by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Imorgon är det den sista, och då har jag varit en hel månad i Skandia. Det är rent förfärligt, vad tiden går fort ändå. Nu har jag kommit så pass in i förhållandena, att jag satt upp ett par kontokuranter alldeles på egen hand. Det artar sig. Idag fick jag också stenografera ett brev för chefen för liv försäkrings anskaffning. Och det gick bra.
Torsdag i förra veckan var jag uppe hos Barclays på eftermiddagen ett slag, och på lördag eftermiddag hade vi tebjudning för dem här. Vi hade arrangerat synnerligen trevligt med förtjusande blommor, gula crocusknoppar, pingstliljor och björklöv samt tebordet dukat med cakes, marmelad och kakor. Brasa hade vi förstås i kakelugnen, och de tyckte också att här är trevligt och rart.
På kvällen hade jag stämt möte med Ragnhild utanför Nordiska Kompaniet, och därifrån gingo vi på Parkkaféet, ett nytt kondis i Kungsträdgården. Där var mycket trevligt inrett, med matta över hela golvet. Musiken spelade härligt bl.a. “Solveigs sang” och “Tonerna”. Men eftersom det var lördagskväll var det hemskt mycket folk, alltför mycket för att vara trevligt.
På söndag förmiddag var jag uppe hos doktorn och pratade ett slag. Sedan var Naemi och jag med Petterssons på Odeon på middagen och såg den berömda filmen “Havets underbara värld”. Och det är ju ett enastående företag att upptaga kinematografbilder på havsbotten. Det var särdeles intressant. Efter “bion” bjöd Edvard på choklad och bakelser på Feiths och sen gick Naemi och jag direkt hem och åt middag.
På eftermiddagen voro vi rysligt slöa. Erik kom upp ett tag och bjöd t.o.m. på bakelser, men slöheten endast tilltog. Till slut beslöto vi oss för att gå på “Biorama”, kravlade oss ned för trapporna “crossed the street” och stegade in. Där upprullades på den vita duken “Borgmästarens från New York”, skiftande öden för våra häpnande ögon. Naemi hade lovat Erik att sedan diktera stenografi för honom, så vi följde med honom hem, där jag satt och spelade, medan de andra firade “stenograforgier” inne i hans rum. Och klockan halv 10 gingo vi hem och la oss som snälla barn. Och sen var det måndag igen.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
“Tiden svingar, som på vingar” står det på ett ställe i “Geischan”. Och det gör den verkligen. Fast det ju egentligen är så trist och händelselöst, går den ändå så fort. Denna veckan har det förresten varit någorlunda.
På lördag kväll kostade vi sålunda på oss att gå på “Röda kvarn”, och såg diverse “moj”. Bl.a. var det en del verkligt vackra bilder från trakterna runt Stockholm i snödräkt, varunder musiken spelade “Vid Frösö kyrka” alldeles ljuvligt. “Kvinnan och hennes överman” var så där tämligen “åja” med en acceptabelt stilig hjälte. På söndag skulle Rakel och jag ta oss en promenad utåt Djurgården. Men i Kungsträdgården fick jag plötsligt den idén att vi skulle gå och söka upp Hermine, som skulle bo där bredvid någonstans och som nu uppträder på “Svarta Katten” i “Barclay duo”. Rakel var genast pigg på det och vi snokade upp ett pensionat i samma hus som Panoptikon.
Efter att ha frågat förgäves efter fröken Hermann eller fröken Mörner, bad vi slutligen att få träffa “den damen, som dansar med Mr. Barclay”. Nu klarnade det i värdinnans tjocka skalle, och hon släppte in oss genom en dörr, där det stod Mr. Barclay. Hermine blev förstås glatt överraskad och ville nödvändigt att vi skulle följa med på matinén på “Svarta Katten”.
Hon presenterade oss för Mr. Barclay, som gjorde ett synnerligen sympatiskt intryck. Vi gick med på cabareten, och dom två satt nästan hela tiden de ej uppträdde och pratade vid vårt bord, föremål för åtskillig “glodd” förstås. Själv blev jag föremål för en synnerligen intensiv “glodd” från en av musikanternas sida. Föga behagligt. Paret Barclay dansade mycket spänstigt. För övrigt var det egentligen bara “tjaffs”. Hansy Petra undantagen.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Det knallar och går. Jag knogar i ”Skandia” med hjälp av herr Jansson på inspektörernas kontokuranter. Det är så jobbigt, innan man satt sig in i förhållandena riktigt, men nu har begreppen betydligt klarnat, så nu börjar det arta sig. Det är så mycket att göra nu om dagarna, att jag de två sista kvällarna hjälpt herr Jansson, vilken därför var mycket tacksam. Och tiden går och går och ingenting förtäres, höll jag på att säga.
Egentligen för man en temligen trist tillvaro. Upp klockan 8, gröt halv 9, till knoget halv 10, hem halv 5, middag och så sitta här på rummet och pyssla med något eller möjligen gå på biograf. Och i säng halv 11. Ibland förefaller det hela rent beklämmande tröstlöst. Oh, vad tjänar allting till?? Vad är egentligen meningen med hela livet?! Att arbeta och sova. Se där huvuddragen i tillvaron!! Arbetet borde ju vara livets innehåll, och är det nog i många fall, men en sådan plats, som jag nu har, kan aldrig, tror jag, bli huvudinnehållet i mitt liv.
Oh, Gud, hur jag längtar att få göra mina kvinnliga och husliga dygder gällande!! Jag ångrar, oh, hur jag ångrar, att jag inte reste hem till Göteborg, och tog en plats där. Då kunde jag ha fått tillfälle att hjälpa mamma i hushållet och med barnen. Tänk, vad det skulle vara roligt! Och det är väl ändå kvinnans egentliga plats i livet. Fast, hur många, ack hur många, förfela inte sin kallelse i det fallet. Rara, husliga flickor sitta hela sitt liv och “förstenas” på ett kontor. Och varför, ja varför?? Oh, om det ville hända något ändå! Vad som helst, bara det bleve en omväxling i allt detta evigt enahanda. Hur jag längtar hem!
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Och nu har jag således varit anställd i “Skandia” i tre hela dagar. Jag fick genast börja sätta mig in i inspektörernas provisions och löneförhållanden, ganska jobbigt i början, men det går väl så småningom.
Först släpades jag omkring på hela “livavdelningen” och presenterades, namnen haglade om öronen på mig, och det gick runt i skallen till slut. Men efter hand lär man sig väl känna igen de olika namninnehavarna. Jag arbetar under ledning av en herr Jansson, som är mycket snäll och undervisar mig särdeles vänligt. Arbetstiden är halv 10 till halv 5 med en halvtimmes lunch, slut klockan 2 på lördagarna. Vilket ju är mycket skönt.
Nu är det söndag förmiddag klockan halv 1, således rättare sagt eftermiddag. Tant och Rakel äro i kyrkan, Naemi och jag ha städat och ordnat och tänt en brasa och sitta här nu i lugn och ro. Bägge ha vi skavanker i fötterna. Hon var på fredag och gick på skidor, så hon fick en otäck sensträckning. Hela dagen igår måste hon hålla sig inne, och tack vare min kraftiga massage är hon bättre idag. Men ämnar dock även idag stanna inomhus.
Jag har den där gamla, avskyvärda frostskadan, som nu har varit ett öppet sår och gjort gräsligt ont ett par dagar. Men eftersom jag var hemma hela eftermiddagen igår och skall stanna inne hela dagen idag, hoppas jag att det blir bättre imorgon.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Ja, i torsdags flyttade jag från doktorn efter åtskilligt tack och adjö från bägge sidor. Eftersom fru Kihlman var här och fortfarande är här förresten, (hos “Ungkarlarna”) ville pappa rakt inte, att jag skulle flytta hit också utan han tog ett rum på Auditorium åt mig, och där låg jag en natt.
Men det var så tröstlöst tråkigt och jag sov så jämmerligt uselt, så jag flyttade trots allt hit, dagen därpå. Sablarnas trångt om saligheten är det förstås, men det får man väl finna sig i. Naemi och jag önska dock onekligen att tant Kihlman ville resa så snart som möjligt, men hon ämnar visst stanna ända till onsdag. Katten ock!
