Stackars “dagbok”. Du får inte mycket vara med nu för tiden! Jag har totalt mist lusten att anförtro mig åt dig. Kanske beror det på att jag har en annan, en varelse av kött och blod, som har företrädesrätt till mina förtroenden!

Ack, hur jag i alla fall håller av honom. Jag känner ibland hur mitt hjärta riktigt värmes vid tanken på honom. Och går det någon dag utan att vi träffas (vilket är ytterst sällsynt) känner jag mig på något sätt så ensam och övergiven.

Vi vilja så gärna gifta oss, när som helst. Men ack, denna förskräckliga bostadsbrist som står hindrande i vägen. Det finns faktiskt intet acceptabelt att få. Vi ha annonserat och svarat på annonser men blott kommit i kontakt med de mest obekväma lägenheter på Askim till ohyggligt höga pris. Visserligen voro vi så glada över löftet att på ett år från första februari nästa år få övertaga Bybergs våning (som Kalle skaffade honom i våras, men då Kalle bad Byberg underteckna en förbindelse, ville han inte)!!

Jag blev verkligen nästan förtvivlad. Vad i all världen skall man ta sig till för att få någonstans att bo!?!