Jenny fyllde lite mer än 18 år den här dagen, men vi tänkte uppvakta henne i alla fall, för det är sådant man gör på födelsedagar. Och samtidigt tänkte vi uppvakta hennes två döttrar som om fem dagar verkligen fyller 18. För det är sådant man gör.
Så med presenter i högsta hugg går Jennys mamma förbi en pressbyrå och bestämmer sig för att komplettera med ett sista inköp innan hon fortsätter till platsen för kalaset. Klockan är 18:18, och om 18 minuter ska vi vara på plats. Men då, bland hyllorna, dyker Jenny upp, lika förvånad som hennes mor. Ingen av dem ska egentligen vara här, de ska båda vara på en annan plats 18 minuter bort.
Att man i en miljonstad, helt apropå, hamnar i samma lilla butik fast man egentligen ska vara någon annanstans, är i och för sig konstigt men inte alltför otroligt. Men att det sker exakt 18:18 den 8 oktober gör det hela lite mer, ska vi säga kittlande?
Och lägger vi därtill att båda är på väg för att fira två som fyller 18, känns det som att det denna dag är något magiskt med just 18.
Men det slutar inte där, för det var just 18:18 som Jenny föddes, alltså samma klockslag som när de helt ovetandes sprang på  varandra, i en liten butik, på väg till ett kalas 18 minuter bort.
Som sagt, det blev något magiskt med 18 den här dagen.