by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
Idag reste Hjalmar och Naemi på morgonen, så nu är jag ensam kvar. Vad skall jag nu hitta på att göra? Vädret är härligt, solsken, men så mycket snö, att man omöjligt kan åka spark. Det snöade hela dagen igår. På “annandag trett” voro vi alla på Nytomta. Där var, som på alla andra kalas, mycket mat och prat.
Igår förmiddag voro vi hos Nyléns och fick kaffe med mycket gott dopp. På eftermiddagen voro Nils Karlssons och Nylén här. Det var ett väldigt kolorum. Vi spelade så till slut dansade självaste Nils och Anna. De gingo tidigt, vid 6-tiden. Sen voro Naemi och jag ute på en lång promenad med Calle. Vi voro för att hämta Albin, men han låg och sov! Nu skall jag sätta mig och laga strumpor.
by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
Trettondagen. Du milde värld ett sånt spektakel vi voro med om i lördags. Vi åkte “spark” vid ”Klamma”. Så skulle det bli bal på logen så det stod fullt med folk utanför. Herbert R. styrde för Naemi och mig. Det gick mycket bra och vi hade väldigt roligt.
Då kom plötsligt Ivar i Byn, full och bedrövlig. Han började bråka förstås och bl.a. sparkade han till Gerda på benet. Till slut vräkte han sig över vår “spark” men då blev Herbert ilsk och det var nära att bli slagsmål. Ja det blev ett hiskeligt kolorum men vi gick och kunde inte åka mer för den där uslingens skull.
På söndag var det basar i Skattebol. Trots vägens längd och att Enwall kom hit, gick jag och Naemi i sällskap med Arvid och Albin dit. Dom bjöd på allt möjligt, men det var egentligen inget roligt, för vi måste gå, då ringlekarna började. Sen på kvällen kom Sulviksflickorna hit. Det blev spel och dans och då kommo Al. och Ar. in. Men även ett par flickor kommo in och satte sig till, och då blev Janne så ilsk, att han rent av körde ut hela högen. Oh, vad vi va arga. Och de andra sen! Oj,oj.
Och igår gick vi strax efter middagen och körde “spark” till Nils i Byn. Där blevo vi undfägnade värre. Men vi gick snart därifrån, ty vi skulle resa till Åmot på bal. Axel skjutsades oss till stationen. När vi kom till Åmot gick vi först till Perssons och fick kaffe. Sen hade vi sällskap med Helga och Verner till “Folkets hus”, där balen var. Där var hiskligt mycket folk, men man kände ju inte en enda själ, så det var inget vidare skoj. Efter musikens (hornmusik) slut, spelade Naemi och jag piano, så att de få kvarvarande som stannat för att invänta 7-tåget till Arvika, applåderade av alla krafter. Vi tänkte också att invänta sjutåget, men vi ändrade oss, och gick den 16 kilometer långa vägen i halka och snö. Klockan 20 i 4 gick vi och voro hemma 7. Åh, så trötta vi va! Och idag ha vi legat till klockan 2 och sen varit på Söndagsskolfest och nu fundera vi på att gå ut och åka ”spark”.
by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
På “Annandanyår” gick Hj., Naemi och jag vid halv ett till Hungalsvik för att hälsa på Enwall. Det var en härlig promenad. Snön skimrade och gnistrade i solljuset, och i träden susade och brusade det.
Jag tycker, att vägen var inte alls lång. Det gick i ett “nafs”. För att komma till Enwalls villa, “Villervalla”, fick vi gå en lång skogsstig. Äntligen voro vi då framme. Den utsikt, som mötte mig från Enwalls täcka villa, var rent av enastående vacker. I väster kunde man se Norges berg och nedanför utbredde sig Nysockensjön. Rakt nedanför villan ligger Hedenskogs “Raijkula”.
Inne i villan var det mycket trevligt. Stor öppen spis, mjuka vilstolar och soffor, förtjusande gardiner och en väldig bokhylla. Så hade Enwall ett bussigt dragspel, efter vars ljuva toner vi togo oss en massa “svängar”. Vi stannade där ända till halv 12 på natten, då vi fingo åka hem med Axel, som skjutsat till Ottebol. Idag fick Naemi och jag ensamma köra ut med Flora och kappsläden. Åh, vad det var härligt. Så ha vi också varit på en visit på Nytomta, men flickorna skulle bort, så vi gingo snart hem. Jag undrar om det blir något roligt i kväll!
by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
Nu ha vi lämnat det gamla 1913 och gett oss in på det okända 1914. Igår kväll hade vi riktigt roligt. Naemi och jag voro ute på en lång promenad med Calle och Albin. 20 minuter i 12 togo vi adjö härutanför. Pojkarna va hemskt käcka. Albin och Naemi gingo före och Calle och jag kommo efter och skojade väldeligen.
När vi kommo in var Carl i Sulvik och Kalle Kull här. Och nu blev det ett väldeligt dansande och spelande. Vi ha inte lagt oss före tolv mer än en enda gång, sen vi kommo hit. Det blir 1, 2 eller 3 innan vi kommer i säng. Men så ligger vi till 11 och 12 nästan var dag. Kaffe och post på sängen. På Nyårsdagen voro Naemi och jag med Calle och Albin på en lång förmiddagspromenad. På somliga ställen tog vi oss ett snöbollskrig och bombarderade varandra väldeligen. Det var en förtjusande promenad.
På kvällen hade vi så säkert ämnat gå på “Hungaria”, men så blev vi tvungna att fara på “Lill-Rösa” till Emil i stället. Då vi vid 12-tiden körde därifrån voro både Axel och Hjalmar bra i gasen. Så fort vi kom till uthusen vid “Rösa” gick något på selen sönder. Det tog en ordentlig tid, innan skadan var reparerad. Äntligen bar det iväg. Du milde värd, vad det gick! Hjärtat satt någonstans uppe i halsgropen på mig. Och rätt som det var, brast selen igen och en lika lång tid åtgick till lagning. Detta upprepades flera gånger. Och så – välte vi. Det var dock inget farligt.
När vi kom till Rådane, orkade Naemi och Hjalmar få Axel att gå in på att köra till Hungaria, om där kanske ännu inte var slut. Det bar iväg utför den slingriga Rådanegatan. Men när vi kom till logehuset i Skattebol, mötte vi några, som upplyste oss om att det var slut på Hungaria. Då vände vi och körde hem.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Vad allting här går sin gilla, jämna gång! Här ätes, eldas och soves! Det är huvuddragen i tillvaron nu. Därute gnistrar och skimrar snön i bländande solljus, men kallt är det, mycket kallt. Tänk, vad allt är sig olikt mot om sommaren! De fordom så grönskande träden stå snötyngda eller svarta, där snön blåst bort. Jag saknar de blomprydda gräsmattorna, syrenerna i bersåerna! Åh, vad jag älskar sommaren. Sommaren med glädje, sol och värme, grönska och strålande blå himmel.
Nästan varenda kväll vi ha varit här, ha vi dansat nere i köket. Calle och Albin, Ola i Vännere och Rymanspojkarna ha varit kavaljerer. De är nog så trevliga och ordentliga i vårt sällskap. Men vad det är sorgligt att höra, att Calle är så svag för sprit! Stackars, stackars Calle, en sådan hemsk fiende han har i det begäret. Och däruppe på boden är det ju så frestande också, där bjuds väl och supes dagen i ända. Nej, det är så förfärligt tråkigt att skriva om detta, jag kan inte.
