Däruppe, bakom fönstret där jag pekar, bodde min farmors syster Elsa. Så när jag var i Malmö på 50-talet för att hälsa på min morfar, så brukade vi även svänga förbi Elsa och det var kul för hon bjöd på sockerdricka.
Ibland träffade vi även Anita, som är farmors bror Anders dotter, alltså pappas unga kusin som dessutom satt i hans famn när han tog studenten. Viket är helt ovidkommande, men ändå roligt att berätta, liksom att det är efter Anders som jag har fått mitt namn.
Så var det någon som tog en bild på 50-talet, och där står Anita, med hund och mig på väg ut ur porten. Det måste varit en spännande dag för mig, att få gå ut med en hund!
Den nya bilden visar att det ser ungefär likadant ut idag som då. Så jag sammanfogade dem till en “hejigen” bild för några år sedan.
Det roligaste med den här bilden är att jag först idag noterade att Anita även fastnat på den nya bilden, där, till vänster under mitt pekande finger.
Så, nu vet vi hur tiden ser ut när den fångas på bild.
När en gammal bild dyker upp igen
En text i kategorin Nedslag i tangenten