Om jag någon dag hade ordentligt med tid ändå, så skulle jag försöka att ägna lite mera tid att skriva i dagboken, och inte endast då och då kasta ner några ord och händelser. Men jag kan absolut inte förstå, vart timmarna efter 5, då man slutat i Skandia och ätit middag, taga vägen. Sen tycker jag, är det strax att gå och lägga sig.

Förresten är det nog ganska svårt, att föra en intressant dagbok, när det aldrig händer något särskilt. Utan bara det gamla vanliga. Upp halv 9, ner till Skandia, lunch klockan 12, knog igen, hem halv 5 middag, läsning med Ragnhild, gymnastik eller syjunta, och så i säng.

Idag har det varit riktigt otäckt ruskväder. Blåst, regn och snöglopp. Annars har november, som annars brukar vara årets nästan tråkigaste och ruskigaste månad, gått med, som vanligt, svindlande hastighet.

Ack, redan på lördag vinkar avlöningen igen! Och vad den nu skall räcka till mycket! Till mat, hyra, ved, alla diverse utgifter och julklappar. Nu gäller det att spara! 8 kronor har jag redan sparat in på icke avätna middagar.

Julen ja, innan vi veta ordet av, ha vi den här igen. Det blir nog en underlig jul för många, och inte minst för mig, som icke skall resa hem. Visserligen får jag nog ledigt på julafton, så det blir fyra dagar, men det blir nog så svårt att resa, så brådskande och så dyrt, att jag beslutat mig att stanna i Stockholm. De fyra dagarna komma nog att gå som en dag. Och Naemi, den lyckans osten, som genom extra lektioner fått så många timmar till godo, att hon får resa den 15 december och stanna till den 12 januari. Tänk!!!

Antagligen kommer jag att fira julen i Grillby. Jag undrar, om jag kommer att gråta på julafton, då jag tänker på hur alla de andra äro församlade därhemma. Jag är tvungen att försöka skaffa mig en liten gran och göra det så jullikt som möjligt här i min ensamhet.

Igår fick jag två brev från min kära Gretel. Hon skriver och talar om hur gränslöst intresserad hon nu är av gammal indisk konst och litteratur. Och det undrar jag sannerligen inte på.

I lördags kväll hade vi i Djursholms idrottshall på en scoutfest en gymnastikuppvisning för vilken vi tränat en vecka. Man kan ju tänka sig, att det gick därefter. Men det gjorde ju inte så mycket, för åskådarna utgjordes huvudsakligast av småbarn.

Efter uppvisningen blevo vi på konditoriet bjudna på choklad och bakelser, och sedan var det dans. Nära på alla småbarnen, som nästan samtliga voro synnerligen eleganta och många mycket söta, dansade. Djursholm lär ju, trots sin litenhet, vara Sveriges rikaste stad. Vilket dock kan betvivlas.

På söndag förmiddag voro Elsa och jag på en tretimmars promenad runt Djurgården. Det var härligt. Och på eftermiddagen var jag och hälsade på tant Fanny och blev bjuden på härligt riktigt kaffe!