Den 14 mars 1931 vigdes Oskar med Frida Vilhelmina Johansson, Ulf Arnolds mamma. Släkten må ha varit nöjd, nu kunde Ulf födas inom äktenskapet vilket han också gjorde en knapp månad senare. Men familjelyckan höll inte så länge, ganska snart sprack fasaden och sedan sommaren 1933 umgås inte paret längre, vilket vittnen intygar så att Oskar och Frida kan skilja sig i mars 1935. Därmed kunde Oskar gifta sig med Judit i augusti 1935.
Fram till att Ulf Arnold fyllde 16 år fick Oskar betala 40 kronor i månaden till Frida. Så når vi ner till kuvertet som inte tömts på sitt innehåll, till brevet som undslapp tunnan …
En son. Oskar hade en son som hette Ulf Arnold. Högst upp står det att han ska få hälften och min farmor hälften av kontanter, vilket verkar ha begränsats till några kronor i en börs. Min pappa var alltså inte ens adopterad av Oskar, och som farfar är Oskar för mig inte ens på låtsas längre.
En av skrinets hemligheter sipprar ut, 55 år efter den där valborgsmässokvällen då Oskar kände sig extra skröplig.
Att öppna ett silverlock och veckla ut väl vikta dokument ger perspektiv. Här försvinner en adoptivson som aldrig var, och framskymtar en son som aldrig fick vara.
Men det här var säkert känt för farmor Judit, så någonstans i skrinet väntar en djupare hemlighet. En hemlighet som kunde uppröra, om inte alla brev togs ur sina kuvert och slängdes i tunnan av Åke.
En bit ner i skrinet finns ett sådant tomt kuvert. Men vänta! Det är inte tomt. För att nå brevet måste jag bläddra förbi Oskar och Judits vigselbevis som jag öppnar slentrianmässigt och ska lägga åt sidan när mina ögon fastnar på en av de översta raderna. Frida står det. Vadå Frida?!…
Varje gång jag öppnar det silvriga skrinet, är det som om delar av det gångna ropar på mig, det blir nästan påtagligt. Läs mig! Titta här! Men samtidigt finns det delar som vill förbli gömda, brev som gömmer sig, texter som liksom skäms, bilder som finns där ena gången men inte nästa. Ibland slår skrinet igen sitt lock med ett bestämt Kloink. Andra gånger står locket inbjudande öppet, som två viljor som vill olika.
Jag fortsätter att läsa ur Oskars handskrivna brev,och ser att något hänt.
Det kanske har gått en dag, två dagar. Vi är inne i maj. Stilen har blivit bredare, slängigare, mer slutgiltig.
Så till sist Åke!
Hjälp Judit alltid och överallt. Hon har försökt att få iväg mig hit långt förut men jag kunde inte. Hon har betalat vartenda öre för mig här. Ja hon har varit underbart trogen och hjälpsam. Och så till dig, Judit, tack för allt du gjort för mig och du vet att vi träffas igen. Karin och Åke ska skall stå vid din sida och hjälpa dig. Tack ni alla!!
Allt detta jag skrivit om skall ni göra före bouppteckningen. Adjö med er Judit o Åke från Oskar.
Jag bestämmer mig för att ta upp testamentet och vecklar ut det. Lådans lock slår samman och missar precis mina fingertoppar…
Till Judit och Åke, står det på kuvertet. Får inte öppnas förrän några dagar efter min jordfästning, har Oskar skrivit. Undrar om det var så man gjorde, eller om kuvertet öppnades direkt när man fann det. Hur gjorde du, farmor Judit?
Valborgsmässoafton 1958.
Jag känner mig orolig ikväll och skriver därför detta till er båda. Det är min sista vilja och testamente angående de här sakerna. Judit har det riktiga testamentet. Nu vill jag detta! Åke eventuellt tillsammans med Judit, men helst vill jag att hon inte ska vara med och bli upprörd, ska gå igenom hela mitt skrivbord och där taga fram vartenda brev ur sitt kuvert och riva sönder alltsammans och bära ut det i tunnan. På samma sätt skall han göra med skåpet, det fyrkantiga rökbordet och kamferkistan.
I skrivbordet finns nog mina betyg och kanske någon klocka. Allt sånt ska Judit ha genast. Åke skall ha de böckerna som ligger i skåpet i mitt rum. Där finns nog också en kartong med ett marmorskrivställ, och det skall han ha på sin födelsedag. Annars står det i skänken eller i garderoben i salen. Jag tycker att Åke skall ha fars gamla väggklocka och vår gamla familjebibel. Så skall Judit hjälpa Åke så han får källarkontraktet överflyttat på sig. I källarens vänstra hörne, står en liknande lykta som jag har på skänken. Tag fram och överlämna den till Judit.
Vad kan väl komma uppröra farmor Judit så pass att Åke uppmanas att ta fram vartenda brev ur sitt kuvert, riva sönder dem och slänga dem i tunnan? Och det riktiga testamentet, kan det – ja, där ligger det ihopvikt i silverskrinet. Få se nu. Jag får läsa färdigt brevet först och sen ….
Så gula papperen har blivit med åren. Så spröda. De prasslar inte mellan mina fingrar, de knastrar på gränsen till att brytas av. Men mörkret har skyddat den spretiga blyertstexten. Det är inte alls svårt att läsa, även om själva ordningen på lapparna är svår att följa.
I den vänstra skrivbordslådan ligger en brun portmonnä innehållande en konstig nyckel som går till min träkoffert på vinden. I skrivbordslådorna finns en hel del plånböcker. Kanske där finns några kronor i några av dem. Släng det andra,
Åke, I min garderob i ”salen” står en stor kartong. Åke sorterar ut det skrivna o Judit har ett par sparbössor där. I skänklådorna ligger också några kronor. Vi skall hålla tyst för alla med detta jobbet. Lämna dock lite kvar.
Nyckeln till kamferkistan ligger i mellersta skrivbordslådan. Lämna lite grejer kvar i skrivbordslådorna, så det inte ser alldeles tomt ut, några papper, pärmar o.s.v
Vad är det vi skall hålla tyst om? Jag öppnar brevet som delvis täcks av dessa gulnade lappar, i silverskrinet som det står Oskar på, med snirkliga bokstäver…
Du når mig på mailinfo@arhammar.se.
Min blogg fyllde 20 år den 10 mars 2026. Här finns runt 4000 bilder och 3200 texter, inlägg som jag försöker ge ett bättre hem anpassat för framtiden, allteftersom jag fortsätter med nytt material och uppdatering av bloggen. En hel del är gjort, mycket återstår. Precis som det ska vara.
