Fredag den 7 december 1917. De’ ä’ att tjäna pengar.

Oh, nu äro vi redan en hel vecka inne i julmånaden! Det är ju alldeles förskräckligt, hur fort tiden går. Alldeles ofattbart!

I början på denna vecka var det ett alldeles härligt vinterväder. Det snöade riktigt mycket och var sedan ett par grader kallt och solsken. Men igår blev det ett rysligt töväder och alldeles obeskrivligt slaskigt.

Vatten och snöslask stod fotsdjupt överallt. Och stackars de många, som ej äro nog lyckliga att äga ett par galoscher! Nu för tiden har jag egentligen aldrig någon lust att skriva i min dagbok. Det är väl därför att det aldrig händer något anmärkningsvärt.

I Skandia går allt sin jämna gång. Trevliga avbrott är det dock, när herr Andreasson är vänlig nog att bjuda på kaffe på något kondis antingen efter lunch eller på middagen, då vi gå hem. Häromdagen bjöd han både Ingvor och mig på Bergs, och där hade de alldeles härliga bakelser.

På söndag förmiddag voro Naemi och jag och hälsade på lilla Sonja på Sofiahemmet och tant var även där. Det uppgjordes då definitivt, att jag skall komma till dem över jul.

Måndag kväll var det som vanligt gymnastik. Jag fick då höra, att vi skola ha terminsavslutning med uppvisning och dans den 12 december. Bara det inte blir lika “schaddit” som på Djursholm!!

Tisdag eftermiddag hade jag som vanligt lektion med Ragnhild och fick då mottaga den storartade summan av 7 kronor = undervisningslikvid för november. De’ ä’ att tjäna pengar.

På onsdag hade vi symöte hos Rakel. Då vi skulle gå, levde vi som ena riktiga tosingar. Elsa och jag fick på oss ett par gamla hattar och rockar, som hängde i tamburen och dinglade in och dillade omkring, så de andra höll på att gå åt av skratt. Sen följde jag Elsa nästan ända hem. Vi framkastade då ett förslag att ha en “synatt” d.v.s. att sitta uppe och sy, så länge vi möjligtvis orkar, och nu ha vi beslutat att ha den imorgon, lördag, för att sen kunna sova ut på söndag.

Torsdag var det gymnastik igen och nu på fredag kväll sitter jag här i min ensamhet. Naemi är ute med Eric. Jag har tvättat och ordnat litet och skall nu gripa mig an med att läsa “John Finkelman” av Jack London. Har förut läst igenom hans “Söderhavsberättelser”.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926