by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Oh, nu äro vi redan en hel vecka inne i julmånaden! Det är ju alldeles förskräckligt, hur fort tiden går. Alldeles ofattbart!
I början på denna vecka var det ett alldeles härligt vinterväder. Det snöade riktigt mycket och var sedan ett par grader kallt och solsken. Men igår blev det ett rysligt töväder och alldeles obeskrivligt slaskigt.
Vatten och snöslask stod fotsdjupt överallt. Och stackars de många, som ej äro nog lyckliga att äga ett par galoscher! Nu för tiden har jag egentligen aldrig någon lust att skriva i min dagbok. Det är väl därför att det aldrig händer något anmärkningsvärt.
I Skandia går allt sin jämna gång. Trevliga avbrott är det dock, när herr Andreasson är vänlig nog att bjuda på kaffe på något kondis antingen efter lunch eller på middagen, då vi gå hem. Häromdagen bjöd han både Ingvor och mig på Bergs, och där hade de alldeles härliga bakelser.
På söndag förmiddag voro Naemi och jag och hälsade på lilla Sonja på Sofiahemmet och tant var även där. Det uppgjordes då definitivt, att jag skall komma till dem över jul.
Måndag kväll var det som vanligt gymnastik. Jag fick då höra, att vi skola ha terminsavslutning med uppvisning och dans den 12 december. Bara det inte blir lika “schaddit” som på Djursholm!!
Tisdag eftermiddag hade jag som vanligt lektion med Ragnhild och fick då mottaga den storartade summan av 7 kronor = undervisningslikvid för november. De’ ä’ att tjäna pengar.
På onsdag hade vi symöte hos Rakel. Då vi skulle gå, levde vi som ena riktiga tosingar. Elsa och jag fick på oss ett par gamla hattar och rockar, som hängde i tamburen och dinglade in och dillade omkring, så de andra höll på att gå åt av skratt. Sen följde jag Elsa nästan ända hem. Vi framkastade då ett förslag att ha en “synatt” d.v.s. att sitta uppe och sy, så länge vi möjligtvis orkar, och nu ha vi beslutat att ha den imorgon, lördag, för att sen kunna sova ut på söndag.
Torsdag var det gymnastik igen och nu på fredag kväll sitter jag här i min ensamhet. Naemi är ute med Eric. Jag har tvättat och ordnat litet och skall nu gripa mig an med att läsa “John Finkelman” av Jack London. Har förut läst igenom hans “Söderhavsberättelser”.
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Om jag någon dag hade ordentligt med tid ändå, så skulle jag försöka att ägna lite mera tid att skriva i dagboken, och inte endast då och då kasta ner några ord och händelser. Men jag kan absolut inte förstå, vart timmarna efter 5, då man slutat i Skandia och ätit middag, taga vägen. Sen tycker jag, är det strax att gå och lägga sig.
Förresten är det nog ganska svårt, att föra en intressant dagbok, när det aldrig händer något särskilt. Utan bara det gamla vanliga. Upp halv 9, ner till Skandia, lunch klockan 12, knog igen, hem halv 5 middag, läsning med Ragnhild, gymnastik eller syjunta, och så i säng.
Idag har det varit riktigt otäckt ruskväder. Blåst, regn och snöglopp. Annars har november, som annars brukar vara årets nästan tråkigaste och ruskigaste månad, gått med, som vanligt, svindlande hastighet.
Ack, redan på lördag vinkar avlöningen igen! Och vad den nu skall räcka till mycket! Till mat, hyra, ved, alla diverse utgifter och julklappar. Nu gäller det att spara! 8 kronor har jag redan sparat in på icke avätna middagar.
Julen ja, innan vi veta ordet av, ha vi den här igen. Det blir nog en underlig jul för många, och inte minst för mig, som icke skall resa hem. Visserligen får jag nog ledigt på julafton, så det blir fyra dagar, men det blir nog så svårt att resa, så brådskande och så dyrt, att jag beslutat mig att stanna i Stockholm. De fyra dagarna komma nog att gå som en dag. Och Naemi, den lyckans osten, som genom extra lektioner fått så många timmar till godo, att hon får resa den 15 december och stanna till den 12 januari. Tänk!!!
Antagligen kommer jag att fira julen i Grillby. Jag undrar, om jag kommer att gråta på julafton, då jag tänker på hur alla de andra äro församlade därhemma. Jag är tvungen att försöka skaffa mig en liten gran och göra det så jullikt som möjligt här i min ensamhet.
Igår fick jag två brev från min kära Gretel. Hon skriver och talar om hur gränslöst intresserad hon nu är av gammal indisk konst och litteratur. Och det undrar jag sannerligen inte på.
I lördags kväll hade vi i Djursholms idrottshall på en scoutfest en gymnastikuppvisning för vilken vi tränat en vecka. Man kan ju tänka sig, att det gick därefter. Men det gjorde ju inte så mycket, för åskådarna utgjordes huvudsakligast av småbarn.
Efter uppvisningen blevo vi på konditoriet bjudna på choklad och bakelser, och sedan var det dans. Nära på alla småbarnen, som nästan samtliga voro synnerligen eleganta och många mycket söta, dansade. Djursholm lär ju, trots sin litenhet, vara Sveriges rikaste stad. Vilket dock kan betvivlas.
På söndag förmiddag voro Elsa och jag på en tretimmars promenad runt Djurgården. Det var härligt. Och på eftermiddagen var jag och hälsade på tant Fanny och blev bjuden på härligt riktigt kaffe!
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Har nu inte yttrat mig om mina göranden och låtanden på 14 dagar nästan. Tiden är sig förresten ganska lik. Lika “forpellat” fort går den, lika dyrt är allting, lika ont om pengar har man o.s.v. När man som jag t.e.x. är i besittning av 2.07 kronor den 16 november och har i utsikt att av detta kapital ge ut 2 kronor för tvätt och sålunda äger summa 7 öre till bestridande av diverse omkostnader under de återstående l4 dagarna av månaden, då känner man sig onekligen ganska enkel. Av mina pengar på banken vill jag inte ta ut, så det blir väl att “slå en vigg” av Rakel.
Nu, må tro, att jag är flitig och nyttig nere i Skandia om dagarna. Jag skriver och skickar iväg kontokuranter av alla krafter. Och så allt emellanåt kommer en inspektör stickande med ett brev, vari han anhåller om så och så mycket pengar, och då blir det att göra upp kalkyler, underställa Stedts prövning, bevittna ett meningsutbyte (ibland ganska hett) mellan Stedt och Rosén, och till slut ge kraken sina pengar. Det är inte litet komiskt att höra, när Stedt och Rosén brakar ihop, och Stedts “nej, min lilla vän”, ytterligare distraherar den redan förut inte så litet upprörde herr Rosén.
Det härligaste med att ha mycket att göra är, att tiden går så fort. Innan man hinner blinka, är det att gå till lunch, och sen man kommit därifrån är det inte långt kvar till Klockan halv 5, då befrielsens timma slår. Ibland får man ju stanna lite över förstås.
Och så knogar man Drottninggatan uppåt och sitter snart vid middagsbordet. Där är städse stor omsättning både på människor och mat, bägge sakerna lika omväxlande. Bland god mat räknas salt kött och rotmos, kåldolmar och köttbullar, av mindre gouterad märkes lever (a’la galosch) samt fisk och pepparrotskött, de båda senare därför att man aldrig kan bli mätt av dem. Men utmärkta soppor har tant nästan jämt.
Och vi äta kolossalt. Förr skulle jag ansett det omöjligt att “lägga in” sådana kvantiteter. Jag förstår inte, men man känner sig hungrig nästan jämt. Kan äta när som helst, nästan vad som helst och hur mycket som helst.
Nu har jag börjat läsa engelska med Ragnhild för en avgift av 1 krona per lektion. Vi läsa om tisdag eftermiddag och hon är verkligen energisk, så det kommer nog att gå bra. Och mig skadar det sannerligen inte att uppliva gamla grammatikminnen.
I måndags kväll voro Rakel, Elsa, Naemi och jag bjudna till Eric. Han slog riktigt på stort, bjöd först på premiär av “Alexander den store” på Röda Kvarn, och sen på kaffe (medfört i termosflaska från regementet) och härliga bakelser framför brasan i sitt trevliga rum. Vi hade det riktigt gemytligt, och gjorde oss ej alls några samvetsförebråelser för att vi hade skolkat gymnastiken.
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
It is morning. Naemi and I have just returned from breakfast. We use to play a fine trick now in the sunday breakfasts. On saturday evening we buy all the bread we can get on our breadcards. When we shall go to breakfast in sunday morning we take it with us and have some butter, cheese etc on it. And so we have them for dinner to spare that expense. Fine young ladies, indeed! But what may we not do, to spare money!
Last friday evening I was at Toscha Seidels concert on Musikaliska Akademien. Good heaven, how that boy plays his violin! One really get excited. The applauses were so intensive, that he had to play four extra numbers and must return to bow to the public five times.
Yesterday evening I went with the Nilssons to a feast in Kungsholms Realskola. The boys there have a club, called “Brage” and now that club had its annual feast. First some little boys played violin and sung, but I couldn´t help not liking that violinplaying, when I thought of Toschas playing the day before.
But naturally there must be a very great difference. After the music, the boys played a little piece of theater and there was a silly valet who was really good. And then the dancing began, but there was such a lot of dancers, so Maja, Greta (comrades from the gymnastic, who I met there) and I disappeared after having spent a crown on chocolate. Oh, such a expence! Nej, nu orkar jag inte med engelskan mer för denna gången.
I eftermiddag skall Naemi och jag gå till Ahlbergs på Lidingön. Och nu på förmiddagen hade vi tänkt att gå till Slöjdföreningens utställning i Liljevalchs konsthall. Den skall vara mycket sevärd. Ja – det gäller att utnyttja sina söndagar!
Dagarna gå ju med en sådan svindlande hast, att man inte hinner med ett dugg, mer än det allra nödvändigaste. Och knappt det! Jag har nu flera eftermiddagar tänkt att sy mig några par varma byxor, nu när kölden nalkas, men inte har det blivit något av inte! Tillklippta har de legat en längre tid, men längre tycks de inte avancera. Varje middag, då jag ätit, har jag tänkt, att nu skall jag ändå börja på att sy. Men så har jag fått tag i “Dear Enemy” och så ha “Dear Enemy” och jag dvalts i ljuv förening på chaislongen, under det att de onämnbara fått ligga där tillklippta i sin ensamhet!
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Mercy, how the time is flying away! (Har just lagt ifrån mig “Dear Enemy” och är alldeles fullproppad med “engelsk brevstil”). To think, that we now are in the end of october, and the day after tomorrow it will be the first of November!! The best thing with the months running so fast is, that one have to lift one´s money (on the first day in every month, sometimes on the last day the month before), so often. And to be sure, money is always very much wanted.
Today is Elsas “namnsdag” (I dont think there is any English word for that), and she has invited us to coffee this evening. And I have only 15 öre, so I cannot buy anything to present her with. I must tell her, that I am so poor, and that she ought to have chosen her “namnsdag” on a more decent day, than in the end of the month.
Later in the night. I had no time to write any more in the afternoon, before I went to Elsa. Now Naemi and I have just returned from her. It was a rather pleasant party with tea, cakes and very good wheatbuns. She had got a lot of flowers from her comrades of the office, chrysantemums, carnations (white ones from a married man) and several more. And so the most beautiful and fine apples, which we found very edible.
Rakel and I had embroideries with us, and Elsa read from a book “Happiness and love” by Elsa Törne. We found the book very entertaining and interesting. And about 10 o’clock we said our thanks and goodbye.
Last saturday I was with Greta Nilsson to “The Cosmopolitical Club” which took place at Fräulein Schultz Nya språkskolan. There were several young, nice girls and a few men. First a French miss read about “Barbre bleu” in French, naturally. I am very sorry, but I didnt understand very much of it. Oh, how I wish that I knew as much french as english! French is such a very beautiful language!
After “Barbre bleu” Fräulein Schultz read some German anecdotes, and them I understood very well. And at last we had a little dancing and enjoyed ourselves pretty well until twelve o’clock in the night.
On sunday morning Naemi and I after breakfast started for a long promenade to Lidingön. First we went at Nysätra, where we called upon Kerstin, who not yet has leaved for Dalarna. Then we marched to the “relations” where we got the most charming coffee with buns, scones, applestart etc. After drinking it and chattering and playing piano a little we returned to the city and in the evening we visited Maja.
Yesterday we were as usual at the gymnastic. We played there also “the fox and the geese” and in the riot of the game I got a long wound on my neck by someones nails. It really hurted me rather much. But now it is better. And now I think it is best to go to bed, as it is eleven o’clock. Good night!
