Det är otroligt!! Fullkomligt otroligt. hur fort tiden går! Tänk att idag är det faktiskt den 8 mars. Innan vi hinna blinka, ha vi full vår! Ack, hur gudomligt härligt det skall bli. Bara den inte flydde så fort! Nu tror jag det är väl en minst fjorton dagar sedan jag sist “fatade” etc. Och nu sitter jag här i allsköns lugn och ensamhet med en cigarett i vänstra handen, görande eleganta rökringar. Och så får jag väl börja med upplevelserna!
Söndagen den 3 Mars samlades Gymnos damer jämte Granis och sekreteraren på Centralen klockan 8 och avreste så till Eskilstuna. Vädret var bedårande och glada och uppspelta voro vi alla. Inte mindre än fem kortlekar voro snart i full aktion. I ett hörn spelades med Karin Eriksson som medelpunkt, priffe på en stor resväska, i ett annat lade Thörnvall intressanta stjärnor och förutsade kommande ting för någon ivrig och tacksam åhörarinna. “Jo då, han kommer att skriva ett hjärtligt brev till din egen kammare, och så kommer Du ut på en angenäm resa, och så får Du pengar” o.s.v o.s.v. Idel angenäma saker.
Själv spelade jag ”21″ med fröken Holmström, Granis och ett par till, och då Granis nödvändigtvis ville att jag skulle inhösta även hans vinst, fann jag mig snart i besittning av 8 öre. Rätt som det var upphävdes i något hörn Gymnos stridsrop oi-la-las, med vederbörligt eftertryck. Vid 1-tiden voro vi framme och avhämtades av respektive värdar och värdinnor. Själv hamnade jag i en målarmästarfamilj Molin, boende Köpmangatan 1, och de voro mycket välvilliga och bjödo genast på middag. Därefter visade mig dottern i huset omkring i den stora staden, till järnverkstäderna etc.
Klockan 7 samlades truppen i Cirkus, där uppvisningen skulle gå av stapeln. Inför fulltalig publik genomgicks så programmet, och det gick bra utom en tråkig “miss” vid en inryckning. Efteråt hade Eskilstunapojkarna uppvisning och den gick fint.
Så bar det av till det högst eleganta Stadshotellet, där vi undfägnades med en charmant supé och sedan dans till klockan 2. Det hela var synnerligt trevligt anordnat. Och så avtågade fröken Molin och jag, och jag sov utmärkt, men måste upp strax efter 7, för redan 8.25 skulle det bära av. På stationen voro en hel del värdar och värdinnor församlade, och det hurrades och” oi-la-laa-ades” värre, då tåget gick. Nog voro vi lite var sömniga, men de flesta fick snart ångan upp igen.
Sedan vi kommit hem, stämde en del av oss möte på Landelius och togo sedan en härlig promenad på Djurgården. (Jag måste tala om, att jag på fredag och lördag var frånvarande från Skandia på grund av “överansträngning”. Och tro aldrig, att jag gick dit på måndag inte!)
Trots allt gymnastiserande voro vi på övning på måndag kväll igen, och efteråt bjöd Karin en hel hop av oss till “Hablé Frêres”, där vi fingo härlig choklad. På onsdag förmiddag blev jag något förvånad då Strandberg ringde och sade, att pojkarna inte kunde ställa upp till den uppvisning de enligt tryckta och sålda biljetter skulle ha samma kväll i “Kungsholms Real”, utan vi måste dit och rädda äran.
Ja, det fanns ju intet annat att göra och sålunda begav det sig, att vi på kvällen gav ännu en uppvisning, vilken glädjande nog gick charmant utan mankemang. Efteråt var det som vanligt dans, men där var så mycket småpojkar och dessutom “stark blandning” att det inte var något vidare roligt. Och tänk, att en del av oss var med på övningen på torsdag. Kom nu och säg, att vi inte äro flitiga! Idag fick Naemi och jag det glada meddelandet, att lilla morsan kommer hit imorgon kväll. Glädje och gamman!
