Idag skall jag säga, att Naemi och jag har ätit en middag, vars like vi inte på länge njutit av. Ärter och fläsk! Tre tallrikar var, samt därefter visserligen potatis, men dock plättar! Maja har nämligen lovat oss att bjuda på ärter och fläsk, och nu har hon således uppfyllt sitt löfte. Ack – jag önskar, att det vore nästa torsdag i stället, ty ärter och fläsk är verkligen rysligt gott. Och det får vi minsann inte inne hos tant inte.
Efter middagen drucko vi kaffe och rökte en cigarett och så fick jag gå direkt till gymnastiken. Det behövdes verkligen lite motion för att få ner alla ärterna ordentligt. I söndags lyckades jag verkligen, efter att ha bjudit Naemi kaffe på sängen, fram på förmiddagen få med henne ut en promenad. Vi gingo “stora ronden” ända runt Blockhusudden. Det är verkligen en härlig promenad. På måndag var det stort rabalder i Skandia. Herr Jansson, som nu är hemma för att hjälpa mig med bokslutet, och uppgiften om inspektörernas taxering, kom nämligen helt plötsligt och förklarade, att herr Rosén befallt honom att resa ut igen samma vecka, och att någon annan finge hjälpa mig med allt det där “macklet”. Nu finns det emellertid ingen annan, som kan hjälpa mig med detsamma, så jag blev alldeles konfys av fasa över att kanske få göra allt ensam, samt satte mig helt enkelt att gråta. Vilket gjorde herr Jansson i sin tur alldeles utom sig. Och hur vi sedan bråkade och ordnade, stannade det vid, att herr Jansson får vara kvar tills det där är färdigt. Gudeskeivarelovochpris!
Men samma dag fick vi från v. dir. ett ultimatum, att allt måste vara färdigt till den 20 februari. Så nu gäller det, ta mig sjutton, att skynda sig med sina c:a 35 inspektörer. Nu ha vi bildat en bokcirkel i Skandia bestående av Widmark, Anneld, Jansson, Jonsson, Kjellenberg, Andreasson och undertecknad. Vi ha inköpt var sin (som vi förmoda) trevliga bok, vilka resp, böcker nu skola cirkulera runt. Jag har först fått “Den lycklige mannen” av Poul Levin, översättning från danskan.
Så ha Naemi och jag infört den sparsamhetsåtgärden, att vi äter middag, d.v.s. arlakaffe och smörgåsar härinne, så ofta våra brödkuponger det tillåter. Om man nu bara kunde magra litet på kuppen. Jag har, trots dessa svåra tider, då alla jämra sig över för litet mat och ”falla av” betydligt, nämligen aldrig varit så fet och frodig som nu. Jag vägde mig i onsdags, då jag var och badade, och vägde 66 kg. netto!!! Det är ju hemskt.
I hög grad bidrager nog härtill, att jag äter så mycket sötsaker. Jag faktiskt skäms som en hund att tala om det, men sanningen att säga, har jag köpt för närmare 10 kr “gott” den sista veckan. Men nu skall jag heller inte köpa för ett öre “snask” mer i denna månaden. Det är ju alldeles oerhört – 10 kr! Och tänk, att jag har tagit ut 50 kronor i banken, för att köpa ett stiligt klänningstyg, mörkgrönt. Jag har skrivit till Rut efter ett snobbigt mönster som hon har, och sen skall man bli fin, vill jag lova.
