by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Bing- bång ringa kyrkklockorna. Klockan är halv 11, idag är det fruset och lite kallt, de föregående dagarna har det varit ett hopplöst slaskande. Ja, jag var med Naemi på “kinne”, en ny på Drottninggatan, som heter Phenix (biografen, ej Drottninggatan) och där såg vi det absolut idiotiskaste drama, jag hittills skådat. ”Den vanärade” hette det, och var så genomgående hopplöst fånigt, så sällan såg man något dylikt.
När jag gick hem, blev jag antastad av en idiot, men jag “bräckte till” honom, så han kände sig nog bra enkel, kräket. Nu har jag köpt en förtjusande vacker duk i vitbroderi, som jag skall försöka få färdig till mammas födelsedag. Men då får jag sannerligen gno på.
Idag har en av doktorns systersöner, notarie Forsberg varit här på middag. Han är ej vacker, men ser trevlig ut (han är god). Doktorn och han sitta nu och prata därinne, jag drog mig diskret tillbaka. Middagen var förresten mycket god. På förmiddagen var jag med Dagny på en lång härlig promenad ända till Djurgårdsbrunns värdshus, där vi kostade på oss kaffe.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Ysch, Ysch ett sådant “jeklit” väder. Det hiskeligaste slaskande man kan tänka sig. Igår var jag ute nästan hela dagen. Först var jag hos Heddy. Så var jag med Volrat till Djurgården, sen “hastade jag mig till” middag hos Petterssons (doktorn var borta) och på kvällen var jag med Heddy och hennes fästman och såg “Bröderna Östermans huskors”, spelat i en folkskolegymnastiksal (puh) på Söder av medlemmar i idrottsklubben “Hellas”.
Således uteslutande pojkar. Och det var verkligen inte alls illa. Elegantare lokal och publik har jag ju sett förstås, det var, som Heddy sa, á la Grönköpingsteater och familjerna Jansson m.fl. men spelet gick riktigt bra.
Det var en så förtjusande yngling, som spelade huskorset, så både Heddy och jag blevo förälskade i honom förstås. Och på hemvägen ”körde” vi förskräckligt med en av bröderna Östermans älsklingsterm: “De ä just jämt va de ä de”.
Idag skall doktorn bort på middag igen (sabla festande) så jag ämnar gå med Naemi på “kinne” i kväll igen. Ajöss, eller “au resevoir” som bröderna Östermans huskors sa.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Igår fick jag ett brev från Bertil och ett så överflödande kärleksbrev har jag då aldrig förr mottagit. På sätt och vis är det nog en stor fördel både för Bertil och mig, att jag har honom så fullkomligt i mina händer. Han behöver så innerligt väl någon att se upp till, att lita på, så att han inte i sin översvallande ungdomlighet begår alltför många dumheter. Och så länge inte jag har någon, som jag älskar, ser upp till och som är allt för mig, vill jag så gärna vara en moderlig väninna för min unge, tokige, vackre Berty.
Samma dag jag reste från Göteborg fick jag till min stora förvåning och ledsnad ett så innerligt vackert och rart brev från Nils, vari han säger att han fortfarande håller så mycket av mig, och proponerar giftemål, detta år. Tänk, om jag kunde lära mig älska honom!! Men det är alldeles omöjligt och jag skrev till honom ett kanske hårt brev, vari jag betog honom allt hopp. Stackars, stackars Niels!!
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
En sabla otrevlig “försäkringssak”. Häromdagen kom en inkrånglad engelsk dödsattest, på en kvinna, som dött i barnsäng. På en medföljande svensk dödsattest stod det olyckshändelse. Doktorn trodde feluppfattning förelåg och skrev på den svenska: Död i barnsäng, utbetalas. Och idag kommer hela kosidangsen tillbaka och vi få se, att den svenska dödsattesten var på en helt annan människa, en karl. Och på den hade doktorn skrivit död i barnsäng. Tablå!
Vi hade inte lagt märke till namnet någon av oss! Oj, oj! Så kan det gå. På annandans (nyttår) förmiddag var Ebba Lindberg här och hämtade mig och sen var jag med henne hemma. Vi spelade d.v.s. jag spelade, åt gotter, rökte och hade det riktigt gemytligt. På eftermiddagen ringde Anna och bad mig komma dit. Jag kunde inte med att be doktorn att få gå, men han bara skickade iväg mig utan vidare. Där var också ett ungt tyskt par, som hade en liten baby på 5 veckor. Den lille stackarn hade visst ont i magen, för han tjöt nästan oavbrutet tills jag efter en halvtimmes vyssning fick honom att sova.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Och nu ha vi lämnat 1915 bakom oss. Farväl, du gamla år. Jag kan blicka tillbaka på Dig med nöje och glädje, men på samma gång utan sorg och saknad. Lugnt och behagligt, liksom alla mina år har du förflutit. Och vad jag nu undrar vad 1916 har i sitt sköte? Skall också det förflyta i lugn och stillhet? Skall jag ej heller under mitt 21:a levnadsår få erfara något stort och omskapande? Tänk, om man visste.
Nyåret har kommit med blidväder. Det droppar och plaskar så vemodigt från taken, då och då kommer en stor snökaka nedramlande, och markens snö blir smutsig, smörjig och rinner bort. På nyårsafton voro vi, som sagt, hos doktorinnan B. Och det var angenämt. Vid frukostbordet fingo vi små behändiga nyårsklappar. Sålunda begåvades jag med en doftande liljekonvaljetvål, en söt liten fickalmenack och en ännu mera söt nasse med knorr på svansen.
Hemkommen vakade jag in det nya året med att läsa ut Florence Barclays “Doctor Dick”. Den tyckte jag inte var något vidare. Nu på nyåret har jag beslutat att anteckna alla de böcker jag kommer att läsa under 1916. Det kan ju vara roligt att veta. På nyårsdagen voro Naemi och jag först på en promenad utåt Djurgården. Därute åktes det kälke värre. Såg så roligt ut. Så var Naemi med mig hem och åt middag här och på kvällen voro vi på “kinne” Regina och såg “Askungen” m.m. Ganska bra. Och nu är klockan 9.15 på annandanyttår, och jag vet faktiskt inte vad jag skall hitta på att göra idag.
