Nu får jag väl, trots att jag inte har någon vidare lust, skriva ett tag i min bok. Förra söndag eftermiddag 5.20. reste jag som sagt till Grillby. Som jag hade 2:a klass, var resan någorlunda dräglig. Fullt med folk förstås.
Grace mötte mig vid stationen. Och väl framkommen, blev det som vanligt ett nästan oavbrutet ätande. De hade trots dyr och restriktionstider, fullt upp med allehanda goda matvaror, massor av kakor inte att förglömma.
Om morgnarna väcktes jag alltid av en brasas ljuvliga sprakande och kaffe på sängen. Ack, huru skönt! Det var det allra härligaste väder hela tiden. Massor av snö och gnistrande solsken om dagarna och blekt månsken om nätterna. På julaftons förmiddagen klädde Grace och jag en vacker gran. På middagen var det förstås dopp i grytan och skinka och korv. Jag kunde knappast låta bli att tänka på, hur härligt detta – + den traditionella “nubben” – skulle ha smakat många matfriska herrar. Jag var under hela Grillbyvistelsen så övermätt, att jag knappast kunde njuta av någonting.
Pa julkvällen var det fisk och gröt med många rim och tänd julgran. Julklapparna hade redan på förmiddagen utdelats. Klockan halv 5 väcktes jag på juldagsmorgon med kaffe. Och sen gingo farbror, Grace och jag i den stjärngnistrande, snöiga natten till julottan i Grillby vackra, gamla kyrka. Det var en sådan andaktsfull stämning med alla de glimmande små ljuslågorna och den gamla kära “Var hälsad sköna morgonstund”.
På annandagens eftermiddag voro stationsskrivare Lundgrens bjudna till oss på kaffe. Ack, vilket kaffebord! Och hur mätt jag var! – Jag kände ju både Herr och fru Lundgren förut och vi hade riktigt gemytligt. Jag måste ju spela och sjunga förstås. Herr Lundgren, som är mycket trevlig, tyckte, att jag skulle komma tillbaka till nyår, och då jag tidigt på morgonen därpå reste hem, var han nere vid stationen och bjöd mig komma och bo hos dem på nyår. Men – jag tycker inte, att jag kan resa dit så snart igen.
Varken på torsdag, fredag eller igår har jag ätit någon middag, utan blott druckit té och ätit smörgåsar. Så mätt var jag efter Grillbyvistelsen.
På fredag eftermiddag kom julsändningen hemifrån. Det var rågbröd och härligt vetebröd, smör, sylta (mammas ljuvliga julsylta), äpplen och kakor, en hel burk full. Och så julklappar. Från Rut en bok, från Harry en pigg askkopp och från Lillan ett par söta små julljusstakar.
Jag tyckte att det var alldeles för mycket gott att sätta i mig ensam, så jag passade på och bjöd hem några flickor från Skandia och vi hade en riktigt angenäm afton. Jag hade med mig från Grillby en liten vacker gran, som jag prydde med flaggor, glitter, ljus och karameller och så tände jag ljusen, så det var riktigt jullikt.
Idag låg jag och drog mig till klockan halv 11, då jag steg upp och tände en brasa. Sen kröp jag ner i sängen igen och låg och läste en stund, varefter jag så småningom klädde mig, drack té och gjorde iordning här.
Och idag är jag bjuden till doktor Lundberg på middag, och om jag kan komma därifrån jämförelsevis tidigt, till Ragnhild på en liten danstillställning. Så är det då alltid, att man blir bjuden på flera ställen samma dag, men annars får man minsann sitta där och titta.