Måndag den 24 januari 1916. De va’ förtjusande bägge två.

Igår var det livat. Jag fick lov hela dan och därtill 5 kronor att föda och roa mig på. Redan förut hade Heddy frågat mig, om jag inte ville gå med henne och en del andra ungdomar till Drottningholm på förmiddagen. Klockan 11 gav vi oss iväg, först med spårvagn till Ulvsunda och sen gick vi. Bl.a. var det en ung man, Pelle Broman, som föreföll att vara särdeles trevlig. Visserligen var det 10 flickor och 5 pojkar, men det var roligt ändå.

Framkomna till Drottningholm drack vi kaffe på pensionatet och dansade ett par timmar. Pelle Broman både spelade och dansade utmärkt. Sen skulle vi ut och åka kälke, men det fanns bara en “bob” och en liten kälke, så vi fick ju inte plats på långt håll. Jag ställde mig och såg på, och det var ju väl för ”boben” välte, så allihop låg i en enda röra. Det såg riktigt otäckt ut.

Vi begav oss snart hem och oh, ett sådant härligt väder! Snö, sol och alldeles lugnt. Heddy bjöd mig på middag och på kvällen bjöd jag Naemi på “Auditoriums bio” där vi bl.a. såg Gunnar Tolnaes och Carlo Wieth. De va’ förtjusande bägge två. Och på kvällen var det ljuvligt att krypa till kojs. Nu har jag sådana härliga blommor härinne. Mörkröda tulpaner och en förtjusande skär hyacint, som doftar så ljuvligt.

Fredag den 21 januari 1916. Lunch på det nya “Kastenhof”.

Fint väder, men slaskigt. Igår var jag inte med i gymnastiken, utan Naemi och jag bara tittade på ett slag och sen gick vi på “Regina“ och såg diverse skoj bl.a. “Minlotsen”, vari särskilt en var skön, och det är ju huvudsaken, höll jag på att säga.

På förmiddagen var jag med farbror Gustaf först till djurgården och sedan åt vi lunch på det nya “Kastenhof”. Där var ganska trevligt, fast kyparna föreföll då att vara lika nya, som Kastenhof själv.

Torsdag den 20 januari 1916. Löjtnant Granfelt såg mycket trevlig ut.

Idag skall jag på förmiddagen gå ut med farbror Gustav Blomberg. Jag var med Fritz ute häromdagen, och av honom hörde jag att farbror G. var i stan. Vi gick till Hotell “Savoy”, där han bodde för att hälsa på honom. Men han var förstås inte hemma, utan jag bara lämnade mitt kort. Så ringde han sedan och nu på förmiddagen skola vi gå ut och spatsera.

I söndags var det middag hos majorskan Spak. Kandidaten S. notarie F. och teknologen, numera sjömannen V. Spak voro där och det hela var ganska trevligt.

Tänk, att nu har jag satt in en annons i Svenska Dagbladet om ett par timmars sysselsättning på förmiddagen. Undrar just om jag skall få något svar. Och nu har jag gått in i gymnastikföreningen “Gymnos”.

Löjtnant Granfelt hade nu sorgligt nog inte gymnastikdräkt, men han såg mycket trevlig ut. Avgiften, 5 kronor, tycker jag dock är ganska mycket. Men det blir väl så, när man önskar låta sig kommenderas av en ung? skön löjtnant. Han hade förresten ett särdeles trevligt kommando.

Lördag den 15 januari 1916. På mig stod kjolen som en sky uppåt midjan ibland.

Oj- ett sådant väder! Fullkomlig snöstorm! Hela förmiddagen har det hulat och tjutit alldeles förfärligt omkring mina fönster här. Och luften har varit förmörkad av virvlande snö.

Hulda är på sjukhuset nu, så Hanna är “ensamjungfru”. Så jag tänkte att jag idag skulle hjälpa henne genom att städa mitt rum själv. Och det har jag gjort riktigt grundligt. Sopat och gnott golvet med en “bontrasa” och dammat och tvättat tvättservicen etc. Och så har jag varit ute på min vanliga promenad utåt Strandvägen.

Och du milde, vad det var livat. Det blåste, så det susade och ven om öronen. Här och där satte någon en pladask rova, och den, som vill studera damernas ben hade nu ett gott tillfälle. På mig stod kjolen som en sky uppåt midjan ibland. Och rätt var det var fattade vinden tag i mig och virvlade mig lekfullt runt ett hörn. Här och där seglade en herr- eller damhatt omkring i rymden, och åtskilliga slädar och kälkar stjälptes omkull.

När jag gick hem, såg jag en karl i sällskap med diverse korgar och dylikt faktiskt blåsa ner från en hög vagn på Kungsholmsbron. Eftersom jag var väl påpälsad och försedd med flor, tyckte jag att det hela var enbart roligt. Men oh, vad det hettar i kinderna nu!

Onsdag den 12 januari 1916. Det var verkligen en Herkules.

Nu är det verkligen fint väder. Ringde just till Karin och frågade som vanligt “om hon inte ansåg vädret idag vara ett utmärkt lämpligt promenadväder”. Och som vanligt ansåg hon det.

Så klockan 1 skola vi träffas “På hörnet”, ordentligt. Det hände nämligen en gång, att vi stämt möte på hörnet och eftersom jag kom lite för tidigt gick jag åt det håll varifrån jag, min bleka oskuld, trodde att Karin skulle komma. Hon kom en annan väg precis på slaget, och då hon inte såg mig där, gick hon ner till Norr Mälarstrand för att möta mig, och sen gick vi där och velade på måfå hela 20 minuter innan vi råkade få syn på varandra. Därför skola vi nu träffas ordentligt.

Igår var jag med Naemi på “Kinne” igen. Först var hon här och drack kaffe och så gick vi till den charmanta nya biografen “Röda kvarn” för att se “Filmens Herkules, som detektiv”. Den filmen har också visats i Göteborg och både pappa och Rut sade, att vi voro “alldeles tvungna” att gå och se den om den kom hit. Och vi kände oss förstås pliktskyldigast (hm) alldeles tvungna och gick. Och du milde värld, det var verkligen en Herkules.

Sådana kraftprov, som han utförde torde väl höra till det ovanliga, t.ex. att bunden till händer och fötter först oskadliggöra sin fångvaktare, så med tänderna lyfta ett bord ovanpå ett annat, sedan på något besynnerligt sätt kravla sig upp på detta och slutligen “böka sig igenom taket”. Dessutom jonglerade han på ett synnerligen lekfullt sätt med bovar, betjänter m.fl. dylika.

Han hade en särskilt originell metod att stuka till bovarna, han tog dem som kappsäckar, (med handtag i ryggen) en i var hand, bar dem ett längre stycke och hissade ner dem i en kloakledning tills de bekvämade sig till att avslöja sina mörka planer. Ja, det var verkligen intressant att se en sådan fenomenal styrka.