Nästa tisdag är jag fru! Fru Judit Rencke! D.v.s. om allt förlöper, som vi tänkt, utan störande mellankomster. På Annandag jul, i år söndag, blir den stora dagen. Vigsel i Annedalskyrkan klockan halv 7, sedan middag på Henriksberg för familjen och följande inbjudna personer: Ingeborg och fader Jan, Greta, Tolle, Arvid och Bruno samt Josef. Möjligen Linnea om hon kan smita ifrån. Vi ha ju haft en del debatter om hur fallet moster skulle behandlas vis-så vis bjudning till bröllopet, men med Greta och Josef i têten kommit till den slutsatsen, att hon kan omöjligen bjudas. Kort till kyrkan ha dock hon och hela den övriga familjen fått. Jämte ett femtiotal andra personer.
Den sista tiden har förstås varit helt uppfylld av bosättningsfrågor och alltemellanåt resor till Lerum. Därute har jag målat och lackerat köksmöbeln, sytt gardiner till köket och mitt rum, tapetserat ett rum, (med mammas tillhjälp) ekbetsat köksgolvet m.m. Det blir förtjusande rart därute. Bara det nu finnes vatten och gas och låge närmare stationen och hade telefon!!! Men nej – Judit – blunda för dessa saker! Det är ändå som det är. Så mitt upp i alla bestyren blev jag helt plötsligt liggande i svår halsfluss, på fredag i förra veckan.
Jag var riktigt ordentligt sjuk, men på söndag eftermiddag bättrade jag mig, och igår och idag har jag varit uppe. Det var särskilt försmädligt att jag låg på lördag, ty då firades det avskedsfest för en amanuens Paulin på Kalles byrå och även jag skulle ha varit med. De deltagande voro utklädda, och det hela hade varit synnerligen trevligt. På min uttryckliga befallning gick Kalle, som var en av arrangörerna, dit, annars satt han troget vid min sjukbädd hela eftermiddagen. Jag fick nöja mig med ett telegram.
I söndags vigdes Anna-Lisa med sin Harald. Egentligen skulle det ha ägt rum söndagen före, men då var hon sjuk. Vigseln gick av stapeln i Oskarskyrkan i Stockholm. Kan just undra, om de nygifta anländer hit snart. Fortfarande kommer då och då en lysningspresent. Nu ha vi fått över 30 stycken. Häromdagen kom från Rakel och Petrus Brundell en förtjusande sidenkudde av mjukaste dun. Nu är brudklänningen också färdig, och den är förtjusande rar. Ett bedårande tjockt, vitt crêpe-de-China garnerat med tunna silkespetsar. Skorna äro ovanligt vackra, tjock silverbrokad med stora spännen av glittrande stenar. Slöjan är i nedre hörnet broderad med stora blommor och skall arrangeras i veck å bakhuvudet. Runt huvudet en orangekvist med små buketter vid öronen och tvådelad över pannan. Jag tycker så förfärligt mycket om alltsamman, särskilt som lilla mamma sytt klänningen. Och nu rustas här förstås till julen. Skinkor och grishuvud ligga i blöt på balkongen, fisk i köket, och igår och idag har det stoppats korv och bakats kakor. På torsdag komma flickorna från Stockholm. Och på söndag, på söndag!!…
Slut på Judit Boudins dagbok.