjade vagnen, en vanlig kombinerad post och resgodsvagn, lämnades kvar i Valla. Postavdelningen var då totalt förstörd.
Allt brännbart hade blivit lågornas rov. Resgodsavdelningen däremot var oskadad. Allt gods som förvarades i denna hade bärgats och överflyttades till en av snälltågets övriga vagnar och följde med detta upp till Stockholm.
De fragment av posten vilka funnos kvar transporterades däremot med middagståget från Örebro till Stockholm. Snälltåget blev något över en timma försenat genom eldsvådan.
Postpersonalen hann icke ens rädda sina kläder.
En av de i postvagnens tjänstgörande postexpeditörerna har berättat om eldsolyckan. Då posten på måndagsnätterna är ovanligt liten, är personalen i vagnen, vilken eljest brukar uppgå till åtta man, inskränkt till sex. Denna resa var posten ovanligt liten, varför all post, avsedd att transiteras till Stockholm, d. v. s. post till Norrland och Finland, redan hunnit inläggas i säckarna.
Tack vare denna omständighet lyckades man också rädda det mesta av transitovärdena. Röken, som spred sig med oerhörd hastighet, var tjock, brandgul och härrörde tydligen från brinnande celluloid. Släckningsarbetet försinkades därigenom att samhällets alarmordning icke fungerade.Först då hjälp anlände från Katrineholm blev man herre över elden. Nästan alla av postpersonalen hunno icke ens rädda sina klädespersedlar.
Elden förorsakades antagligen av överhettning
Resterna av den förstörda posten anlände på middagen till Stockholm. De omhändertogos av inspektören för explosiva varor, ingenjör G von Feilitzen, vilken omedelbart underkastade dem en preliminär undersökning. Man hoppas att hans fortsatta granskning skall bringa klarhet i fråga om eldens uppkomst.
Rörande denna är ännu intet med visshet känt. Elden började emellertid i närheten av ett värmeelement, och det är möjligt att några lättantändliga varor, som befunno sig bland paketposten, genom överhettning fattat eld. Det fanns också åtskilliga mycket eldfängda saker med i de många paketen. Sålunda har det konstaterats att en del paket innehöll celluloidkammar. Dessa, som voro tydliga kristidsprodukter, luktade kamfer på långt håll, och det är väl därför sannolikt att de innehöllo åtskilligt av detta eldfarliga ämne. Dessutom funnos bland posten några cisterner olja, vars innehåll gav ökad näring åt elden.
Postdirektören i första distriktet, J Enger, höll omedelbart efter postpersonalens ankomst till Stockholm förhör rörande branden. Detta hade emellertid icke avslutats på måndagkvällen, utan fortsattes på tisdagen.
Av förhöret har framgått att elden först upptäckts i den utländska paketposten, bland vilken befann sig både celluloidvarorna och oljecisternerna. De olyckan inträffade var en stor del av posten under sortering och upptagen nu postpåsarna. Så fort personalen, med anlitande av nödbromsarna, fått tåget att stanna, tog envar så mycket post han kunde och kastade ut .Den oerhört intensiva röken omöjliggjorde varje försök att återvända in i postvagnen.
Inga försändelser på stora belopp funnos med.
Hur mycket post som gått förlorad är ännu omöjligt att säga, då alla kartslut och andra handlingar brunno upp. Beträffande värdeposten har det framgått av förhöret att den härjade posten innehöll ett hundratal rek, oberäknat rekommenderade posttjänsteförsändelser, samt 5 á 6 assurerade försändelser.
Av dessa senare äro några räddade, likaså cirka en tredjedel av reken. En hel del av lösposten hann räddas och denna kommer att torkas och delas ut i den mån dess tillstånd det medgiver. Förutom elden, har nämligen vattnet farit illa fram medd adresserna.
Av den utländska paketposten blev en stor del förstörd av eld och vatten. Någon värdesättning har ej heller här kunnat göras. Bland de spolierade sakerna märkes ett parti siden, förpackat i ett antal paket.
Det direkta värdet av förstörda värdeförsändelse torde ej vara större. Enligt vad den tjänstgörande personalen vill erinra sig, voro försändelserna ej på några särskilt stora belopp.
Postdirektören har framhållit att personalen, enligt vad vid förhöret framkommit, visat en berömvärd rådighet vid branden.
Åtta säckar paketpost från Frankrike med på tåget.
Från huvudkontoret i Göteborg medförde den brunna postvagnen i nattåget Göteborg – Stockholm härifrån åtta säckar paketpost från Frankrike till Stockholm samt dessutom en del vanliga brev, tidningar och korsband. Från Göteborg medföljde sålunda endast endast ett eller två assurerade brev samt ett femtontal rekommenderade brev.
