by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Tråkigt väder. Blåsruskigt och snöblaskigt. Narigt. Usch! I söndags var Naemi och jag på Frälsningsarmén. Där var en gammal gumma i lokalen, som vittnade om hur hon “i morres va nere och köpte mjölk å då sa dom, att de gudfruktie ä bara elaka, men då sa ja att vi får väl se på den yttersta dagen o.s.v.”. Onekligen något osammanhängande och originellt. Naemi gick med mig hem, för att få en bit frukost, och då var Hanna för ovanlighetens skull sabla sur och pratade en massa smörja ute i serveringsrummet om att dom kan väl äta på rätt tid o.s.v.
Jag blev arg, så jag frågade henne på måndag vad hon egentligen menade. Då blev hon ännu argare, men som väl var svalnade hon snart, så nu är det jämförelsevis lugnt. Det är väl så, att såna där lugna människor som hon, brusar upp alldeles förbaskat ibland, men man får väl inte fästa sig så mycket vid det. Det var första gången hon bråkat sen jag kom hit.
På söndag middag var notarie Forsberg här. Honom tycker jag om, inte därför att han är skön eller stilig, för det är han inte, men jag tror att han är mycket pigg och trevlig på samma gång som han är rar och snäll. Igår var jag ute på förmiddagen och förlorade min kära guldring, som varit farmors vigselring och som jag fick av mamma, på min 20-års dag. Jag kan absolut inte förstå, på vad sätt, jag förlorat den. Idag har jag emellertid satt in en annons, och jag hoppas, att jag får den tillbaka.
Igår kväll, just som jag stod fix och färdigklädd för att gå i gymnastiken ringde Anna och frågade om jag ville gå med henne och farbror Paul på cabaret Läderlappen. Det ville jag förstås. Och fick klä om mig igen med en faslig hast och rusa till Anna.
På Läderlappen var det ganska roligt. Bäst var en violinist, Arone Klase, ryss förstås, som spelade med en otrolig fingerfärdighet. Det sista numret, där han spelade och accompagnerade sig själv, var verkligen ett bravurstycke.
Så var det Robert Sterling, bekant från “Svarta Katten”, en lång, otroligt gänglig ock slank norrman, som sjöng tre roliga visor bl.a. sitt glansnummer “Nicoline”, vilket slutar med att han går ned bland publiken, sätter sig framför en intet ont anande dam och milt förebrående sjunger: “Nej men Gud Nicoline, Nicoline är du splitter gal” o.s.v. åtföljt av varnande miner och gester.
Så var det Cecile Janvier, bekant för att ha gett “storsmockan” åt en närgången matros, Mika Mihun “rytmisk karikatyrtecknerska,” Gunnar Boman, lagom rolig conferencier och bättre Bellmansångare. Så var det en norska, Solveig “nånting” som uppträdde i det närmaste naken och hade de spetsigaste knän jag någonsin skådat, Isaac Grünewalds futuristiska teater, av vilka de flesta numera föreföllo mig enbart osmakliga m.m.
Efter cabareten åt vi supé på Gillets “ölstuga”. Maten var bra, men det var ett fasligt besvär att få ner den stora ölsejdeln, farbror Paul beställt in. Usch, vad det blåser och snöar!
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Klockan är kvart i 11 på kvällen. Kommer just inte så alldeles från gymnastiken. Den är verkligen en utmärkt inrättning. För det första får jag för den skull ledigt två kvällar i veckan. För det andra är det härligt att riktigt få sträcka på sig ett slag. För det tredje blir men bekant med så många trevliga flickor.
Nu sist har jag bekantat mig med en liten tös Israelsson, som är särdeles pigg. För det fjärde så anföres man av en stilig löjtnant, med en figur och hållning, som det är ett rent nöje att se på och ett charmant bra kommando. Som sagt, den gymnastiken är verkligen en utmärkt inrättning.
Nu har jag mammas duk färdig, så den skall skickas till henne imorgon. Den är verkligen förtjusande söt. Jag fick ett så roligt brev från den lille snälle “pappis” idag. Bl.a. skildrade han ett biografbesök på en kringresande kinematograf med “ung sångerska” och det var verkligen dråplig.
Så blev jag glatt överraskad, då jag öppnade brevet över att finna en femma däri. Längre ned blev jag dock något snopen, då jag läste att femman skulle delas lika mellan Naemi och mig. Så knogade jag i väg till Naemi fram på förmiddagen och då befanns det att hon också fått en femma med uppmaning att dela med mig. Så han bara skojade med oss, “pappis”. Nej, klockan närmar sig 11, och då bör jag väl vara i säng. Godnatt!
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Trevlig middag igår. Kandidat Spak var med och Vincent S. också förstås. Rätt som det var vid middagen höjde doktorn sitt glas (med utmärkt gott rehnvin) mot kandidaten: “Som jag fått höra, ämnar du gå och göra dig lycklig eller olycklig vilket det nu blir o.s.v.”. Jag förstod ju genast att han ämnade förlova sig. Ack ja, så är det, alla trevliga unga herrar skall förstås gå och förlova sig och sen – tja, förlovade unga herrar kan ju vara trevliga också.
Efter middagen rökte han en cigarr i mitt rum och jag förevisade alla mina foton. Bl.a. lade vi bort titlarna. Så nu får jag kalla honom Håkan. Han heter Ivar också, och det tycker jag är vackrare, vilket jag också upplyste honom om. Hans fästmö är sjuksköterska (förstås), heter Alma och har tio syskon. De räcker till, tycker jag. Lilla Heddy Ekeberg förlovade sig också igår med sin Einar. Tänk, hon är ju bara barnet, nyss fyllda 17 år. Att hon bara vågar.
Nu ringde Anna och frågade om jag skall gå med henne på Sidenhuset. Jojomen, ska jag det. Det är så roligt att titta på stiliga klädningar om man också inte kan få köpa något.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Nu har jag inte skrivit på ett par dagar. I söndags var jag med Maja och Naemi på operan och såg “konung för en dag”. Det var verkligen ett riktigt nätt litet stycke och de uppträdande skämde inte bort det, Strandberg, Lennartsson, Wallgren, Karin Rydkvist, Greta Söderman m.fl.
En dag fick jag brev från Niels igen, vari han skickade sitt fotografi. På den tiden vi gingo tillsamman sade jag visst någon gång, att jag skulle vilja ha det, och det påminde han mig om nu. Ja, Gud vet hur det egentligen skall sluta.
Igår och idag har jag varit så flitig med att sy en blus. En mycket söt, ljusblå av silkecrêpon med spetsståndkrage och spetsar vid ärmarna. På söndag skall det vara middag för doktorns systrar och syskonbarn. Jag hoppas att kandidat Spak kommer med. Han är så trevlig. Jag möter honom ganska ofta om förmiddagen då jag går hem.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Kommer just upp från Ekebergs. Doktorn skulle gå ut ett slag på kvällskvisten, och då tyckte jag det blev tråkigt att sitta här ensam, så jag kilade ner till Ekebergs, där Dagmar var ensam hemma. Hon bjöd på cacao och nybakat bröd och vi käka och åt och levde som två tosingar. Så spelade vi och sjöng och rätt var det var kom Heddy och Einar. De hade varit ute och beställt förlovningsringar och voro förstås mycket glada och lyckliga. Skall förlova sig nästa söndag. Sen skulle de gå på “kinne” och jag upp igen, så lilla Dagny blev ensam. Den ungen påminner mig precis om Rut. Så där tokig och galen, lever som en vilding, då hon kommer i tagen.
På eftermiddagen ringde Volrat och talade om att han och Bertil nu “definitivt” bytt om namn, så nu heta de Volrat Ulfevi och Bertil Ulfevi. Tja, det låter verkligen inte så illa. Men du milde vad det är lustigt att skriva det. Men man vänjer sig väl.
