It is morning. Naemi and I have just returned from breakfast. We use to play a fine trick now in the sunday breakfasts. On saturday evening we buy all the bread we can get on our breadcards. When we shall go to breakfast in sunday morning we take it with us and have some butter, cheese etc on it. And so we have them for dinner to spare that expense. Fine young ladies, indeed! But what may we not do, to spare money!

Last friday evening I was at Toscha Seidels concert on Musikaliska Akademien. Good heaven, how that boy plays his violin! One really get excited. The applauses were so intensive, that he had to play four extra numbers and must return to bow to the public five times.

Yesterday evening I went with the Nilssons to a feast in Kungsholms Realskola. The boys there have a club, called “Brage” and now that club had its annual feast. First some little boys played violin and sung, but I couldn´t help not liking that violinplaying, when I thought of Toschas playing the day before.

But naturally there must be a very great difference. After the music, the boys played a little piece of theater and there was a silly valet who was really good. And then the dancing began, but there was such a lot of dancers, so Maja, Greta (comrades from the gymnastic, who I met there) and I disappeared after having spent a crown on chocolate. Oh, such a expence! Nej, nu orkar jag inte med engelskan mer för denna gången.

I eftermiddag skall Naemi och jag gå till Ahlbergs på Lidingön. Och nu på förmiddagen hade vi tänkt att gå till Slöjdföreningens utställning i Liljevalchs konsthall. Den skall vara mycket sevärd. Ja – det gäller att utnyttja sina söndagar!

Dagarna gå ju med en sådan svindlande hast, att man inte hinner med ett dugg, mer än det allra nödvändigaste. Och knappt det! Jag har nu flera eftermiddagar tänkt att sy mig några par varma byxor, nu när kölden nalkas, men inte har det blivit något av inte! Tillklippta har de legat en längre tid, men längre tycks de inte avancera. Varje middag, då jag ätit, har jag tänkt, att nu skall jag ändå börja på att sy. Men så har jag fått tag i “Dear Enemy” och så ha “Dear Enemy” och jag dvalts i ljuv förening på chaislongen, under det att de onämnbara fått ligga där tillklippta i sin ensamhet!