Imorgon är det den sista, och då har jag varit en hel månad i Skandia. Det är rent förfärligt, vad tiden går fort ändå. Nu har jag kommit så pass in i förhållandena, att jag satt upp ett par kontokuranter alldeles på egen hand. Det artar sig. Idag fick jag också stenografera ett brev för chefen för liv försäkrings anskaffning. Och det gick bra.
Torsdag i förra veckan var jag uppe hos Barclays på eftermiddagen ett slag, och på lördag eftermiddag hade vi tebjudning för dem här. Vi hade arrangerat synnerligen trevligt med förtjusande blommor, gula crocusknoppar, pingstliljor och björklöv samt tebordet dukat med cakes, marmelad och kakor. Brasa hade vi förstås i kakelugnen, och de tyckte också att här är trevligt och rart.
På kvällen hade jag stämt möte med Ragnhild utanför Nordiska Kompaniet, och därifrån gingo vi på Parkkaféet, ett nytt kondis i Kungsträdgården. Där var mycket trevligt inrett, med matta över hela golvet. Musiken spelade härligt bl.a. “Solveigs sang” och “Tonerna”. Men eftersom det var lördagskväll var det hemskt mycket folk, alltför mycket för att vara trevligt.
På söndag förmiddag var jag uppe hos doktorn och pratade ett slag. Sedan var Naemi och jag med Petterssons på Odeon på middagen och såg den berömda filmen “Havets underbara värld”. Och det är ju ett enastående företag att upptaga kinematografbilder på havsbotten. Det var särdeles intressant. Efter “bion” bjöd Edvard på choklad och bakelser på Feiths och sen gick Naemi och jag direkt hem och åt middag.
På eftermiddagen voro vi rysligt slöa. Erik kom upp ett tag och bjöd t.o.m. på bakelser, men slöheten endast tilltog. Till slut beslöto vi oss för att gå på “Biorama”, kravlade oss ned för trapporna “crossed the street” och stegade in. Där upprullades på den vita duken “Borgmästarens från New York”, skiftande öden för våra häpnande ögon. Naemi hade lovat Erik att sedan diktera stenografi för honom, så vi följde med honom hem, där jag satt och spelade, medan de andra firade “stenograforgier” inne i hans rum. Och klockan halv 10 gingo vi hem och la oss som snälla barn. Och sen var det måndag igen.
