Trettondagen. Du milde värld ett sånt spektakel vi voro med om i lördags. Vi åkte “spark” vid ”Klamma”. Så skulle det bli bal på logen så det stod fullt med folk utanför. Herbert R. styrde för Naemi och mig. Det gick mycket bra och vi hade väldigt roligt.
Då kom plötsligt Ivar i Byn, full och bedrövlig. Han började bråka förstås och bl.a. sparkade han till Gerda på benet. Till slut vräkte han sig över vår “spark” men då blev Herbert ilsk och det var nära att bli slagsmål. Ja det blev ett hiskeligt kolorum men vi gick och kunde inte åka mer för den där uslingens skull.

På söndag var det basar i Skattebol. Trots vägens längd och att Enwall kom hit, gick jag och Naemi i sällskap med Arvid och Albin dit. Dom bjöd på allt möjligt, men det var egentligen inget roligt, för vi måste gå, då ringlekarna började. Sen på kvällen kom Sulviksflickorna hit. Det blev spel och dans och då kommo Al. och Ar. in. Men även ett par flickor kommo in och satte sig till, och då blev Janne så ilsk, att han rent av körde ut hela högen. Oh, vad vi va arga. Och de andra sen! Oj,oj.

Och igår gick vi strax efter middagen och körde “spark” till Nils i Byn. Där blevo vi undfägnade värre. Men vi gick snart därifrån, ty vi skulle resa till Åmot på bal. Axel skjutsades oss till stationen. När vi kom till Åmot gick vi först till Perssons och fick kaffe. Sen hade vi sällskap med Helga och Verner till “Folkets hus”, där balen var. Där var hiskligt mycket folk, men man kände ju inte en enda själ, så det var inget vidare skoj. Efter musikens (hornmusik) slut, spelade Naemi och jag piano, så att de få kvarvarande som stannat för att invänta 7-tåget till Arvika, applåderade av alla krafter. Vi tänkte också att invänta sjutåget, men vi ändrade oss, och gick den 16 kilometer långa vägen i halka och snö. Klockan 20 i 4 gick vi och voro hemma 7. Åh, så trötta vi va! Och idag ha vi legat till klockan 2 och sen varit på Söndagsskolfest och nu fundera vi på att gå ut och åka ”spark”.