Lilla, kära mamma kom i lördags kväll. Vi voro förstås och mötte henne vid stationen, och knogade på alla hennes reseffekter hem, som de värsta stadsbud. Vid framkomsten bullades det upp smör och bröd, kallskuret, stekt fisk, potatisbullar och fläsk, och gissa, om vi åt!
På söndag skulle Gymnos ha utflykt till Sigtuna, och mamma sade, att jag kunde gärna följa med. Så jag infann mig före klockan 8 på Statens och där samlades så småningom 10 stycken gymnaster. 7 flickor samt Granis, Lindfors och Schold. Vi reste tåg till Rosersberg och gick sedan till Sigtuna. En sådan gudomligt härlig dag det var. Och vi gingo sådana vackra vägar i skogar och över solglittrande isar.
På en brygga vid sjön nedanför Steninge gård, slogo vi oss ned och åto under allmän munterhet av medhavda smörgåsar. Och så tog vi “plauser” förstås. Anlända till Sigtuna, som var sig ungefär likt som vid mitt förra besök därstädes (bara lite smutsigare väglag) käkade vi först upp resterna av vår matsäck uppe vid en gammal klockstapel, och styrde sen kosan till Stadshotellet. Där bänkade vi oss omkring ett stort bord på terassen mitt i solskenet och drucko kaffe och stormnjöto av det ljuvliga vädret. Och sen fick vi gno iväg för att hinna med 4-tåget.
På isen nedanför stan fingo vi tag i en “kungåka” och det var rysligt livat. Nu när solen tinat upp de på morgonen frusna vägarna, var det förfärligt smörjigt och då vi på ett ställe togo en genväg över ett fält, höllo vi på att fastna i gyttjan. Fötterna syntes inte, de voro försvunna i kolossala lerklumpar. Dock, vi läto ej vårt mod nedslås, utan vandrade glatt framåt (plaffs, plaffs) avsjungande “Mors lille Olle”, “Bä, bä vita lamm” etc.
Till staden anlände vi vid halv 6-tiden. På eftermiddagen voro vi hos Elsa på födelsedagskaffe, men redan klockan 9 gingo vi hem. Igår eftermiddag bjöd jag först morsan på Nygrens, och sen hade vi det lugnt och skönt härinne hela eftermiddagen Naemi var i stenografin. I eftermiddags ha vi varit och sett “Peggy i societeten” på biografen “Drott”. Och det var verkligen inte dumt. Peggy var förtjusande.
