by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Tänk så nedrigt, att Trettondagen är på en söndag i år. Då får man ju ingen extra fridag! Men så var det väl så många fler fridagar vid jul och nyår. Nu ha vi haft duktigt kallt. Igår var det som värst, och då var det visst en minus 18 på morgonen. Och mycket snö är det, riktigt vinterväder.
På torsdag voro Maja Jansson och jag med Marta i Danderyd och köpte skidor. Vi fingo riktigt trevliga och mina gingo med bindningar och stavar till 26 kr. Det får man kalla billigt i dessa tider. Idag har jag genom Maja Johansson på Nordiska Kompaniet köpt präktiga skidkängor och raggsockor. Egentligen skulle det kostat 48:50, men genom Majas 15% blev det endast 41:23. Det var väl “kul”. Så nu måtte jag väl vara ordentligt sportutrustad! Och nu skall här åkas skidor. Imorgon skall jag fara ut till Danderyd och hämta mina skidor, och sen skall Marta och jag ut och åka. Hoppas att det går bra.
Igår eftermiddag var Karin Berg och drack té hos mig. Hon är sig lik. Städse lika angenäm och behaglig. Tänk, så duktigt av henne, medan hon nu är hemma på ferier från Uppsala, sköter hon hela hushållet. Hennes mamma har nämligen en längre tid varit sängliggande. Ja, hon är verkligen ett litet geni på alla områden. Nu är klockan 5 på lördag eftermiddag. Jag har just intagit en middag, bestående av smörgås och té och sitter nu och funderar på om jag skall tvätta min vita sidenblus och laga min mörkblå cheviots eller gå till Maja eller avlägga en visit hos Heddy. Det var så länge sedan jag var där. Och så har jag lovat att ringa upp Ragnhild någon dag. Jag vet faktiskt inte vad jag skall göra egentligen.
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
“Gott nytt år, gott nytt år”!! Nedifrån Drottninggatan tränger det ropet gång på gång upp till mig. Och därnere draga stora människoskaror nu mitt i natten fram och tillbaka och tillropa alla de möta, bekanta och obekanta, sitt “Gott nytt år”. Själv kom jag nyss Drottninggatan nedåt från Petterssons, dit jag varit bjuden på nyårsfirande. Jag satt här på eftermiddagen i all sköns ro, hade just klätt mig bekvämt och kokt kaffe i brasan. Kaffet var alldeles färdigt, och jag skulle just till att slå upp det, då det knackade. Därute stod Tage och hälsade hemifrån, att jag var välkommen dit. Jag fick i största hast ordna till mig lite och springa från kaffet och alltihop.
Hos Petterssons var det fullt med högtidsklädda människor, så jag kände mig riktigt enkel. Vi blevo bjudna på kaffe och sedan en god bastant supé! Och så spelade vi d.v.s. jag, och de andra dansade. Och jag tror, att jag just vid årsskiftet spelade en schottis från Värmland. Vid 1-tiden kom jag hem, och då tände jag ljusen i min lilla gran och satt och njöt av anblicken en stund. Och sen har jag tittat tillbaka i min dagbok, hur jag firat de sista jularna och årsskiftena.
Ja – alla andra år vid denna tiden har jag varit hemma hos mina kära. Igår var jag, som förut nämnt, hos doktor Lundberg på middag. Och det var odelat angenämnt. För det första var middagen utmärkt: Delikat fisk, härlig fågel och ljuvlig äppelpaj. Och så det skönaste Rehnvin. Tänk att doktorn har blivit bestulen på 10 flaskor cognac, whisky och punsch och 25 flaskor vin som han hade i källaren! Och så snällt av honom, att mig till ära slå upp en av de få flaskor, som “tjuvarna” lämnat!
Efter middagen pratade vi om allt möjligt, mest om Skandia, och så fick jag äpplen och karameller. Och plötsligt frågade doktorn, om jag inte skulle tycka om att få något mera sött, och om jag inte visste något ställe, dit vi kunde gå, för att få något. Jag dolde min förvåning och föreslog Cecils. Och vi åkte dit och fick härlig vaniljglace, d.v.s. jag, inte doktorn, som avskyr vanilj. Och rätt som vi satt där och småpratade, tyckte doktorn, att jag hade en hatt, som var ”djärv” och “farlig”, men som klädde mig utmärkt. Tänk, en sådan komplimang!!
Efter Cecils bjöd mig doktorn att även dricka té med honom, och så foro vi hem, drucko té och sutto och pratade till halv 11. Det är så angenämt och gemytligt att prata med doktorn, han är så intresserad och road av allting och så kvick. Det var förfärligt, sådana “Gott nytt årrop” de upphäva därnere!
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Nu får jag väl, trots att jag inte har någon vidare lust, skriva ett tag i min bok. Förra söndag eftermiddag 5.20. reste jag som sagt till Grillby. Som jag hade 2:a klass, var resan någorlunda dräglig. Fullt med folk förstås.
Grace mötte mig vid stationen. Och väl framkommen, blev det som vanligt ett nästan oavbrutet ätande. De hade trots dyr och restriktionstider, fullt upp med allehanda goda matvaror, massor av kakor inte att förglömma.
Om morgnarna väcktes jag alltid av en brasas ljuvliga sprakande och kaffe på sängen. Ack, huru skönt! Det var det allra härligaste väder hela tiden. Massor av snö och gnistrande solsken om dagarna och blekt månsken om nätterna. På julaftons förmiddagen klädde Grace och jag en vacker gran. På middagen var det förstås dopp i grytan och skinka och korv. Jag kunde knappast låta bli att tänka på, hur härligt detta – + den traditionella “nubben” – skulle ha smakat många matfriska herrar. Jag var under hela Grillbyvistelsen så övermätt, att jag knappast kunde njuta av någonting.
Pa julkvällen var det fisk och gröt med många rim och tänd julgran. Julklapparna hade redan på förmiddagen utdelats. Klockan halv 5 väcktes jag på juldagsmorgon med kaffe. Och sen gingo farbror, Grace och jag i den stjärngnistrande, snöiga natten till julottan i Grillby vackra, gamla kyrka. Det var en sådan andaktsfull stämning med alla de glimmande små ljuslågorna och den gamla kära “Var hälsad sköna morgonstund”.
På annandagens eftermiddag voro stationsskrivare Lundgrens bjudna till oss på kaffe. Ack, vilket kaffebord! Och hur mätt jag var! – Jag kände ju både Herr och fru Lundgren förut och vi hade riktigt gemytligt. Jag måste ju spela och sjunga förstås. Herr Lundgren, som är mycket trevlig, tyckte, att jag skulle komma tillbaka till nyår, och då jag tidigt på morgonen därpå reste hem, var han nere vid stationen och bjöd mig komma och bo hos dem på nyår. Men – jag tycker inte, att jag kan resa dit så snart igen.
Varken på torsdag, fredag eller igår har jag ätit någon middag, utan blott druckit té och ätit smörgåsar. Så mätt var jag efter Grillbyvistelsen.
På fredag eftermiddag kom julsändningen hemifrån. Det var rågbröd och härligt vetebröd, smör, sylta (mammas ljuvliga julsylta), äpplen och kakor, en hel burk full. Och så julklappar. Från Rut en bok, från Harry en pigg askkopp och från Lillan ett par söta små julljusstakar.
Jag tyckte att det var alldeles för mycket gott att sätta i mig ensam, så jag passade på och bjöd hem några flickor från Skandia och vi hade en riktigt angenäm afton. Jag hade med mig från Grillby en liten vacker gran, som jag prydde med flaggor, glitter, ljus och karameller och så tände jag ljusen, så det var riktigt jullikt.
Idag låg jag och drog mig till klockan halv 11, då jag steg upp och tände en brasa. Sen kröp jag ner i sängen igen och låg och läste en stund, varefter jag så småningom klädde mig, drack té och gjorde iordning här.
Och idag är jag bjuden till doktor Lundberg på middag, och om jag kan komma därifrån jämförelsevis tidigt, till Ragnhild på en liten danstillställning. Så är det då alltid, att man blir bjuden på flera ställen samma dag, men annars får man minsann sitta där och titta.
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Tänk, att jag skriver ut den ena boken efter den andra genom att fylla dem med vår vardaglighet. Så ofta tänker jag: “Nu skall jag slå mig ner och skriva något riktigt trevligt i min dagbok” men – aldrig blir det något av, – ingenting händer, som kan inspirera mig att skriva något riktigt trevligt. Och så får det vara.
Den sista veckan har den lille käre pappis varit häruppe. Han kom förra fredagen. Han och Naemi voro och mötte mig utanför “Skandia” och så gingo vi och åto middag på “Zur Himmelsleiter”. Där var tråkigt och hemskt dyrt. Vi gingo direkt därifrån och drucko choklad och åto bakelser hos Bergs, vilket var betydligt bättre. Eftermiddagen tillbringade vi hos “Edvards”.
På lördag eftermiddag skulle “fadden” bort på klubbafton, Naemi skulle ut med Arvid, som tillfälligtvis gästade staden, och jag passade på och bjöd hit flickorna Nilsson samt Maja Johansson på syjunta med té och massor av bakelser, fyra, fem var. “pappsen” bestod förstås.
Vid 11-tiden återvände Naemi från Cabaret Rolf och sin Arvid. Tänk, att Naemi har anförtrott mig att hon är hemligt förlovad med Arvid!! Så jag lever ju mitt uppe i en liten kärleksintrig!! Ja, det är verkligen en intrig, det är nämligen så tragiskt, att pappa tål inte Arvid, och Arvids mamma tål inte Naemi. Hon lär visst ha sagt en gång, då hon ertappat Arvid i Naemis sällskap “Om det åtminstone hade varit Judit istället”.
Varvid Arvid hängav sig åt ett stilla löje. Emellertid äro de unga tu fästade vid varandra, och så snart Arvid blir färdig som ingeniör i väg och vattenbyggnaden skall det eklateras. Jag tror förresten, att de passa riktigt bra ihop.
Men var var jag nu – Naemi återvände vid 11-tiden. Och då gjorde vi den “glädjande” upptäckten, att pappis inte hade någon portnyckel!! Klockan var vid pass halv 12, men som Olsson ännu hördes arbeta därnere, klev vi in, ringde upp “Dramatens” och fick verkligen tag i vår ängslans föremål.
Hur vi sen ackorderade, sade han, att vi inte behövde sitta uppe och vänta, för att slänga ner nyckeln genom fönstret, utan han skulle försöka få natthärbärge på annat håll.
Klockan 8. 10 på lördag skulle Naemi resa, och jag var snäll nog att kliva upp vid den för en söndag så onaturligt tidiga timmen som halv 7 för att följa henne till tåget. Vid 11-tiden uppenbarade sig pappa, som av en bekant inbjudits att kinesa på ett ställe på Söder, där de på morgonen undfägnats med riktigt kaffe och vetebröd!!
Pappa skulle nu äta frukost och jag passade på att låta honom bjuda mig på schamponering och kamning hos Sundbergs.
På middagen övervoro vi en föreställning av “Öregrund – Östhammar”. Det var ganska livat. Från teatern gingo pappa och jag direkt till Edvards dit vi voro bjudna på middag. Glatt och livat som vanligt förstås, när farsan och Edvard kommer ihop.
Kvällen tillbragte vi i sällskap med ingeniör Hansson och kamrer Lundgren från Sundbyberg, på Vasateatern. Där gavs “En piga bland pigor”. Boken med samma titel av Blenda Nordström är riktigt trevlig, men dramatiseringen av Fastbom var mindre lyckad. Den enda, som det var något bevänt med, var pigan Anna. Hon var verkligen komisk.
Efter teatern blev det supé på Gillet. Och sen var det skönt att få komma hem och krypa till kojs.
På måndag voro vi i sällskap med Maja och Edvard samt ingeniör och fru Nilsson från Kallhäll på Dramaten och sågo “Cyrano de Bergerac”. Det var en verklig konstnjutning. Vacker vers, klanderfri uppsättning och ett charmant utförande. Ivan Hedquist spelade huvudrollen på ett mycket sympatiskt sätt. Och pappa, som väl sett pjäsen 6 – 7 gånger och läst den så ofta, att han kan den utantill, var stormförtjust. Ja, jag undrar inte på det.
Från Dramaten gingo vi till “Kastenhof” där en lukullisk supé var beställd. Där var för övrigt mycket trevligt, härlig mat, utmärkt musik och gemytlig stämning. Och då vi småningom gingo var och en till sitt, tyckte vi alla, att det varit en lyckad afton.
Tisdag eftermiddag tillbragte vi hos Maja och Edvards. Och på onsdag voro pappa och jag ensamma på Oscarsteatern och såg den nya operetten “Maria – Teresia”. Vi hade härliga platser i första radens fond, jag fick som vanligt en stor konfektpåse, och som jag hört stycket berömmas, beredde jag mig på något riktigt trevligt. Men – blev ganska besviken. Uppsättningen, dräkter och dekorationer, var visserligen charmant, och Naima och Niska voro mycket stiliga och sjöngo härligt, och i första akten förekom en vacker vals, men annars var det just ingenting. Handlingen var särdeles tunn, och musiken, av Leo Fall, tråkig, utom ett par bitar.
Nuförtiden kan man aldrig få se några trevliga operetter. Annat var det nog på “Den glada änkans” och “Geishans” tid! Som vi på hemvägen från teatern kände oss ganska hungriga, gingo vi ner till Kronprinsen och åto en god supé.
På torsdag reste lille pappis, och jag kände mig förfärligt ensam och övergiven. Någorlunda tröstad försökte jag känna mig, då jag tänkte på de 100 kronor som världens bästa och raraste far givit mig i julpengar. Dagarna efter kände jag mig riktigt förmögen, men idag har jag omsatt kapitalet i en synnerligen trevlig sportdräkt, jacka, kjol och byxor, av vindtyg. Och på nyåret skall jag köpa skidor, och sen skall det sportas!
Både igår eftermiddag och i eftermiddags har jag setat härhemma och ordnat med diverse. I eftermiddags bestod jag mig en riktigt ordentlig brasa, och så kokte jag kaffe, rökte cigaretter och mådde riktigt gott.
Imorgon eftermiddag reser jag till Grillby. Egentligen skulle jag förstås ha rest ikväll, men det var omöjligt att få biljett. Tänk ändå!!
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Oj, ett sånt liv vi förde här i natt! Först igår eftermiddag gick jag klockan 2 direkt från Skandia till doktor Lundberg. Först pratade jag en lång stund med fröken Hassellund, Hanna och Elise och blev bjuden på kaffe och härliga skorpor och vetebröd. Sen doktorn hade kommit, satt jag inne hos honom och pratade en halvtimme, gemytligt och trevligt, som vanligt. Bl.a. vägde han mig och jag befanns väga drygt 66 kg! Du milde himmel! Jag är tvungen att banta!
Sen gick jag och gjorde en del uppköp till vår “synatt”. Denna skulle inte börja förrän klockan 10, så Naemi och jag gick upp till Maja ett tag först. Där var också Olle Dahl, en ung systerson till Maja, och vi fick kaffe och spelade och dansade värre. Vi var just som bäst i farten då vi måste ge oss hem, för att ta emot de andra.
Vi började så småningom med att elda en brasa och dricka té och sydde så flitigt under “äpple och karamellkäk”. Då och då tog vi (d.v.s. Elsa, Greta och jag) oss en cigarett för att pigga upp de domnande livsandarna. Vid fyratiden kokte vi en andra omgång té inne hos tant, och snörpte sen på till klockan 5.
Då skulle Elsa och Greta ge sig i väg hem till Elsas. Och Naemi och jag skulle följa dem. Strax innan vi skulle ge oss i väg, flög “pippi” i oss, så vi letade fram en kolstång och svärtade ögonbrynen och en lång stång rött läppsmink och totade till oss förfärligt. Sen bytte vi hattar och kappor och gav oss så i väg. Vi tänkte nästan, att vi skulle råka ut för något äventyrligt, men det var närapå folktomt, blott en och annan ensam, fredlig nattvandrare.
Men när Naemi och jag just kommit in i vår port, hörde vi ett högst äventyrligt skri och när vi skyndade oss att kika ut, såg vi en kvinnoperson sätta i väg nerigenom Drottninggatan förföljd av
en karl. Usch då!!
Klockan 6 kom vi i säng och så måste jag upp halv 11 för att gå till en gymnastikövning i Johannes brandstation. Det gick då inget vidare bra, tycker jag. Och hela eftermiddagen ha nu Rakel och Elsa suttit här och vi ha illslöat gräsligt.
Men ett tag brusade vi upp värre och råkade i en synnerligen livlig diskussion om kristendom, missionsverksamhet etc.
