by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Lilla, kära mamma kom i lördags kväll. Vi voro förstås och mötte henne vid stationen, och knogade på alla hennes reseffekter hem, som de värsta stadsbud. Vid framkomsten bullades det upp smör och bröd, kallskuret, stekt fisk, potatisbullar och fläsk, och gissa, om vi åt!
På söndag skulle Gymnos ha utflykt till Sigtuna, och mamma sade, att jag kunde gärna följa med. Så jag infann mig före klockan 8 på Statens och där samlades så småningom 10 stycken gymnaster. 7 flickor samt Granis, Lindfors och Schold. Vi reste tåg till Rosersberg och gick sedan till Sigtuna. En sådan gudomligt härlig dag det var. Och vi gingo sådana vackra vägar i skogar och över solglittrande isar.
På en brygga vid sjön nedanför Steninge gård, slogo vi oss ned och åto under allmän munterhet av medhavda smörgåsar. Och så tog vi “plauser” förstås. Anlända till Sigtuna, som var sig ungefär likt som vid mitt förra besök därstädes (bara lite smutsigare väglag) käkade vi först upp resterna av vår matsäck uppe vid en gammal klockstapel, och styrde sen kosan till Stadshotellet. Där bänkade vi oss omkring ett stort bord på terassen mitt i solskenet och drucko kaffe och stormnjöto av det ljuvliga vädret. Och sen fick vi gno iväg för att hinna med 4-tåget.
På isen nedanför stan fingo vi tag i en “kungåka” och det var rysligt livat. Nu när solen tinat upp de på morgonen frusna vägarna, var det förfärligt smörjigt och då vi på ett ställe togo en genväg över ett fält, höllo vi på att fastna i gyttjan. Fötterna syntes inte, de voro försvunna i kolossala lerklumpar. Dock, vi läto ej vårt mod nedslås, utan vandrade glatt framåt (plaffs, plaffs) avsjungande “Mors lille Olle”, “Bä, bä vita lamm” etc.
Till staden anlände vi vid halv 6-tiden. På eftermiddagen voro vi hos Elsa på födelsedagskaffe, men redan klockan 9 gingo vi hem. Igår eftermiddag bjöd jag först morsan på Nygrens, och sen hade vi det lugnt och skönt härinne hela eftermiddagen Naemi var i stenografin. I eftermiddags ha vi varit och sett “Peggy i societeten” på biografen “Drott”. Och det var verkligen inte dumt. Peggy var förtjusande.
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Det är otroligt!! Fullkomligt otroligt. hur fort tiden går! Tänk att idag är det faktiskt den 8 mars. Innan vi hinna blinka, ha vi full vår! Ack, hur gudomligt härligt det skall bli. Bara den inte flydde så fort! Nu tror jag det är väl en minst fjorton dagar sedan jag sist “fatade” etc. Och nu sitter jag här i allsköns lugn och ensamhet med en cigarett i vänstra handen, görande eleganta rökringar. Och så får jag väl börja med upplevelserna!
Söndagen den 3 Mars samlades Gymnos damer jämte Granis och sekreteraren på Centralen klockan 8 och avreste så till Eskilstuna. Vädret var bedårande och glada och uppspelta voro vi alla. Inte mindre än fem kortlekar voro snart i full aktion. I ett hörn spelades med Karin Eriksson som medelpunkt, priffe på en stor resväska, i ett annat lade Thörnvall intressanta stjärnor och förutsade kommande ting för någon ivrig och tacksam åhörarinna. “Jo då, han kommer att skriva ett hjärtligt brev till din egen kammare, och så kommer Du ut på en angenäm resa, och så får Du pengar” o.s.v o.s.v. Idel angenäma saker.
Själv spelade jag ”21″ med fröken Holmström, Granis och ett par till, och då Granis nödvändigtvis ville att jag skulle inhösta även hans vinst, fann jag mig snart i besittning av 8 öre. Rätt som det var upphävdes i något hörn Gymnos stridsrop oi-la-las, med vederbörligt eftertryck. Vid 1-tiden voro vi framme och avhämtades av respektive värdar och värdinnor. Själv hamnade jag i en målarmästarfamilj Molin, boende Köpmangatan 1, och de voro mycket välvilliga och bjödo genast på middag. Därefter visade mig dottern i huset omkring i den stora staden, till järnverkstäderna etc.
Klockan 7 samlades truppen i Cirkus, där uppvisningen skulle gå av stapeln. Inför fulltalig publik genomgicks så programmet, och det gick bra utom en tråkig “miss” vid en inryckning. Efteråt hade Eskilstunapojkarna uppvisning och den gick fint.
Så bar det av till det högst eleganta Stadshotellet, där vi undfägnades med en charmant supé och sedan dans till klockan 2. Det hela var synnerligt trevligt anordnat. Och så avtågade fröken Molin och jag, och jag sov utmärkt, men måste upp strax efter 7, för redan 8.25 skulle det bära av. På stationen voro en hel del värdar och värdinnor församlade, och det hurrades och” oi-la-laa-ades” värre, då tåget gick. Nog voro vi lite var sömniga, men de flesta fick snart ångan upp igen.
Sedan vi kommit hem, stämde en del av oss möte på Landelius och togo sedan en härlig promenad på Djurgården. (Jag måste tala om, att jag på fredag och lördag var frånvarande från Skandia på grund av “överansträngning”. Och tro aldrig, att jag gick dit på måndag inte!)
Trots allt gymnastiserande voro vi på övning på måndag kväll igen, och efteråt bjöd Karin en hel hop av oss till “Hablé Frêres”, där vi fingo härlig choklad. På onsdag förmiddag blev jag något förvånad då Strandberg ringde och sade, att pojkarna inte kunde ställa upp till den uppvisning de enligt tryckta och sålda biljetter skulle ha samma kväll i “Kungsholms Real”, utan vi måste dit och rädda äran.
Ja, det fanns ju intet annat att göra och sålunda begav det sig, att vi på kvällen gav ännu en uppvisning, vilken glädjande nog gick charmant utan mankemang. Efteråt var det som vanligt dans, men där var så mycket småpojkar och dessutom “stark blandning” att det inte var något vidare roligt. Och tänk, att en del av oss var med på övningen på torsdag. Kom nu och säg, att vi inte äro flitiga! Idag fick Naemi och jag det glada meddelandet, att lilla morsan kommer hit imorgon kväll. Glädje och gamman!
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Nu måste jag absolut komma med den gamla dagboksfrasen igen “De’ ä’ hemskt va’ tiden går!” Rent av alldeles fruktansvärt! Och nu måste jag tala om, att vi på tisdag i förra veckan fick det glädjande telegrammet “Kommer ikväll, pappa”. Som Naemi hade kvällslektioner var jag ensam nere och tog emot honom. Det är verkligen en ljuvlig känsla att stå nere på Centralen och ta emot någon familjemedlem. Denna gång kommo vi dock överens om, att det inte skulle bli ett så väldigt festande, som då “fadern” sist var här. Sålunda ha vi inte ätit någon middag med honom “ute”, och tillbrakt aftnarna i lugn och ro, antingen här eller hos Petterssons.
På lördag kväll blevo emellertid Naemi och jag bjudna på Svenska teatern att se “Råttfällan“ av Ernst Diding. Det var en ganska rafflande pjäs med hänsyftning på Rasputin, och höll hela tiden intresset uppe. Tore Svennberg briljerade som huvudfigur, väl “accompagnerad” av Tora Teje, bildsköna Ekman och Hugo Björne. Söndag förmiddag drucko vi alla kaffe härinne och så måste jag på gymnastikövning. Därefter skyndade jag hem, och så togo vi en promenad, tittade på vaktparaden och gjorde en avstickare till Nationalmuseum. Sedan vi ätit middag hos tant, firade vi eftermiddagen med äpplen, och voro så på 7-föreställningen på “bio” i Auditorium. Men du milde, sällan såg man något så fånigt som denna “flicka med ruter i!” Oj, oj.
För att sen trösta och vederkvicka oss bjöd pappa på en fin supé på “Gillet”, och det var ju gott, men inte vidare mättsamt. Igår var jag i gymnastiken igen. Ack, denna ”forpellade” gymnastik! Alltid, då det lider mot en uppvisning, och vi måste börja på med extra övningar, blir jag så led på alltsamman, att jag önskar, att jag aldrig gått med. Jag tror bestämt, att det här blir den sista uppvisningen jag ger mig med på.
I eftermiddags skulle pappa ut med Edvard och herr Forsberg och äta middag och Naemi skulle ha kvällslektioner, så jag blev ensam och övergiven. Fick emellertid pengar att gå på ”bio”. Gick till “Pallas” på Wallingatan för att se “Varde ljus”, en kulturfilm, som gått en ryslig lång tid på olika biografer här. Den ges för könssjukdomarnas bekämpande. Det var inget särskilt med den, tyckte jag, men den är nog sevärd, för all del.
Då jag gick därifrån föll det mig plötsligt in, att jag skulle försöka äta mig riktigt mätt. Jag började med att äta stångkorv och morötter på Vasaautomaten. Gick sedan hem för att hämta mer pengar och fortsatte med stekt sill och potatis på “Tre kronor”. Varefter jag åt “smörgåsbricka”, leverkalops och kaffe med två bakelser på en automat på Drottninggatan. Sammanlagt för tre kronor. Då jag i alla fall inte kände mig mätt, uppgav jag försöket och gick hem. Jag förstår inte det, att man aldrig kan bli riktigt mätt nu för tiden. Men tjock och fet är jag i alla fall som de värsta.
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Nu har jag verkligen blivit riktigt lat med att skriva i dagboken. Jag kan inte förstå hur det kommer sig, men jag får aldrig tid. Och inte ett brev har jag skrivit på aldrig så länge. Jag skrev ju till lilla morsan och gratulerade på hennes födelsedag den 12 dennes förstås, men det var mycket knapphändigt.
Förresten är allting sig likt. Från klockan kvart över 9 till halv 5 arbetar jag som en “liten attan” i Skandia med avbrott endast för lunch. Det är nu för mig den brådaste tiden på hela året med kontokuranter samt boksluts och taxeringsuppgifter. Men sedan jag nu fick behålla herr Jansson till det hela är över, är det ju inte något omöjligt, bara arbetsamt. Och det är förresten härligt att ha så mycket att göra, då svinner kontorstiden iväg med en väldig fart.
Herr Jansson och jag ha dessutom mycket trevligt, då vi arbeta tillsamman, vi skoja och småflirta och roa oss på samma gång som arbetet går undan. Gunhild Randolf, som jag alltid lunchar tillsamman med och som nu även äter middag hos tant, brukar komma ner och hämta mig, då vi skola ge oss iväg. Hon har väl då sett Herr Janssons galanteri vis á vis mig, vilket gav henne anledning att igår med den oskyldigaste min i världen fråga, om herr Jansson är kär i mig. Hon är då den lustigaste flickunge (trots sina 20 år) som jag på länge träffat. Rent av otroligt naiv ibland.
Nu har Naemi sytt min gröna klänning färdig åt mig. Den är riktigt trevlig, enkel men stilfull, fyrkantig urringning och garnerad med sammetskrage och ärmuppslag i färg. Imorgon ämnar jag ha den till Skandia, och för att slå två flugor i en smäll och se riktigt trevlig ut, har jag i eftermiddag varit hos Sundbergs och schamponerat och kammat mig så nu har jag hela huvet fullt av fina onduleringsvågor.
Förra tisdagen gick jag direkt från Skandia till Petterssons för att läsa med Tage. Jag har lovat Maja att hjälpa honom med tyska och engelska, och hädanefter skola vi läsa på måndagarna. Jag blev bjuden på härlig lake till middag och antagligen blir jag väl bjuden på middag de andra dagarna jag går dit också. Det är verkligen en utmärkt sak att bli bjuden på middag, inte nog med att man slipper ifrån den ganska enahanda pensionatsmaten hos tant, utan man sparar in sina 1.25 också, vilket ju är en god sak.
Vad väderleken beträffar, har den en ganska lång tid varit ovanligt mild för årstiden, så där 4,5,6 grader varmt, men häromdagen knäppte det till och blev kallt igen, så nu måste vi elda mera, vilket ju alltid är tragiskt, då man tar de nuvarande vedpriserna i betraktande.
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Idag skall jag säga, att Naemi och jag har ätit en middag, vars like vi inte på länge njutit av. Ärter och fläsk! Tre tallrikar var, samt därefter visserligen potatis, men dock plättar! Maja har nämligen lovat oss att bjuda på ärter och fläsk, och nu har hon således uppfyllt sitt löfte. Ack – jag önskar, att det vore nästa torsdag i stället, ty ärter och fläsk är verkligen rysligt gott. Och det får vi minsann inte inne hos tant inte.
Efter middagen drucko vi kaffe och rökte en cigarett och så fick jag gå direkt till gymnastiken. Det behövdes verkligen lite motion för att få ner alla ärterna ordentligt. I söndags lyckades jag verkligen, efter att ha bjudit Naemi kaffe på sängen, fram på förmiddagen få med henne ut en promenad. Vi gingo “stora ronden” ända runt Blockhusudden. Det är verkligen en härlig promenad. På måndag var det stort rabalder i Skandia. Herr Jansson, som nu är hemma för att hjälpa mig med bokslutet, och uppgiften om inspektörernas taxering, kom nämligen helt plötsligt och förklarade, att herr Rosén befallt honom att resa ut igen samma vecka, och att någon annan finge hjälpa mig med allt det där “macklet”. Nu finns det emellertid ingen annan, som kan hjälpa mig med detsamma, så jag blev alldeles konfys av fasa över att kanske få göra allt ensam, samt satte mig helt enkelt att gråta. Vilket gjorde herr Jansson i sin tur alldeles utom sig. Och hur vi sedan bråkade och ordnade, stannade det vid, att herr Jansson får vara kvar tills det där är färdigt. Gudeskeivarelovochpris!
Men samma dag fick vi från v. dir. ett ultimatum, att allt måste vara färdigt till den 20 februari. Så nu gäller det, ta mig sjutton, att skynda sig med sina c:a 35 inspektörer. Nu ha vi bildat en bokcirkel i Skandia bestående av Widmark, Anneld, Jansson, Jonsson, Kjellenberg, Andreasson och undertecknad. Vi ha inköpt var sin (som vi förmoda) trevliga bok, vilka resp, böcker nu skola cirkulera runt. Jag har först fått “Den lycklige mannen” av Poul Levin, översättning från danskan.
Så ha Naemi och jag infört den sparsamhetsåtgärden, att vi äter middag, d.v.s. arlakaffe och smörgåsar härinne, så ofta våra brödkuponger det tillåter. Om man nu bara kunde magra litet på kuppen. Jag har, trots dessa svåra tider, då alla jämra sig över för litet mat och ”falla av” betydligt, nämligen aldrig varit så fet och frodig som nu. Jag vägde mig i onsdags, då jag var och badade, och vägde 66 kg. netto!!! Det är ju hemskt.
I hög grad bidrager nog härtill, att jag äter så mycket sötsaker. Jag faktiskt skäms som en hund att tala om det, men sanningen att säga, har jag köpt för närmare 10 kr “gott” den sista veckan. Men nu skall jag heller inte köpa för ett öre “snask” mer i denna månaden. Det är ju alldeles oerhört – 10 kr! Och tänk, att jag har tagit ut 50 kronor i banken, för att köpa ett stiligt klänningstyg, mörkgrönt. Jag har skrivit till Rut efter ett snobbigt mönster som hon har, och sen skall man bli fin, vill jag lova.
